Om att kunna spanska

Madrid mars 2010 014

Jag har en liten bit av en uppgift kvar från en spanskakurs jag läste för flera år sedan. Tänk att den kan vara så hopplös att få färdig. Jag ska analysera ledarna i de två stora dagstidningarna och det är mycket mindre kvar än man kan tro. Så för att peppa mig själv har jag nu tittat på bilder om varför jag egentligen ville lära mig och vad jag kunnat göra för att jag pratat spanska. Jag hade till exempel aldrig kunnat köpa en tidning i en kiosk och bara sätta mig på gatan och läsa.

Många resor hade jag kunnat göra iallafall, mycket hade jag förstås sett ändå och jag har inte pratat enbart spanska. Kanske hade jag ändå vandrat inkaleden, paddlat i amazonas och sett solnedgången på Galapagos. Johanna 477Men att bo hos spansktalande familjer i Madrid, Quito och Esmeraldas (Ecuador), och få möta deras vardag och följa med på utflykter, det hade inte varit lätt. Och jag hade aldrig kunnat lära mig barnen i Esmeraldas lekar eller trösta dem när de var oroliga.

jag nattar barnen

Språk är långt ifrån bara skolbänk, det mesta har jag lärt mig av de jag bott och rest med förstås, men jag hade aldrig fått stipendium för att fortsätta med spanskan och fått vara i Madrid en hel sommar om jag inte läst de där uyniversitetspoängen. Nu fattas det bara ynka 1,5 för att slippa ha det släpandes. Rom byggdes kanske inte på en dag men det vore ju skönt lägga sista stenen nångång när det ändå är så nära.

IMG_1262

Como agua para chocolate

Det finns en litteraturgenre som heter realismo magico på spanska som är fantastisk. ”Magisk realism”, inte så väldigt stor bland svenska författare vad jag vet, kan inte ens ge ett exempel. Däremot finns ju översättningar såklart (men kan man så läs på orginalspråk! De blir såå mycket bättre då). Ett praktexemplar och personlig favorit är ”como agua para chocolate”, av Laura Esquivel. ”Like water for chocolate”, som även filmatiserats (svenska översättningen ”kärlek het som chili”). Såg den för första gången på spanskan på högstadiet, och nu på universitetet läste vi den i litteraturkursen. Är skriven på ett väldigt speciellt sätt, liksom om skrock vore verklighet, och just denna bok utgår från recept som är kopplat till storyn och att huvudpersonen Tita arbetar i köket tillsammans med hushållerskan, istället för att få gifta sig med sin kärlek Pedro. Så ett måste för alla som älskar mat, spansk kultur, övernaturligt och (olycklig/äkta) kärlek.

Den utspelar sig i Mexico, ett av chokladen och chilins hemländer (Mayaindianerna sägs vara först med att odla kakaoträd och att göra choklad) Där är inte O’boy någon nationalstolthet. Och som man kan längta efter en kopp varm choklad, speciellt såhär vintertid. Ett fynd är därför selected sevens mexikanska (som vanligt mjölkfria) chokladkakor – med chilismak –  som man kan röra ner i mjölk/ soja-/havre-/rismjölk, och kanske även vatten. Och nu snackar vi magiskt. Kom just in från en skidkväll då vi fått en liten vallakurs och teknikträning tillsammans med våra kunder.

We’re all just an email away

Nu är det dags att lämna. Sista  kvällen igår, åkte in till Madrid och åt på en jättemysig restaurang och efter att ha sagt hejdå till de sista och ”värsta” så deltog även jag i ”botellón”, parkfesten härutanför med mina huskompisar som satt ute och tog en avskedsdrink. Hört och sett det varje kväll men aldrig riktigt varit med i plastmuggscirkus av billiga ”ica”-köpt-alkoholhaltiga drycker, solrosfrön och allmänt häng. Här på campus dessutom precis utanför den riktiga baren. Ser förj*ligt ut varje morgon. Men kommer sakna även det.

Några var riktigt sorgligt att säga hejdå till, de man lärt känna och sett varje dag under en månads tid, även om man hela tiden vetat att det bara är en månad och sen troligen kanske inte på nån ny resa. Någon håller man säkert kontakten med (jag har mina gissningar) och några kommer jag definitivt aldrig mer se i hela mitt liv. Och säkert kommer jag bli överraskad.

Blir lite deppig att jag upplever det här igen, men å andra sidan är det ju det här jag älskar att göra. Och som en av aussiesarna sa: ”We are all just an email away”. Blev så glad av det. Så enkelt, men så klokt och fint. Torkade några avskedstårar.

Och tänk vilka jag kommer hem till. Abbel jabbel jo.

Dags att packa, gruvar mig. Och sen ut med väskorna till flygplatsen och sen tillbaka in för en liten sightseeing och strosardag i Madrid. Har shoppat en del efter som mitt ShopStop tog en paus när desigual hade rea och jag numera jobbar, samt att jag måste släpa hem en hel hög med tidningar (igen) till en uppsats till spanska-B distans på UmU som är släpande sen ett år tillbaka. Och tidningarna jag släpade hem i mars 2010 känns inte så aktuella längre. Den här gången känns det dock mycket lättare att läsa tidningen också. Dags ta tag i den där uppsatsen i höst, det är inte mycket jobb.

De sjuka nyheterna i spanien...varit STORA nyheter här. "Tur i oturen", gör det sorgliga denna hög mer intressant

 

Finally snapped it

With flying colours

Alla proven gick bra.

Galet galna grammatikmissar, men kunde stoltsera med några tricksiga rätt också. Haft två timmar grammatik på morgnarna, följt av två timmar ”skills” (kommunikation, läs- och hörförståelse och komposition). Därefter en timme ”kultur” varje dag. Grammatiken har varit svårast, men tack vare helt otrolig lärare, och perfekt grupp också, har jag fått kämpa med det men gått igenom precis det jag behöver. Nyttigt få kämpa lite. De andra klasserna har varit som barnlek. Och jag har ju jobbat som dagisfröken på spanska, så no problemas.

Har nu uppnåt den åldern att jag inte borde bry mig om betyg, utan om själva lärandet, och det gör jag. Har lärt mig massor. Men jag har också blivit så gammal att jag STOLT törs säga att jag var mest ”skillad” i hela klassen!

Och sen skrapade jag ihop till ett riktigt bra snitt på kulturen också, som har bestått av film, litteratur, historia och konst.

Inga konstigheter, jag borde vara bäst på detta. Har läst överlägset längst i tid, även om det inte varit alls så intensivt alltid. Har bott i spanien och rest/bott/jobbat i sydamerika. Samt två års (ännu ej avslutad) filkand. i spanska vid Umeå Universitet.

Men ändå. Lärt mig massor.

And I (f*ing) did pass with flying colours.

Och idag har jag också lärt mig hur det känns att vara 40-graders tvätt. Varit lite ”kallt” på sistone. Men nu är det inte det. Tror det kan vara personligt rekord. Jag minns 39 grader i Aqaba, men aldrig att jag sett en termometer utanför bastun visa 40. (hann inte fota, satt på bussen).

Har också ett minne av -38 i Ammarnäs nån julhelg. Nån som kan klå en tempskillnad på 78 grader? Tack himlen att det inte är en omedelbar förändring, undrar vad som skulle hända med kroppen då?

Hace calor