Om en lampa
foto: lisasvilja
En kväll med gamla barndomsvänner hemma hos en av dem som jag träffar allt för sällan trots att vi bor i samma stad igen. Som vanligt underbart mysigt och hemtrevligt trots att det numera varje gång är nån som gift sig, fått barn, flyttat, köpt hus eller någon annan typ av milstolpe i livet. När alla utom jag gått och jag blev kvar i soffan för att slippa trängas i hallen såg jag plötsligt en fin pryl jag kände igen. Tyckte först det var en fin lampa och min vän brukar ha smak och talang för att fynda begagnat, men det slog mig att denna hade jag sett denna nyligen. Och döm om min förvåning om det inte var en riktig Louis Poulsen-lampa, likadan som jag sett på produktvisningen på jobbet för bara några dagar sedan! Hon hade knipit den i it’s a house julkalender, den lyckosten. Doo-Wop är faktiskt min favorit i LP-sortimentet, som jag dock inte ska låtsas som om det hör till mitt vanliga område av kunskap men som sagt, jag fick katalogen i veckan.
Som den sanna bloggare och instagrammare jag är borde jag förstås ohejdat tagit en bild på den där den hängde så fint över ett bord med färska tulpaner, och är man hos en bloggare är ju frågan om det är okej ingen jättebomb direkt, men ett sunt tecken är att jag i glada vänners lag inte överhuvudtaget haft telefonen ur jackfickan på hela kvällen. Så jag lånar en av hennes bilder istället.
26/74/#blogg100
Om vårkänslor och hemsk lättnad
Den här veckan började i motlut. Sen fortsatte det och igår kulminerade det. Ibland bjussar livet lite extra. En olycka kommer sällan ensam osv.
Tre saker jag gått och väntat på har inträffat. Jag har fått säga farväl och jag har inte fått göra det, det är tre helt olika situationer och personer vars gemensamma nämnare är att de har haft och kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.
Tre händelser på tre dagar och imorse vaknade jag, pigg och glad. Jag tror jag är lättad. Jag är fortfarande ledsen för allt som hänt men det är skönt att få vara ledsen istället för orolig. Och imorse när jag som allra bäst behövde det så hade vintern vänt och det var ljust. Att känna vårkänslor samtidigt som att dela andras sorger visade sig idag vara en väldigt fridfull känsla.
Ikväll städar och tvättar jag för första gången så länge jag kan minnas som terapi, och inte för att det ska bli klart. Jag har förnyat tulpanvasen, har hög musik på och inte en enda ToDo-lista, inga skallkrav eller ens något börkrav i sikte. Tvätthögen kommer bli sorterad och vikt och golven skurade av den enda anledningen: Jag vill. Jag gruvar inte längre.
25/75/#blogg100
Om att smattra på tangentbordet
Gång på gång konstaterar mina arbetskamrater att jag skriver inisjuh-vetes snabbt på tangentbordet. Man kan lugnt säga att jag ger smattrar på tangentbordet ett ansikte. Medan andra dansar pekfingervals har jag skrivit i samma hastighet som vissa (OBS: ej jag själv) pratar.
Gång på gång svarar jag att det beror på att jag hade win-touch på schemat i sjuan, och jag tyckte det var kul, man fick inte kika på tangenterna och träna hastigheten. Jag vet hur man ska sätta fingrarna.
Gång på gång svarar många ”men det hade jag med”. Jag har tänkt att de inte lyssnade så bra. Eller inte tränade, för det minns jag att man skulle göra. Det jag inte brukar tänka på är att jag sitter ju och plitar något i bloggen nästan var och vareviga dag sedan fem år tillbaka. Övning ger färdighet. Och hastighet.
24/76/#blogg100
Om ett steg fram och två steg bakåt
I helgen har det gått tungt åka skidor. Har inte alls varit sugen efter konstvägenloppet och sköt på allt vad åkande heter till helgen och Svennes spår. En riktigt trög mil i sol gjorde ändå sitt och dagen efter övertalade jag min sparringpartner igen och vi drog på oss klassiskt respektive skejtskidorna. Det gick om möjligt ännu långsammare. Får liksom inte till styrka+kondition/tempo+teknik. Om det inte lossnar snart vet jag inte vad jag gör. Köper trikåer och hävdar att jag är en föredetting som brutit höften kanske.
Bra går det däremot på bodypumpen, ikväll körde jag mina två låtar jag nötte på utbildningen igen och den här gången satt de helt fläckfritt och det var hur kul som helst! Utöver det skulle jag utmana på rygglåten men råkade lägga på det redan på bröst…. så kan det gå.Tur ingen ser om det kommer en tår när man ligger ner på brädan.
Stretch, blåbär- och proteinsmoothie, bad och en ny vagabondtidning får avsluta dagen.
23/77/#blogg100
Johanna Westberg 