Om en midsommarnattsdröm

Det enda jag önskade mig till midsommar var att få fira med någon jag tycker om. Och helst god mat. I en stuga, vid havet. Och tupplurar. Och gott att dricka. Och att läsa pockets.

Jag fick allt.

20130623-234523.jpg
Jag kan inte tänka mig en bättre helg faktiskt.
Vi hade fått tag i en stuga i en liten vik, vildvuxen trädgård med vackra blommor, havsutsikt, gul fin stuga med snickarglädje och inglasad vanlig altan. (Visst är det lite lyxigt med gul stuga när man kommer från landet där alla stugor är faluröda!)
Jag rörde mig inte mer än 10 meter kring stugan, för att grilla, spela kubb och gå ner på bryggan.
Tur med vädret, lite mygg, otroligt god och välplanerad mat. Jag skulle kunna på hur länge som helst men det behövs egentligen bara ett ord för att beskriva: idylliskt.

20130623-234534.jpg

Om 10 år efter studenten

Idag har det tjoats och tjimmats i stan ända sedan tidigt imorse och inte förrän jag såg flaken köra runt i regent vid lunchtid insåg jag: Det är TIO år sedan jag tog studenten.

Det är en lång tid. Det har gått fort kan jag tycka, tills jag funderar på vad jag gjort och plötsligt känns det som de där oändliga sommarloven som man upplevde som liten.

Ibland är det bra att stanna upp och fundera på vad man gör och vad man gjort, och ”passande” (kategori: under omständigheterna) har jag precis blivit ombedd på skarpen av en vän att ”give  myself a break”. Börjar jag tänka på det jag fått uppleva och göra, blir jag faktiskt lite vimsig och väldigt, väldigt tacksam. Mycket har jag kämpat för, planerat och velat, men otroligt mycket har också varit slumpen. Ödet. Eller helt enkelt livet, om man så vill.

Att stolpa upp allt vore omöjligt, och mycket finns i bloggen sedan 2008 (redan fem år!) alltså halva tiden. Två personer har betytt extra mycket, jag minns inte hur det började (men jag har funderat många gånger) men jag vet var det definitivt inte slutade, och det är där på flaket. Det var bara början på en lång vänskap och många äventyr. Det är nu tio år sedan jag följde efter Josse till England och jobbade som pizzabagare, åtta år sedan vi tågluffade en månad genom Europa alla tre, sju år sedan Maria ordnade mig ett sommarjobb i Oslo och inhyste mig en hel månad, fem år sedan de kom och hälsade på mig när jag bodde och pluggade i Barcelona och ett år sedan vi var och hälsade på Maria i Oslo igen och firade två examen och i sommar ses vi igen. Förstås.

Ska jag summera lite mer har jag rest/bott utomlands i totalt säkert två års tid, praktik, volontärarbete m.m. inkluderat, läst till civilingenjör samt jobbat på arkitektkontor i fyra år. Jag förstår inte riktigt själv ens hur det går ihop. Så jag ger mig själv ett break nu, jag har och har haft det så bra så det kan ni inte förstå. Jag har gjort precis det jag har velat, inte alltid och inte hela tiden, men för det mesta.

När jag såg alla glada ungdomar hoppandes på flaken mitt i spöregnet idag fick jag lust att hoppa upp och krama om dem och berätta för dem att vet ni, det är faktiskt sant: Ni kan göra vad ni vill nu, och om ni vill så kan ni.

Om att planera semester

Varenda stresskonsult som finns säger att man inte ska planera sin semester. Bara ta dagen som den kommer, landa, kunna vara spontan. Och så vidare. Jag undrar: Har dessa stresskonsulter kollat flygpriser i god tid, tid respektive för sent nångång? Har de provat på bo själv i en lägenhet utan balkong, utan bil, utan stuga i närheten och jobba hela veckorna, hela året?

Varje år infinner sig samma känsla, vad ska jag göra med dessa fjuttiga fyra veckor på hela året. Jag har ingen som helst lust att ta det lugnt på semestern, det absolut värsta jag kan tänka mig är att ”bara vara”, hemma. Det kan jag ju vara vilken helg som helst! Svårt är det också att spontanumgås med någon, eftersom de flesta faktiskt har något planerat.

Denna helg har varit förvånansvärt bra i form av att semesterkänslan redan infunnit sig. Fyra dagar behövdes, innan jag äntligen vaknat med den känslan jag längtat efter. Lugn och ro.

Långfrukost, gör saker jag tänkt jag borde göra sedan typ förra semestern men nu äntligen vill jag, magiskt nog har nästan allt på sjuhelsikes massa olika att-göra-listor och högar betats av utan att jag tänkt på det och sommaren går precis lagom fort, för den är här och ändå har den knappt börjat.

Om synergin i en konsert, en valp och bra sällskap

Några bilder säger mer än några tusen ord.

Femton år tror jag det är sedan jag var på min första riktiga konsert, utan föräldrar vill säga. Det var på galaxen, det var Petter, det var då vinden hade vänt. I helgen var det nostalgi så det sprakade och snacka om att kunna leverera sin grej. Gamla som nya låtar varvat med Ison & Fille med turnén ”Ikväll är vi kungar” (#kungar2013 på twitter och instagram). Och stolt som en tupp över arrangemanget, ingen mindre än lillebror som ligger bakom. Resten fick jag ligga i soffan, mysa, äta gofrulle, dricka varm choklad,  idéspåna, leka i park och morra lite (lite oeniga om vems tur det var att ha vantarna, jag och en med kli i tänderna).