Egodag

Johanna W

Idag har jag bara tagit hand om mig själv. Kan inte jobba än vid skrivbord p.g.a. såret på armen, så jag har passat på att ta hand om lite övriga kroppsdelar och helt samvetslöst ägnat dagen helt åt att ta hand om mig själv. En ansiktsbehandling som jag fick i julklapp, med ordentlig rengöring och ompyssling som jag inte kan göra själv även om jag har de bästa produkterna och vet hur man tar hand om sin hud (och gör det också).

Nya naglar på nail it, lika snygga som vanligt. Dubbel effekt eftersom jag då inte kliar mig på nätterna och automatiskt får finare hy på köpet.

Slutligen friserade Tina på clip till luggen som hade växt sig lite för lång på bara någon vecka. Vi tog lite extra den här gången, tycker det är snyggt när ögonbrynen syns även om det kan se lite barnsligare ut. Och så behöver jag inte tänka på den på några veckor till.

Som en del kanske ser är fotona tagna med appen instagram, som är en app och ett slags litet socialt nätverk. Typ. Ni som använder det och vill kan följa mig där, heter lady_tramp (vet inte hur man gör länk)

Nu fortsätter egodagen med en egokväll med armen i högläge i soffan. Största dilemmat är: hur tidigt kan jag göra popcorn och vilken bok ska jag läsa?

Trevlig helg!

Arkipelago

Johanna W

Idag kommer jag tillsammans med vår regionchef och några av våra arkitekter finnas på Umeå Arkitekthögskola som har arbetsmarknadsdag för studenter och företag. Vi (Sweco), våra konkurrenter/kollegor i branschen samt Umeå Kommun kommer träffa studenterna och  ömsesidigt känna av intressen.

Har varit kontaktperson från vår sida, vilket jag gärna gör eftersom jag själv är rätt färsk från skolan och studenterna är otroligt viktiga för oss. De är vår tillväxt, och några av dem kommer bli kvar och alltså vara de som kommer forma framtidens Umeå.

För schema och mer info läs mer på arkipelago.nu

UMA School of Architecture Bild: lånad från studenternas blogg

Nu är jag isärskruvad igen

Johanna W

Förstärkningen borta.

Sanningen är att en halv skruv blev kvar. Den gick av och gick inte få ut sen. Men det är ingen fara alls, egentligen hade jag kunnat ha allt skrot kvar men det har varit irriterande, buktat ut, sett obehagligt ut och varit lite risk slå hål på vid oförsiktiga lägen. Var bara lokalbedövning och lite lugnande under typ 15 min, så jag var faktiskt ”med” hela tiden. Och så här i efterhand är det helt fruktansvärt oförståeligt att de där titanskruvarna och -plattan suttit i min arm. 

För er som är nya läsare här kan jag berätta att jag åkte longboard fredag den trettonde (maj). Gör inte det.

Vilar upp mig hos mor och far eftersom man inte får vara själv första natten, och det är rätt härligt att slippa laga mat med bara vänsterhanden (eller alls) och har kikat på bilder från NY.

Så nog med snack om sjukhus, operation och andra äckliga detaljer som faktiskt ingen förmodligen är så intresserad av (och är man det kan man ju titta på house och sånt som jag aldrig kollar på av just den anledningen)

Tog faktiskt en del bilder in action idag också, men det passar bättre med en New York-konstruktion, min favorit faktiskt, som inte är i titan men av annan glas och metall ovanpå ett gammalt kvarter. Kan inte få nog av den, och speciellt känslan av när jag började närma mig och kunde förnimma den, sen började jag se….

Hearst tower sett från W 57th street

Psst, lovar lägga lite mer på facebook från New York snart. Fått lite förkärlek för att ladda upp där, det är så enkelt. Sen kanske jag börjar med pinterest en vacker dag.

Att höra eller inte höra

Johanna W

Så är det dags, dra ut all förstärkning ur den stackars armbågen igen. En kollega frågade om jag fick lyssna på musik, och det vet jag inte. Vad nice det vore. Helt sövd ska jag inte bli, så jag kommer liksom vara med… Nog för att det kändes rätt konstigt sist när jag inte hade varit det, och vaknade upp och någon hade nitat ihop armen på mig (den låg inte kvar på gatan som ett stackars femårshjärta trodde för några tårfyllda ögonblick)

Men jag tar med mig en mp3-spelare så ser vi. Hade kanske varit kyligt att sitta och bläddra i något glossigt magasin? Om kite-surfing kanske, eller någon annan ”extremsport”. (Egentligen är jag supernervös, men får lita på att de vet vad de gör och att jag inte kommer veta det)

Hade jag fått bestämma hade jag haft ett par sånna här att dra på mig och drömma mig bort.

Foto: Marshall earphones

Vill helst slippa höra ljudet av, vad kan det vara, en skruvdragare? Och ändå kan jag inte låta bli vara lite nyfiken…

Har ett tips på tal om att höra, en ambassadörskollega, bloggkollega och numera vän som ”förlorade radiooskulden” häromdagen i P4 morgonbloggen. Lyssna på hennes krönika om att sluta gnälla, och få en liten spark i baken om att saker och ting kanske faktiskt inte är så tokigt ändå, och är de det så går det faktiskt att ändra på, dock inte med att bara gnälla.

Äntligen några skruvar lösa

Johanna W

Så, jag överlevde utan semla också. Tack för alla fina tips om alternativ! Havrevisp, skapa en egen ”semla” som är nåt gott som är nåt annat m.m..

Varit en förberedelsernas dag idag, inför arkipelago, arbetsmarknadsdag för, av och på arkitekthögskolan i umeå (på torsdag) samt för imorgon då jag äntligen ska få skruva isär förstärkningen ur armen och återgå från Johanna scissorarm till helt vanlig tjej.

Och här har vi ett ”fynd” som gick rakt in i pysselhjärtat
20120221-222233.jpg

design-dautore.com