Om att få resa till Marocko

Johanna Westberg i Amman

Så här kommer nyheten: Jag ska åka till Marocko för att blogga! Skriva och fota och rapportera från resan. Det är Norske reiseblogger som samordnar och jag vågar knappt tro att det är sant. Men vi har fått flygtider och väntar på programmet, fyra heldagar på varmare breddgrader, fullt av aktiviteter.

Jag har aldrig varit i Marocko, eller ens i Afrika, det närmsta är förstås Spanien men jag tror det kommer vara mer likt Jordanien, men det återstår förstås att se. En kombination däremellan, kanske?  Det är redan mer än fem år sedan jag var i Jordanien senast! Ofattbart vad fort tiden går, längtar som en tok att äta riktig god falafel och hoummus igen. Gå i sandaler. Fota. Skriva.

Kanske åka lite ökenjeep?

jeep wadi rum 4WD

Om att smattra på tangentbordet

Gång på gång konstaterar mina arbetskamrater att jag skriver inisjuh-vetes snabbt på tangentbordet. Man kan lugnt säga att jag ger smattrar på tangentbordet ett ansikte. Medan andra dansar pekfingervals har jag skrivit i samma hastighet som vissa (OBS: ej jag själv) pratar.

Gång på gång svarar jag att det beror på att jag hade win-touch på schemat i sjuan, och jag tyckte det var kul, man fick inte kika på tangenterna och träna hastigheten. Jag vet hur man ska sätta fingrarna.

Gång på gång svarar många ”men det hade jag med”. Jag  har tänkt att de inte lyssnade så bra. Eller inte tränade, för det minns jag att man skulle göra. Det jag inte brukar tänka på är att jag sitter ju och plitar något i bloggen nästan var och vareviga dag sedan fem år tillbaka. Övning ger färdighet. Och hastighet.

24/76/#blogg100

Laddat för en innedag

Det regnar. Igen. Passar mig rätt bra just nu, sålänge det är så att jag har en solig dag sparad för nog är det mysigt alltid. Och aldrig är jag så glad att bo uppe på vindsvåningen bokstavligen i ett plåttak som när det regnar.

Clara skrev om semesterfaser, och jag är precis i min första fas: kraschfasen. Tokhärligt, inte fattat, inte varvat ner, vill varva ner, lite rastlös, och det bubblar upp saker som jag tänkt och velat göra men helt enkelt inte haft tid eller ork. Saker som inte är jobb men förvandlas till måsten för jag så gärna vill, men inte blir av.

I två dagar har det regnat, och jag har hållit mig mest inne. Spelat minigolf en vända, det var perfekt motion. Och en av de där sakerna jag vill ha tid för är läsa, och få fort jag läser kommer också skrivtankar. Men så kommer allt på en gång, och det blir ingenting. Idag ska jag fortsätta på tidningshögen, och helt offline skriva. Hade jag haft en remington hade jag knapprat på den.

Köpa mig en regnjacka ska jag göra också. En fin. Som inte svettas. Jag känner att det kan behövas i sommar.

Bäst jag ringer och kollar om bilen är hemma, hon har kommit hem nu, hon som en gång i tiden lärde mig skriva skrivmaskin.

Skriver

Här var det tyst känns det som. Jag har suttit och skrivit och skrivit, bland annat om det här nya skrytbygget i Filippinernas huvudstad Manila, och strax några ord om att Zlatan och Helena säljer sitt lyxrenoverade hus i Malmö, det där med historien om att de knatade upp och plingade på och gav den tidigare ägaren ett erbjudande som inte gick att motstå. Kring 30 miljoner. Hoppas han plingar på hos mig nästa gång.

Kommer på Delusse snart.

För övrigt har jag varit ute och sprungit, nu börjar det gå lite lättare. Sen hittade jag ett nytt favorit”spel”. Man skulle ju kunna tro att jag skrev mina inlägg snabbare med tanke på detta men jag känner mest: hur orkar man blogga och skriva annars? Det är ju lite galet faktiskt. 1,5 ord i sekunden i snitt. Inte konstigt de klagar på smatter på kontoret.

Typing Test Alltså jag fick ur mig 91 ord på en 60 sekunder. Varav ett felstavat. Gå till  Typing Test testa själv!