Ya está!

Sådär, alla prov avklarade.

Kom hem i måndagskväll från San Sebastian, efter några regniga dagar. Underbart fin stad! Skulle verkligen kunna tänka mig åka tillbaka. Saknar verkligen havet här.

Var jazzfestival och av alla band så var ett av Australiens poppis-band där och spelade och aussie-girlsen var som galna. Men de var faktiskt riktigt bra! Och trot eller ej så sprang de efter dem efter showen och en av dem (sångaren? jag har ingen aning) stannade faktiskt och pratade och tog bilder. Några hade massiv utekväll, inte jag. Var rätt nöjd efter en bra livekonsert. Gotta love live.

Lördagen var alla förutom jag och Jess bakis, så vi tog oss till bion och såg Betty Ann Waters, kan rekomenderas. Tränade lite spanska genom att se den dubbad. Tänkte vi går väl ut och tar ett glas och går hem sen. Det blev inte så. Men det var på tiden för en utekväll, och är man bara två har man lättare få gratis i baren….

Dock helt surrealistiskt att befinna sig i baskien, terroristland, och helt plötsligt kläcker en kille i baren: Jaha
, Sverige, ja Norge vill man ju inte åka till nu.

Va?!

Och resten är ju redan historia.

Beklagar och kan inte annat än vara stolt över hur fint de tar det trots allt. Men ligger otroligt efter i nyhetsuppdateringarna. Men fick svar från bästa vännen som bor där, tack och lov. Hon måste fått tusen sms från Sverige den dan.

Och idag var det provdag, därav frånvaro i försök att plugga. Hade inte behövts. Det jag kunde, det kunde jag. Lär mig mest australiansk slang, och kan dagen till ära säga:

I don’t think I passed with flying colours, but I think I did allright.

Nu ut och fira!

Jag har lite annat för mig…

Än att blogga för tillfället.

Igår tog jag ledigt från kommunikationslektionen och kulturlektionen på eftermiddagen och tog tåget till San Lorenzo del Escorial istället. Kan inte komma hem (igen) utan att ha sett det. Arkitekturmuseum, massa konst och i sig en riktigt pampig byggnad.

Archivo:Vista aerea del Monasterio de El Escorial.jpg

San Lorenzo del Escorial. Foto: Wikipedia

Monasterio. Ska kolla upp vad det är på svenska, termerna angående munkar, medeltid, fort/fästning/borg/slott/palats etc. går ihop lite… Man fick inte lov att ta bilder inuti så det blev några stycken bara som kommer så småningom. Och jag lovar, de är inte i sånt perspektiv som wikipedias helikopter lyckats ta. Vem är det som tar alla vykortsfoton egentligen? NÄR är han/hon ute? Eller fotoshoppar de bort människorna?

Kanske är de som jag, som älskar när torg vaknar… Försökte säga det på engelska. Det lät konstigt.

På tal om det, stannade och mötte upp nåra av aussie-tjejerna i Madrid på väg tillbaka och när vi satt och åt lite arabiskt för omväxlings skull på en uteservering så knackade en kille mig på axeln.

”Excuse me, where are you from?”

– ”Soy de Suecia” (less på att alltid bli betraktad som turist och prata engelska)

– ”?!?”

– ”I’m from Sweden, those girls are from Australia”

– ”Jasså?! Nähä? Är du från Sverige?”

Hade precis innan sagt till de andra att jag nu inte pratat svenska (förutom en film till kidsen hemma) på typ tre veckor. Det lät superkonstigt när jag öppnade munnen. Kände inte igen mig själv.

Skolan är kokhet, ACn funkar inte och häromdagen var vi tvungna ta paus och öppna alla dörrar och fönster för jag höll på svimma, idag svimmade läraren på förmiddagen och på eftermiddagen gick en tjej hem för hon höll på svimma. Härligt.

Och ändå är det ”kallt” ute. Och precis nu blåser det som sjutton härutanför.

Fick en glad nyhet också av vår stackars historialärare. Vi gjorde ett nivåtest, och de flesta i klassen hade aldrig läst historia. Alltså ingenting. Aldrig. Och var från andra kulturer. De som var i min grupp visste inte ens vad som var äldst: planeten jordens historia eller mänsklighetens historia.

Så vi fyra som har nåt hum om vad som hänt i världen, och ungefär hur gammal den är, ska få välja en kortfilm med vilket tema vi vill inom historia och konst på medeltiden! Jihoo!

Jag har bett om ”mudéjar”. Det är den stil av de araber som levt kvar i det kristna Spanien under och efter den muslimska invasionen och ”la reconquista”. Favoritexemplet är Alhambra i Granada.

Får lägga ut info om det, även om jag inte varit där själv. Men det är nummer ett på önskelistan i Spanien nu. Men det får bli en annan gång. Hela södra Spanien är helt outforskat för min del.

Men i helgen blir det norrut, San Sebastián!

Ska bli riktigt nice, lite playa och häng med girlsen innan allra sista veckan drar igång… fasen vad tiden går fort.

Så uppdateringar kommer, det kommer, men det blir nån dag när jag inte har fullt upp med att hitta på nya äventyr, fota, uppleva etc.

 

 

Alla kan lära sig, vi har bara lite olika sätt

Det finns något på spanska som heter ”subjuntivo”. Det hade jag ingen aning om förrän min lärare i Barcelona berättade det. Eller snarare kläckte det faktum att alla verb, som har ca 50 böjningar som de är, har ett annat ”mode”, som man använder när något inte är riktigt säkert. Alltså ca 100 böjningar. Per verb.

