Om ljusare tider

Johanna W

20140225-223452.jpgHelt onaturligt vad det varit mulet och mörkt länge nu och det är som att man inte förstår vad som pågår förrän den är tillbaka.
Beklagade mig lite igår över två kommande fotograferingar i det allra vinterglåmigaste tillståndet och en kollega utbrast ”solarium?!”
Sagt och gjort, boostade med D-vitamin igår och kände mig genast dopad (sorry, too soon Bäckström?). Och så idag då, tittade den fram, äntligen. Solen!
Tog en lunchpromenad i strålarna och bara njöt hela vägen över till KBC-huset där ett studentprojekt hade vernissage, en grön hörna i fiket. En oas för kreativitet, bättre luft, mysigt porlande och lätt doft av örter och växter. Stora lampor av dagsljus upphängda ovanför för växterna men även för besökare. Mycket behagligt.
Det känns som jag krupit fram ur idet nu. Håll snön till på söndag, sen vill jag kasta kavajen och börja så och planera för kolonilotten.

20140225-223409.jpg

20140225-223753.jpg

Om kalas med smörgåstårta och smörretest

Johanna W

Jag har övat på att fota, valla, staka och ta det lugnt i helgen. Hållit i världens mjukaste händer mot världens mjukaste kind. Tittat på OS.
Har lärt mig ställa in kameran lite nu så varsågoda för mina allra första foton med helt manuella justeringar av ljus och slutartid.

20140223-170503.jpg

20140223-170522.jpg

20140223-170538.jpg

Om allt som kan rymmas i en bild

Johanna W

Umeå västra kvarteren invigning kulturhuvudstadsår 2014Jag har äntligen börjat på en fotokurs. Jag har inte varit där än, eftersom det krockar med skidträningen men jag har fått läxa.

Ett vanligt tips brukar vara att inte försöka få med allt, att fota detaljer och händelser och inte vara rädd att utesluta. Den här bilden tycker jag är ett bra exempel på både och. Den är rörig och den visar så många aktiviteter att vid första anblick går det inte att urskilja någon särskild. Men tittar jag närmare ser jag att det här speglar Umeå för mig, på väldigt många sätt. Det är en vinterstad, jag ser Kii som är en unik butik, det ligger i hörnet där schmäck låg, caféet som vi numera minns i ett rosa skimmer och som aldrig kommer kunna ersättas av café latte-kedjor. I bakgrunden skymtar en byggkran som visar Umeå centrums senaste års byggfas. Mycket har byggts inför kulturhuvudstadsåret, och på bilden syns även ett av de konstverk som skapades just för invigningshelgen. Det omtalade konstverket om genusdebatten, som känns lite extra starkt i en stad med starka kvinnor som går i bräschen. Och till exempel startar schmäck, Kii, spelar trummor på invigningsceremonin eller kommenterar densamma i TV-sändningen. Till höger ser vi också Sagateatern, den gamla vackra lokalen där jag nyss sett klungan för kanske sista gången. Och där jag ska se Lisa Miskovsky, ännu en av de starka kvinnorna på Umeås scen, spela med sin syster Carolina i maj. Om några år kan Sagateatern vara ett minne blott, sparat i samma ask som Schmäck och apberget. Mitt i bilden går också Umeåbor, med sina plastpåsar från snabbköpen, i en vardag som fortsätter oavsett om det är kulturhuvudstadsår eller inte.

Så många bilder jag har över torg från resor som ser ut såhär. Jag har försökt få in hela torget och lite till och när jag kommer hem ser bilden bara ut som ett dåligt vykort och det går knappt se vilken stad den är ifrån. Tänk om någon från staden skulle få ta den istället och se vad hen såg. Vilka byggnader som låg där torget nu är. Som känner till vad som döljer sig bakom någon av fasaderna. Vem som bor var, vad som hänt vid vilket hörn och som ser en vän bland myllret på bilden.

En bild säger mer än tusen ord. Men vilka ord, det beror nog på betraktaren.

Om klistervalla och lite annat

Johanna W

Jag fick ett prov från industrishopen på tallsåpa för att testa och efter ett välbehövligt storstäd i lägenheten så måste jag säga att den luktade verkligen fantastiskt! Älskar såpadoft.

Jag känner mig också lite skyldig att uppdatera hur det går på skid- och kanske framförallt -vallafronten. Det går sådär. Det fortsätter regna men universalklister och alternativ träning har visat sig vara bra lösningar. Jag kan dock meddela att universalklister fäster väldigt bra även på andra ställen än den ruggade fästzonen, såsom på hallgolv, stavar, insida skidfodral, skidkläder m.m.

Men inget ont som inte har något gott med sig, hallen är ren och fortfarande schackrutig och jag blev påmind om denna. Se och njut av några av världshistoriens roligaste minuter.

Om varför jag inte bojkottar OS

Johanna W

putin pride OSVilket OS vi fått se! Och det har bara gått hälften. Som svensk och längdskidåkningsintresserad har det ju varit rena drömmen. Men ingen har väl undgått all kritik, hur många som arbetat inte fått någon lön och hur HBTQ-personer förföljs i värdlandet Ryssland. Många uppmanar till bojkott. Många ifrågasätter idrottarna. Och oss tittare. Det har lugnat sig lite nu när spelen är igång men precis innan cirkulerade många artiklar.

Och ja, det är klart det är en helt galen situation i Ryssland. Men att klandra idrottarna för att de ställer upp, då saknas det lite insikt i vad det handlar om. IOK är och har väl alltid varit ett gäng skumma gubbar, mutskandalerna har kommit fram med jämna mellanrum. Det är de som gett OS till Putin, inte idrottarna.

Det är inte heller det första OS där mänskliga rättigheter kommer på tal. Berlin-OS 1936 då Hitler inte ville skaka hand med Jesse Owens eller 1968 i Mexico City då 200-meterslöparna sträckte upp de knutna nävarna i ”black power” på prispallen.

Jag har blivit ifrågasatt varför jag tittar, varför jag inte bojkottar. Svaret är för att jag älskar idrott. Och det som gör OS så fantastiskt är ju just att det är för alla. Jag älskar att det fortfarande kommer skidåkare från sydamerika som glider i mål en halvtimme efter alla andra och att guldmedaljören stannat i spåret för att gratulera. Att jag får hoppa upp och ner i soffan med en puls lika hög som de svenska stafettlagen.

Det är inte okej någonstans att Putins vänner tjänar stålar på OS, att det kostat mer än många andra OS-arrangemang tillsammans. Det är helt sjukt med arresteringar av demonstranter för homosexuellas rättigheter, men vad skulle ha hänt om inte IOK gett OS till Ryssland? Skulle situationen där blivit bättre?

Ryssland har fått ögonen på sig, kritiken har fullkomligen stormat, idrottare gör sitt jobb och många uttalar sig också om att de tar avstånd från de sjuka lagarna och behandlingen av människor. Att vi upprörs är bra. Då har vi ju sett något.

Jag ser inte på OS för att jag är vit, heterosexuell, svensk eller något annat. Jag ser det utan reklam för att jag är lyckligt lottad och har råd att betala för den kanalen. Men jag ser det inte för att jag inte bryr mig om andra människor. Jag ser det för att jag bryr mig.

Jag ser OS för att jag älskar idrott. Och för vad idrott kan göra med människor, och med ett helt folk. Jag önskar det kommer få fortsätta vara så.