Den här veckan började i motlut. Sen fortsatte det och igår kulminerade det. Ibland bjussar livet lite extra. En olycka kommer sällan ensam osv.
Tre saker jag gått och väntat på har inträffat. Jag har fått säga farväl och jag har inte fått göra det, det är tre helt olika situationer och personer vars gemensamma nämnare är att de har haft och kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.
Tre händelser på tre dagar och imorse vaknade jag, pigg och glad. Jag tror jag är lättad. Jag är fortfarande ledsen för allt som hänt men det är skönt att få vara ledsen istället för orolig. Och imorse när jag som allra bäst behövde det så hade vintern vänt och det var ljust. Att känna vårkänslor samtidigt som att dela andras sorger visade sig idag vara en väldigt fridfull känsla.
Ikväll städar och tvättar jag för första gången så länge jag kan minnas som terapi, och inte för att det ska bli klart. Jag har förnyat tulpanvasen, har hög musik på och inte en enda ToDo-lista, inga skallkrav eller ens något börkrav i sikte. Tvätthögen kommer bli sorterad och vikt och golven skurade av den enda anledningen: Jag vill. Jag gruvar inte längre.
25/75/#blogg100
Johanna Westberg 