Jasså. Det har vi ju inte på svenska. Jag är ju svensk. Borde väl jag veta.
Kollade wikipedia.
I modern svenska förekommer konjunktiven främst i vissa stelnade uttryck. Några exempel (i presens konjunktiv) är:
”Leve Sverige!”
”Prisad vare Herren!”
”Jag skall banne mig…”
”Rädde sig den som rädda sig kan!”
”Bevare mig väl.”
”Det vete katten.”

Och så har vi de gamla voro, gingo etc.

Jag har minst sagt svårigheter med detta. Men tack vare idogt spanskapluggande och -leverne så har jag fattat någorlunda. Och jag använder det när jag behöver det. Har bara lite svårt (läs i princip omöjligt) för grammatikregler. Folk från asien däremot, de har inte det. Of course not, de måste ju hänga upp sig på regler eftersom deras eget språk är så otroligt annorlunda på alla sätt och vis. Ordföljd, betoningar, skrift, stavelser, tempus för att inte tala om bokstäver.

Idag var det några av de engelska tjejerna som sa att de inte hade subjuntivo/konjunktiv på engelska. Log för mig själv. That’s what everyone thinks.  Då drog jag mitt trumfkort. Blev så nöjd när jag fick förklaringen för det störde mig verkligen ett tag, men har någon hört Beyoncés låt ”If I were a boy”?

Det heter ju I was, you were, he/she/it was…. Inte I were.

Alla tjejerna köpte det och berättade det sen för alla andra engelsktalande som tragglade på med det.

Och det finns en enda fras som framför alla andra fått mig lära mig ett av sätten att använda det här subjuntivo på spanska på.

I grammatikboken heter det:

SI + IMPERFECTO DE SUBJUNTIVO + CONDICIONALIS SIMPLE

This is how I learnt it:

Upplyst söndag

Que día más bueno!

Haft en riktigt lugn, skön dag med massvis med plugg. Och mucho sol. Om än några moln på förmiddagen och jag sökt lite skugga när huvudet behövt extra koncentration, (läs grammatikplugg)

Hållit till nere i centrum i Alcalá de Henares där jag bor och pluggar och suttit på uteservering och legat vid poolen och pluggat.

Skickade ett mejl till mina hudvårds- och make up-kunder imorse och påminde om solskyddsfaktor och skrev att jag använder för fullt de jag vann (läs inlägg) och de funkar bra, och som vanligt har jag Mary Kay’s ”dagdroppar” (heter egentligen day solution) med SPF25 everyday, och har hittills inte bränt mig.

Inte idag heller.

Ska inte fastna i bloggen nu utan fortsätta plugga, eftersom det är kul. Snabbkaffet är iordninggjort i min nya Segovia-mugg och jag har tre dagars dubbel uppsättning av dagstidningar,el mundo och el país, höger resp. vänster.

Wherever I lay my hat

Där jag bloggar, där bor jag. Eller?

Jag bloggar, alltså finns jag?

Kunde inte få tag i min Lonley Planet. Eller el País heller, dagstidningen jag behöver för att skriva på en gammal uppsats som inte blivit färdig. Misstänker att de stängde tobaksaffären när det regnade.

Gott och mysigt med kaffe, det smakade Talludden. Går inte beskriva men ni som förstår ni vet…
Så nu kan jag inte sova. Men vad mysigt det är att vara vaken sent till ljuset av en sänglampa och ljudet av en takfläkt och cicador utanför fönstret.
Och som tur är tycker lärarna att det är bara bra. Om någon gäspar i klassrummet säger lärarna ”Bra! Du lever istället för att sova!”
Så nu sitter jag här med Sony V igen…
Gjorde en facebook-sida för bloggen, så man kan ”gilla” den även om man inte är vän med mig där. Inte så många som har bloglovin (som är en samlingsplats för bloggar)
Det är det här med sociala medier, medieexponering… Vill man ha allt på offentligt? Varför skulle man vilja lämna ut sig själv? Gör man verkligen det? njae….Det beror väl på. En blogg ska vara personlig, men inte för privat.
Om nån tror att det står samma sak som i min dagbok så är ni välkomna att skita fullständigt i det. Och det gör det inte.
Det här är reflektioner jag hade kunnat ha om jag varit humaniststudent på sjuttiotalet och hyrt ett gammalt ruckel till hus med mina kompisar, eller det jag hade pratat om i gymmet medan jag höll ögonen på börsen om jag var trader i NY. Bara ett annat medium. Som funkar lite bättre, lite oftare och med lite fler än bara ens ”vanliga vänner”
Men vad har man för rättigheter egentligen?
Undrar om bloggfenomenet kunnat utvecklas om vi inte hade haft grundlagen om yttrandefrihet?
Vilken lag går den under? Tryckfrihet eller yttrandefrihet?
Hursomhaver, du som vill prenumerera har många alternativ, eller helt enkelt bara gilla för att du gillar den. Jag gillar massvis med bloggar, man riskerar ingenting för det. Bara lite tid.
Så klicka här eller där, var man känner för att följa den, om man inte ids logga in här och kolla om det kommit nåt nytt. Ibland är det ju ofta, men det går ibland så länge att jag får exilfrågor i kommentarsfältet.
Fast det var längesen.
Förresten har jag köpt en ny hatt