Idag har jag varit på konferens på konstnärligt campus och ikväll tillbaka där för lätt yoga. Mysig klass och jag börjar ha vant in snälla solhälsningen som blivit en personlig favorit också som variation. Det är en variant av solhälsning A men utan chatturanga (tricepsarmhävning) eller kobra/uppåtgående hund. Så jag kallar den snälla solhälsningen för den är snäll med knän, handleder och ländrygg men går göra precis som en vanlig solhälsning för att få upp värmen och känna in kroppen. Jag gör den ofta något varv innan jag gör solhälsning A.
När jag har klass försöker jag hinna yoga själv före så jag kommer in i känslan och sätter passet i muskelminnet, och ikväll fick jag en glad överraskning. Huvudstående som jag tyckt varit svårt och tungt för nacken har jag fått till och den känns plötsligt lätt och stabil. (Den var dock inte med på lätt yogan!) Jag kan till och med leka med benen upp och ner och jag övar på att sänka mig lååååångsamt. Tur är väl det när en har hejaklack som väntar på att det ska komma någon tå i lämplig höjd att bita i.
Johanna Westberg 