Om morgondis en fredag 

   
Såhär såg det ut när jag kom till iksu plus imorse, inte en skymt av Umeälven. Ganska häftigt faktiskt och innan morgonens yoga var avklarad hade det börjat klarna och nu är det en kanonfin sommardag (nu pratar jag om vädret IGEN?!)

Lunch på bildmuseet igår och idag hos en kollega på hennes altan och nu är det äntligen fredag. Inte förrän idag då det var yoga var det riktigt lätt att stiga upp tidigt så jag ser fram emot sovmorgon imorrn. 

Jag kollade precis potatisläget i hinken och det verkar komma några små godingar ändå, trodde de skulle ha det för trångt och de har bara blivit långa men inte blommat. Börjar se fram emot höstens färskpotatis, surströmingsskivor, kräftskivor, bärpajer och förhoppningsvis älgfärsbiffar! 

 

Om ljusa sommarkvällar och varför jag skriver 

 Ännu en sommarkväll med vänner, som jag längtat efter den här tiden. Fördelen med att bo i sin gamla hemstad är att många kommer tillbaka då och då och hälsar på familj, och då ses vi som bor i stan också. Det går oftast alldeles för länge mellan gångerna men förr eller senare är det dags och då är det som det alltid har varit! En god pasta på vezzo och flera timmars uppdateringssnack, perfekt måndagkväll om ni frågar mig.

Varför jag skriver då? Temat på träningsbloggutmaningen alltså, ja det är en vana som blivit kvar. Det är avkoppling för mig, som en slags dagbok även om den inte är alltför privat. Det har jag en riktig, hemlig, dagbok till. Jag sitter återigen med mitt nya goda sommarte jag fått av mamma och lyssnar på diskmaskinen och klockan, träningsväskan för imorgon är packad och jag tar några minuter att varva ner. Att skriva om träning är bara naturligt, jag ger ju inga direkta tips på träning så det är väl förhoppningsvis någon som kanske blir inspirerad, annars är det också ett sätt för mig att samla och komma ihåg för min egen skull bara. Nog för att jag har en träningsdagbok också… Och en femårsdagbok… Men sen är det slut på dagböcker.

Om cykelmotgångar

  Det blev en fin midsommarafton igår, verkligen superbra väder och det var för varmt att springa i vanliga långa tajts och en t-shirt så kort-snabb-passet blev inte särskilt snabbt men kort! Och sen plockade jag ett helt gäng blommor och yogade och stretchade över en timme på gräsmattan efteråt.

När jag sen skulle till festen jag var bjuden på upptäckte jag att någon skurit sönder min cykelsadel. Jag låste irriterat upp och började rulla ut cykeln då jag märkte att hela bakhjulet har totalpunka. Nån har tagit sönder det med medans jag varit borta. Jävla idioter det finns. 

Idag är det lika strålande soligt väder och jag hade tänkt mig en cykeltur på min landsvägshoj som inte varit ute sen nåt enstaka pass efter Vätternrundan ifjol. Tror ni den gick pumpa? Nej.

Tror det är mer ett handhavandefel för jag har ärligt talat aldrig pumpat däcken från scratch själv med min egen pump, jag har haft hjälp och bättre pumpar till hands och de har dessutom hållit luften kanonbra de ca 100 milen jag cyklade ifjol. Så något (läs: överjävligt) irriterad kokar jag en kopp kaffe och funderar hur jag ska lösa logistiken imorgon för att kunna låna en bil, åka och fixa reservdelar, fler gasampuller, bättre pump och uppringa ork att fixa allt. Bäst jag kokar ganska starkt.

Om en framtidsdröm

 Jag hann inte mer än skriva inlägget igår så kom jag till gymmet utan tajts packade. Som tur var hann jag bara yla  högljutt av förtvivlan (kategori: efter en låååång arbetsdag och jag sett fram emot att rensa skallen) innan det kom flygandes ett par reservtajts genom luften. Världsbästa kollegor! Sånna där som alltid har extragrejer i skåpet, just in case.

Dagens tema att filosofera kring är en framtidsdröm. Direkt spånade jag iväg i tankar om vad jag vill uppnå i framtiden, vad är mina träningsmål, ska jag springa Kungsleden eller göra en ironman nångång? Tills jag insåg att jag fortfarande inte har några stora träningsdrömmar just ju, och det känns helt okej. 

Jag städade förrådet i helgen och tömde en hel kartong av produkprover, broschyrer, speglar, handdukar och annat sen jag sålde hudvårdsprodukter som extrajobb. Det kändes både lite vemodigt men också väldigt, väldigt skönt att dra ett streck där. Jag tyckte det var kul och jag kämpade på med det under flera år och jag visste att kartongen skulle behöva stå orörd i förrådet något år innan jag verkligen skulle inse att beslutet var taget. Och egentligen har jag aldrig ångrat det och brist på nya hobbyprojekt har det ju aldrig varit heller. 

Men bland sakerna låg en plansch som jag gjort själv vid en middag och inspirationskväll hos min dåvarande coach, ett collage över min framtidsbild. En moodboard som reklambranschen skulle kalla det. Och vet ni, den stämde fortfarande. Det var bara det att jag faktiskt har det så just nu. Jag beskrev hur jag såg på mig själv, familjen och karriären och jag hade hittat balans i livet. Stillhet och ändå rörelse, en blandning av alla jobb jag tycker är kul och ett eget krypin. Den är daterad i juni 2009 och hade nån sagt till mig då att det skulle ta sex år innan jag var där så hade säkert en del av mig protesterat och hojtat: men hallå! Barnen, mannen, huset, hunden och trädgården då?! (På den tiden trodde jag fortfarande jag var bara kattmänniska)

Jag tror jag inte är ensam om att inte så ofta stanna upp och tänka på hur jag har det och om jag nångång ville hit. Sanningen är faktiskt att jag lever i en stor del av min framtidsdröm. Just här och nu. 

Om morsdag 

 Jag har firat morsdag hos farmor med kladdkaka och jordgubbar. Nu är det städning men i sådär långsamt söndagstempo så det nästan känns kul. Det blir ju så fint. Har plockat in några häggblommor också, älskar doften! 

Det gick förvånansvärt bra att springa igår så idag har jag en riktigt skön känsla i kroppen, längtar till att springa igen.