Om en stadsgata

Nu när de håller på och bygger om kungsgatan i Västra kvarteren i Umeå och det inte längre är staket eller annat som tyder på det, gatan är helt översnöad och  julgranarna är bortplockade så ser gatan så otroligt bred och tom ut. Inom arkitektur och stadsplanering pratas det mycket om ”rum”, ”skalor” och liknande och att man vill skapa miljöer som är vackra och fyller sin funktion och också uppmuntrar till vissa beteenden, t.ex. var de som går ska gå och var de som cyklar ska cykla. Sådana värden kan vara svårt att beskriva och förstå kan jag tycka, men det slog mig när jag vandrade kungsgatan häromkvällen att det är så mycket enklare att förstå något som inte är. Vi människor är ju lite klagobenägna av naturen och ser lättare fel och brister än sådant som är bra. På massvis med plan, inte bara arkitektoniska utan även personliga, hypokondriska osv.

Så här är ett klockrent exempel tycker jag på hur en stadsgata absolut inte ska se ut:

Kungsgatan, Västra kvarteren, Umeå. Under ombyggnad 2012-2013.

Jag vet inte var jag ska gå, om man får cykla, om det kan komma bilar.Den känns för bred, det händer ingenting, det finns ingenstans att sätta sig. Det bjuder inte in mig till något. Vi får verkligen hoppas det blir bättre till våren.

Jag är nyfiken på er läsare, Umebor och andra, vad tycker du? Hur är en bra stadsgata? I Umeå har vi eller håller på att bygga om stora delar, är det något du tycker blivit bättre eller sämre? Någon favorit-gatumiljö kanske?

9/91/#100

Staden Berlin

En minst sagt spännande stad. Tyckte mig ha läst på, inte minst tack vare grundligt arbete av den person på jobbet som till stor del ligger bakom innehållet och informationen på resan, men blev ändå fullständigt överraskad och hänförd. Inte ofta man får användning av ordet hänförd faktiskt.

Vi inledde med att direkt från flygplatsen få en liten guidning av huvudbyggnader och platser på väg in mot staden från Tegel (eftersom den nya flygplatsen ännu inte är klar. Note to self: kom ihåg granska ritningarna) och kika på en stadsmodell över Berlin. Flera varianter, en från DDR med oändligt nitiskt målade och detaljrika små byggnader, en aktuell och en lite mindre aktuell. De båda senare med såväl befintliga som planerade hus, markerade med olika färger.

Föreläsningar, presentationer, studiebesök och strosande hanns med. Har en uppsjö med bilder men även rätt trötta ögonlock så det får bli ett axplock ikväll. Missa inte att strosa i Kreuzberg, det är tipset som alla ger. Även i Mitte, i Hackensche Höfe. Gentrifieringen i Kreuzberg har gjort att de ”äkta” konstnärerna numera bor på andra ställen, och lämnat plats åt bland annat stor turkisk befolkning vilket gör det till ett mekka för falafel och döner kebab. Staden är kantad av en brokig historia, som en av föreläsarna Fredrik Toridsson beskrev det i en graf, ”rätt mycket upp och ner” vad gäller allt. Infrastruktur, stadsplan, befolkningsmängd etc.

På lördagen var det guidade tematurer med buss och jag hade valt stadsplanering. Vi åkte ut och tittade på bland annat ett bostadsprogram av Bruno Taut från 1920-talet, där man förespråkade ”sol, ljus och frisk luft åt alla”, IBA87  ochh en nattklubb (läs dygnet-runt-på-helgerna-klubb) och club-kulturens vara eller icke vara, villkor, framtidstro, visioner och konkreta planer. Blir alldeles varm i hjärtat av att lyssna på sådana visionärer.

Som jag berättade innan åkte vi också på en utflykt till Dessau vår sista dag, och tittade på skolan där den moderna arkitekturen, funktionalismen, startades, skapades och utvecklades. Det var efter industrialismen tagit fart ordentligt och det konstnärliga värdena i arkitekturen började skyfflas undan till förmån för produktion som Walter Gropius grundade en skola vars idé var att kombinera konst och teknik. Arkitekterna som skolades där skulle vara både möbelsnickare med god kunskap om material tillika duktiga planerare och byggmästare. Lite som att åka till mekka faktiskt, om man har läst mycket design- och arkitekturhistoria.

Berlin är som sagt en brokig stad med otroligt många sidor och djup, och det blir definitivt ett återbesök!

Sammanfattning om det tyska köket: den tyska baren är betydligt bättre.

Avslutade med att åka upp i TV-tornet och se ut över hela stan och känna igen alla platser vi varit på. Gillar att göra det antingen på en gång eller i slutet.