Att höra eller inte höra

Så är det dags, dra ut all förstärkning ur den stackars armbågen igen. En kollega frågade om jag fick lyssna på musik, och det vet jag inte. Vad nice det vore. Helt sövd ska jag inte bli, så jag kommer liksom vara med… Nog för att det kändes rätt konstigt sist när jag inte hade varit det, och vaknade upp och någon hade nitat ihop armen på mig (den låg inte kvar på gatan som ett stackars femårshjärta trodde för några tårfyllda ögonblick)

Men jag tar med mig en mp3-spelare så ser vi. Hade kanske varit kyligt att sitta och bläddra i något glossigt magasin? Om kite-surfing kanske, eller någon annan ”extremsport”. (Egentligen är jag supernervös, men får lita på att de vet vad de gör och att jag inte kommer veta det)

Hade jag fått bestämma hade jag haft ett par sånna här att dra på mig och drömma mig bort.

Foto: Marshall earphones

Vill helst slippa höra ljudet av, vad kan det vara, en skruvdragare? Och ändå kan jag inte låta bli vara lite nyfiken…

Har ett tips på tal om att höra, en ambassadörskollega, bloggkollega och numera vän som ”förlorade radiooskulden” häromdagen i P4 morgonbloggen. Lyssna på hennes krönika om att sluta gnälla, och få en liten spark i baken om att saker och ting kanske faktiskt inte är så tokigt ändå, och är de det så går det faktiskt att ändra på, dock inte med att bara gnälla.

Äntligen några skruvar lösa

Så, jag överlevde utan semla också. Tack för alla fina tips om alternativ! Havrevisp, skapa en egen ”semla” som är nåt gott som är nåt annat m.m..

Varit en förberedelsernas dag idag, inför arkipelago, arbetsmarknadsdag för, av och på arkitekthögskolan i umeå (på torsdag) samt för imorgon då jag äntligen ska få skruva isär förstärkningen ur armen och återgå från Johanna scissorarm till helt vanlig tjej.

Och här har vi ett ”fynd” som gick rakt in i pysselhjärtat
20120221-222233.jpg

design-dautore.com

För bövelen!

Jag måste få ordning på detta. Jag har en idéspruta till personlighet att dressera (tygla vore fel ord, jag vill inte stoppa idéerna och kreativiteten)

Jag upplever smärtsamt ofta att jag är ofokuserad. Vet precis hur den härliga känslan känns när tiden flyger iväg, den bara inte inträffar när den behövs. Den inträffar möjligen när jag sitter sent en kväll, eller en tidig morgon, eller ipluggad i musik. Att internet, smarta mobiler, push-notiser etc. är en bov är ingen nyhet alls, men det var ändå skönt att få lite svart på vitt igår när jag läste en artikel på arbetsliv igår:

(utdrag ur texten)

– Om du håller på med en avancerad arbetsuppgift och avbryts av ett mejl, tar det dig cirka 5-7 minuter att komma tillbaka där du var. 

Det är mer än jag kunnat tro faktiskt.

– Det är inte bara mejlflödet som kan avbryta arbetet. Även kollegor kan vara en bidragande orsak.

I know. Och hur svårt det än är ligger det på en själv, kanske i samråd med sin chef och kollegor. Läste en annan text om just det, och vi sitter liksom skribenten Åsa Wallenrud också i öppet landskap. Dock beter sig alla väldigt kontorslandskapigt, vilket gör att det känns som att det är jag som inte klarar av det. Och slutligen kommer så det värsta slaget i fejset:

– Det absolut vanligaste avbrottet är att man avbryter sig själv 

JAG VET!!!

Och det är här vi har problemet. Då är jag alltså inte ensam om att omedvetet ”multitaska”. Och tipset är att skriva ner allt direkt för att sedan kunna släppa det och fortsätta koncentrera sig på det man höll på med. Det har jag läst och hört på fler ställen. Men mitt problem är ju inte att jag glömmer bort saker (så ofta), utan det är att jag till naturen får tusen olika idéer. Det spelar ingen roll hur mycket jag skriver ner, det kommer nya idéer hela tiden. Det blir nästan värre om jag får ur mig dem, får då förverkligas de till något jag tror att jag borde göra. Snacka om att stressa sig själv i onödan.

