Om Thurdinska gården, utflykt till Bobacken utanför Umeå

DSC_8767 (2)

I lördags följde jag med mamma och pappa och moster och morbror på utflykt till Bobacken, några mil norr om Umeå. Det är en gammal vän till familjen som är en av delägarna på historiska hus men ändå har vi inte varit dit förut. Den gamla Thurdinska gården, en kaptensvilla från 1823 som är nästan i orginalutförande. Exteriören är lätt att googla så eftersom det regnade fotade jag mest inomhus. Fascinerande historia och det behövs inget bygg- eller antikintresse på någon nördnivå för att bli intresserad och hänförd av att gå runt. Det är lätt att fantisera om vad som hände på gården, vad mycket pengar de måste ha haft, vad driftiga kvinnor det måste ha varit eftersom sjökaptenen ändå aldrig var hemma.

DSC_8756 (2)

Det mesta är i ursprungsskick eller väldigt omsorgsfullt restaurerat.

DSC_8793

DSC_8785

DSC_8797 (2)

Dekormålade golv började man med när tapeterna kom, då målarna som tidigare dekormålat vägg fick tid över.

Även ett stort pelargonintresse hos ägarna gör att det går att nörda ner sig i även det!

DSC_8754 (2)

DSC_8769 (2)DSC_8775 (2)

Det är gratis att gå in men köp gärna fika som ett litet bidrag. Bland annat pelargonkaka och supergott kaffe serverat på köksbricka med mönstertryck av husets tapeter. Vem vill inte fika i den här miljön?

DSC_8746

DSC_8759

Ett riktigt fint utflyktsmål, bara ungefär en halvtimme norr om Umeå, kör E4an och sväng nånstans mellan Dalkarlså och Bygdeå, det är tydligt skyltat. Thurdinska gården finns på facebook och det finns även info via visitumeå och ett fint TV-inslag på vk från ifjol. Vi hade dessutom tur att det var en loppis bara någon kilometer till in längs vägen i Gullmark som hade öppet.

Staden Berlin

En minst sagt spännande stad. Tyckte mig ha läst på, inte minst tack vare grundligt arbete av den person på jobbet som till stor del ligger bakom innehållet och informationen på resan, men blev ändå fullständigt överraskad och hänförd. Inte ofta man får användning av ordet hänförd faktiskt.

Vi inledde med att direkt från flygplatsen få en liten guidning av huvudbyggnader och platser på väg in mot staden från Tegel (eftersom den nya flygplatsen ännu inte är klar. Note to self: kom ihåg granska ritningarna) och kika på en stadsmodell över Berlin. Flera varianter, en från DDR med oändligt nitiskt målade och detaljrika små byggnader, en aktuell och en lite mindre aktuell. De båda senare med såväl befintliga som planerade hus, markerade med olika färger.

Föreläsningar, presentationer, studiebesök och strosande hanns med. Har en uppsjö med bilder men även rätt trötta ögonlock så det får bli ett axplock ikväll. Missa inte att strosa i Kreuzberg, det är tipset som alla ger. Även i Mitte, i Hackensche Höfe. Gentrifieringen i Kreuzberg har gjort att de ”äkta” konstnärerna numera bor på andra ställen, och lämnat plats åt bland annat stor turkisk befolkning vilket gör det till ett mekka för falafel och döner kebab. Staden är kantad av en brokig historia, som en av föreläsarna Fredrik Toridsson beskrev det i en graf, ”rätt mycket upp och ner” vad gäller allt. Infrastruktur, stadsplan, befolkningsmängd etc.

På lördagen var det guidade tematurer med buss och jag hade valt stadsplanering. Vi åkte ut och tittade på bland annat ett bostadsprogram av Bruno Taut från 1920-talet, där man förespråkade ”sol, ljus och frisk luft åt alla”, IBA87  ochh en nattklubb (läs dygnet-runt-på-helgerna-klubb) och club-kulturens vara eller icke vara, villkor, framtidstro, visioner och konkreta planer. Blir alldeles varm i hjärtat av att lyssna på sådana visionärer.

Som jag berättade innan åkte vi också på en utflykt till Dessau vår sista dag, och tittade på skolan där den moderna arkitekturen, funktionalismen, startades, skapades och utvecklades. Det var efter industrialismen tagit fart ordentligt och det konstnärliga värdena i arkitekturen började skyfflas undan till förmån för produktion som Walter Gropius grundade en skola vars idé var att kombinera konst och teknik. Arkitekterna som skolades där skulle vara både möbelsnickare med god kunskap om material tillika duktiga planerare och byggmästare. Lite som att åka till mekka faktiskt, om man har läst mycket design- och arkitekturhistoria.

Berlin är som sagt en brokig stad med otroligt många sidor och djup, och det blir definitivt ett återbesök!

Sammanfattning om det tyska köket: den tyska baren är betydligt bättre.

Avslutade med att åka upp i TV-tornet och se ut över hela stan och känna igen alla platser vi varit på. Gillar att göra det antingen på en gång eller i slutet.