Om att vara leet

leet bloggIgår när jag skrivit inlägget om att gå till bageriet på semestermornar så kom det upp en blänkare från wordpress (bloggverktyget). Det var mitt 1337:e inlägg. Rätt kul siffra att uppmärksamma, många förstår precis och många läser säkert just nu som frågetecken. Jag log när jag läste det eftersom jag vet att det inte är någon slump. Det är datanördspråk. leet, eller elite som kan skrivas med siffror. Får mig tänka på hur länge jag suttit framför datorn som hobby och chattat, testat easter eggs, kodat bloggdesign, använt sociala media och skapat nätverk med bland annat andra dataspelstjejer. Jag som knappt spelar dataspel och någon slags elit är långtifrån sanningen men datanörd? Oh, yes I am.

Virrvarr

Den uppmärksamme ser nog att jag suttit och mixat runt lite här i layouten, bytt bakgrund m.m. Sånt som jag funderat på länge, men aldrig tagit mig tid för. Viktigt eller oviktigt, det blir en sorts avkoppling. Som scrapbooking ungefär.

Känner mig lite cynisk just nu, det fortsätter regna in inbjudningar till ”så tjänar du pengar på din blogg”, ”facebooka smartare”, ”så bygger du ditt varumärke” m.m. och jag känner bara att för varje nätverksträff jag går på så urholkas mitt inte ens existerande ”personliga varumärke”. Själv blir jag ärligt talat mer och mer less på att läsa bloggar och annat om just bloggande, nätverkande, sociala media etc. Det känns som att läsa en tidning fylld av artiklar om journalistik. Taftologi liksom.

Just nu pågår bloggforum, med inbjudna 100 största bloggarna inom mode, inredning och mat. Jag hade gärna varit där, men jag skriver ju inte om något av det. Därför kom rycket idag och en dags filosofering om vad jag egentligen skriver om och hur jag vill ha det här resulterade i lite ommöbleringar och omformuleringar. Som så många sagt före mig, en blogg är en diktatur och här är det jag som bestämmer. Välkommen om du gillar det.

Något som också ger mig huvudbry när jag tänker mer strategiskt om blogg och hemsida, ska berätta vad jag gör, att jag bloggar etc. är att jag gör så mycket. Och jag varvar med att umgås med folk som gör ännu mer och med de som inte ens har facebook, läser tidningen i pappersformat och aldrig hört talas om affärsnätverkande.

Därför kändes det som en klyschig självklarhet när jag kom fram till vilken ny bakgrund jag vill ha: virrvarr. El clásico av Sigvard Bernadotte. Signalerar hållbarhet, kvalitet, design, retro, stilrent, grafiskt och framförallt ett virrvarr. Precis som jag alltså.

Sigvard Bernadotte och hans klassiska mönster virrvarr. Bild lånad hos: mackapär

Jag bloggar seriöst

Fick för några dagar sen frågan: ”Bloggar du seriöst?”

Visste inte riktigt vad jag skulle svara. Ville svara både ja och nej. 

Så jag har tänkt på det några dagar och här kommer det: Ja, det gör jag. Nånting sa mig att jag inte kunde säga ja eftersom jag tycker det är kul och inte tjänar några pengar på det för tillfället. Men va fasen, jag vill ändå något med det. Jag får ut något av det. Och jag vill gärna att mina läsare ska fortsätta läsa, kommentera och uppmuntra.

Och via bloggen och resandet, samt spanskan, har jag fått ett nytt uppdrag som bloggare åt en nättidning. Och länge har jag tänkt att jag skulle vilja blogga mer om det jag egentligen jobbar med, arkitektur. Ofcourse gillar jag ju arkitektur & design, det har bara inte framkommit så jättemycket i bloggen, eftersom den varit mer som en resedagbok, varvat med helt vanliga uppdateringar om vad jag gör, med förhoppning att inspirera åtminstone någon till att ha en bra dag, gilla sitt jobb, våga satsa på något eget, komma igång med träning eller bara få sig ett skratt. Och de eventuellt längre inläggen är oftast om nån typ av hållbarhet eller jämställdhet. 

Vet inte mycket mer i dagsläget än att det här nya ”blogprojektet” ser bra ut, och kommer handla om arkitektur & design, samt att jag har verktygen och bloggkollegorna som behövs för att fixa det. Så det får bli så, och då kommer det också spilla över mycket i denna blogg (fortsätter här som vanligt). Och på facebook-sidan, som är mestadels på engelska.

Så har vi ju resandet. Som jag älskar att skriva om. Så det ska jag också ta fasta på lite mer. Som en liten strategi. Då är man väl seriös?

Och vart ville jag komma med det här? Det är mest en ego-pepp, vad jag vill och kan göra. Och det får man ju ha i sin egen blogg.  

Gick igenom terminalglasögonbesiktningen och tänkte prova lite bågar med fönsterglas, men hur jag än gör känner jag mig som ugly betty.

Inspirationsfrukost

Imorse var det arla morgontunnelbana till riddargatan och en inspirationsfrukost om företagande, framförallt kvinnligt. Jätteintressant vinkling och koppling mellan företagande och chakra. Höger och vänster hjärnhalva, koppla ihop manligt och kvinnligt. Hitta balans mellan hård företagsvärld och mer inre harmoni, intuition… Svårt beskriva med ett blogginlägg utan att det låter som riktigt hokuspokus men var ett ganska stort gäng härliga kvinnor från stockholmsområdet varav några har jag haft kontakt med innan. Och blandningen mellan affär och lite andlighet tilltalar mig, men har så svårt beskriva ihop alla delar av mig själv så det är skönt när nån sätter ord på det.

Nu är jag hemma hos och gör ett litet studiebesök hos Marie Söderberg som är en driftig bloggerska och skribent bl.a.  för vi i villa och sitter här och bloggar medan hon homestylar sin egen lägenhet för ett hemma-hos-reportage imorgon. Och ikväll ska hon göra ett själv. Spännande att få se! Och under tiden pumpar jag henne på frågor om företagande, nätverkande, bloggande och annat.

Hon driver bloggen classic style som jag nämnt tidigare och är också fristående hudvårdskonsult och en stor inspirationskälla.

Så det är en klämdag med kompledigt för att spara lite på miljön för att slippa åka hem emellan tvådagarskursen och imorgon som är nätverket för kvinnligt företagande.

Det är fint här.

Marie har en kristallkrona. När jag ser den kommer jag ihåg att jag ville ju alltid ha en när jag var liten. Kanske börjar bli dags?

 (och borde jag inte egentligen bli fotograf?!)

Länkkärlek

Lånar en rubrik från bloggerskan A.M.O.

NU fattar jag varför jag har inkommande statistik (ej helt korrekt uttryckt) från sveriges ingenjörer.

under rubriken ”Umeå Mediaklipp” står det ”a lady & a tramp bloggar om jubileumsturnén i Umeå” och så är det länkat till inlägget  (försök själv rita en rund ring med (hurskajagformuleradethärdå…?) musen i vänsterhanden)

Wow.. Jag har nog aldrig blivit kallad media  förut… men som många andra bloggare/-skor så instämmer jag: underskatta inte bloggare!

Vi syns, vi hörs och ja… kanske inte ska få storhetsvansinne av det där.