Foto: Bodil Johansson via Folio.se

Välkommen våren

Nu är jag less på det här snöiga, moddiga, kalla. Vårvintern är den härligaste tiden, och jag tänkte skynda på det lite. Har städat hela lägenheten (snart) och köpt ett nytt fång tulpaner i min favoritfärg, gulrödflammig. Från Obbola dessutom! Nån som vet om man kan åka på studiebesök dit? Hade älskat få gå omkring i det växthuset.

Tulpaner ska, som säkert alla förutom jag redan visste, stå kallt. Åtminstone om natten. Så mitt fönster passar perfekt, dragit och igensnöat, numera med vårkänsla på insidan. Fått tips att ha isbitar i vattnet också, inte bara på natten. Återstår se om det funkar.

Köpte lite mer uppmuntrande vårfärgat grönt och gult. Hade lyckats ha ihjäl en blomma medan jag var i NY. Fem dagar. Vi var verkligen inte ämnade för varandra.

Kom på mig själv med att stå och leta efter de rundaste, gulaste/grönaste citroner/lime. Så ändrade jag mig, jag vill ha de som ser ut som de haft ett roligt liv. Gärna de som ser ut att ha fallit hårt, för de måste vara de som vågat klättra högst.

Hur man tjänar pengar på att blogga. På riktigt.

Ja, rent konkret så var det faktiskt temat idag på föreläsningen jag var på. Och var jag inte inspirerad innan så är jag det nu. Saknar inte inspiration, och en blogg har jag, så att veta att det går att slå mynt av det på ett professionellt sätt och samtidigt bygga sitt varumärke för avknoppningar, alltså sidouppdrag som t.ex. radio och TV, var verkligen en härlig kick.

Från början: Idag var det ”utbildnings- och rekryteringsmässan” för gymnasieungdomar på Nolia i Umeå. Jag var där som representant för tillväxtverkets satsning ”ambassadörer för kvinnors företagande” i egenskap av mig själv, som fristående hudvårdskonsult och svarade på frågor av förbipasserande ungdomar om hur det kan vara att starta eget och att man kan kontakta en ambassadör för att få veta mer, helt kostnadsfritt.

Hela dagen pågick föreläsningar och mellan 11-12 var ett av de stora dragplåstren: Clara ”UnderbaraClara” Lidström och Annakarin Nyberg  om hur man går från att blogga som de flesta gör, som en hobby, till att göra det professionellt.

Publiken var väldigt blandad, det var öppet och gratis för alla så publiken bestod av långtifrån bara gymnasieungdomar eller Annakarins äldre män (hon är doktor i IT, och jobbar på Umeå Unviersitet också, och  föreläser alltså i en bransch traditionellt mansdominerad) eller UnderbaraClaras publik som visserligen är bred, men ändå till majoritet består av kvinnor och kanske framförallt unga.

Annakarin inledde med att anklaga Clara för alla klassiska klyschor om bloggare och bloggande, att det där är väl inget seriöst, har hon stort bekräftelsebehov eller? etc. Inget nytt. För att få ett kort och koncist svar på tal av Clara och sedan tillsammans föra en skön dialog i en timme  med Annakarin som forskare på området drog paralleller till bloggvärlden generellt och Clara gav exempel och svar på de frågor och funderingar som Annakarin förde fram som vanliga i blogosfären. Clara visade tydligt prov på det här med personligt varumärke, det märks att hon tänkt igenom både en och två gånger vad hon står för, att hon tror på sig själv och det hon gör och ändå inte konstlar till det. Hon är hon och det är vad vi får läsa i bloggen också, men hon gör heller ingen hemlighet av att hon tänker smart när det gäller att skapa en relation till sina läsare och att hon även låter sina modigt testade vingar leda till andra spännande uppdrag. Inte heller att det ligger hårt jobb bakom. Man kan välja att bli älskad eller avskydd. Vårda relationer. Våga bli bekräftad och se till bekräfta andra! Hon berättade också att hon läser minst 40-50 bloggar om dagen, för att hålla sig ajour.

Korta, konkreta exempel och tips samt en massa inspiration. De kommer föreläsa på många fler ställen i vår också och jag längtar tills Annakarins bok släpps också, skriven efter flera års studier på bloggande! För mig som är lite naturvetar-akademiker-nörd blandat med social i både sociala media och andra nätverk, samt bloggare blir det en riktig hit tror jag!

Bild: lånad pressbild av Clara och Annakarin