Reseinlägg
Jag kan knappt fatta det, men nu har flygbiljetter och program anlänt och det ser ut att bli fantastiska dagar i Marocko! Kan inte begripa hur lyckligt lottad jag är som får följa med norske reiseblogger. Inte nog med allt vi ska få göra och se på bara fyra dagar, det ingår en fotokurs också. Snön har gjort comeback och jag längtar efter värme, sandaler, dofterna, sand mellan tårna, att se ett torg vakna, att gå på marknad. Och att få se hur andra människor har det.
Jerusalem 2008
Jag kommer att reseblogga härifrån på min egen blogg under dagarna i Marocko. Jag har laddat med en ny skrivbok och min gamla med anteckningar från reseskrivarkursen jag gick med Vagabond och där jag även har mina anteckningar från fotokursen jag går nu. Så otroligt lyxigt att få skriva av mig på min egen plattform, i min hemmamiljö, men nog lurar en lite längre reseberättelse på önskelistan i bakhuvudet. Avfärd om en vecka!
Jag kommer också använda instagram, facebook och twitter flitigt medan jag är där, så ni som vill kommer få se mycket bilder hoppas jag! Så gilla och följ mig gärna i de forumen också så missar du ingenting, jag använder de olika eftersom jag tycker de har olika charm och användningsområden.
Så här kommer nyheten: Jag ska åka till Marocko för att blogga! Skriva och fota och rapportera från resan. Det är Norske reiseblogger som samordnar och jag vågar knappt tro att det är sant. Men vi har fått flygtider och väntar på programmet, fyra heldagar på varmare breddgrader, fullt av aktiviteter.
Jag har aldrig varit i Marocko, eller ens i Afrika, det närmsta är förstås Spanien men jag tror det kommer vara mer likt Jordanien, men det återstår förstås att se. En kombination däremellan, kanske? Det är redan mer än fem år sedan jag var i Jordanien senast! Ofattbart vad fort tiden går, längtar som en tok att äta riktig god falafel och hoummus igen. Gå i sandaler. Fota. Skriva.
Kanske åka lite ökenjeep?
Häromveckan damp den ner, den efterlängtade inbjudan. En av mina allra närmsta vänner ska gifta sig. Det kommer bli alldeles, alldeles, alldeles…. alldeles underbart.
I Amsterdam passade vi på att kika efter bröllopsklänning, vintage ska det vara och det är inte lätt med urvalet på längd och storlekar då det bara finns en av varje.
Guidade av tripadvisor och av Elsa Billgrens Amsterdamguide (Elsa är precis som den blivande bruden kan man säga vintageproffs) hittade vi till ”Laura Dols” på Wolvenstraat 7. Väl uppe i det eftersökta rummet var det inte så mycket brudklänningar. Kort stund av förvirring och besvikelse innan det visade sig att de har öppnat en speciell butik enbart för brudklänningar. Inte en vanlig butik, utan en lagerlokal dit det endast gick att ta sig med taxi eller lokalbuss. Vi bokade en tid och åkte iväg.
Min uppgift var att vara smakråd och fotograf, och motiv fanns det gott om. Att jag blev bjuden på kaffe och också fick prassla runt med händerna bland alla fina tyger var en uppskattad bonus. 
Ägarinnan har samlat på brudklänningar i över 40 år, och köper ofta in på resor till bland annat Polen och USA. Hon och hennes medarbetare tvättar upp, lagar, syr om, stryker och gör iordning för provning och så bokar kunderna tid och då har hon plockat fram ungefärligt mode/årtionde och storlek som man önskat.
Vi nöjde oss ändå inte riktigt och med lite frågor och min väninnas uppriktiga intresse så släpptes vi upp på övervåningen. Jag trodde aldrig jag skulle få se så många bröllopsklänningar i hela mitt liv.
Den här bloggen är ju egentligen en reseblogg. Det är bara det att som så många andra resebloggare så landar vi förr eller senare någonstans, mer eller mindre länge. 2008 började jag blogga från Barcelona och har sedan uppdaterat den från praktiken i Jordanien, från månaderna i sydamerika, från sommaren i Madrid och från alla kortare resor till bl.a. New York, Berlin, Shanghai och nu senast Amsterdam. Jag har förändrat mitt sätt att leva, jag jobbar istället för pluggar och har mer pengar och mindre tid. Jag har hittat andra sätt att resa, förra året satte jag inte min fot utanför Sveriges gränser men jag vandrade till fots ensam med bara min fyrbenta vän, 8 mil längs kungsleden mellan Hemavan och Ammarnäs.
Jag fotar mer och mer, och jag har också en uppsjö bilder i lager som bara väntar att plockas fram till minnen. Så nu när årets resebloggar ska utses är det årets bästa fotoblogg som vore drömmen (tack ni som redan nominerat!), ju fler nomineringar desto större chans till final och därefter röstar ni läsare. Vinsten är att få ge ut sin blogg som bok…. Tänk att få sätta historierna på pränt till utvalda bilder, kanske med utvalda inlägg eller nyskrivet material med det jag alltid drömt om: resetips i form av anekdoter samlade genom åren, med fokus på hur du reser själv och vågar se världen med nya ögon. Så vill ni se mer foton eller läsa bloggen i bokform, gå in och nominera och rösta!
Johanna Westberg 