Det är hög tid att sälja ett av mina bästa byggen någonsin, tvillingspjälsängen. Den var så otroligt bra för oss, jag hade grubblat och googlat och sökt men hittade aldrig någon spjälsäng större än vanliga mått. Allra oftast är spjälsängar 60x120cm, det finns ”lekhagar” som är 120×120 men jag har inte hittat någonstans om nån som använt dem som säng.
Grabbarna sov till en början i en spjälsäng, min gamla faktiskt, men växte ur den. Efter en fas av samsovning som jag inte alls var särskilt bekväm med, varken för riskerna eller för min rygg, så blev det till slut omöjligt, de rörde sig för mycket och tog för mycket plats. Jag gick en ”kurs” (då var det en onlineföreläsning, nu är det en onlinekurs) hos sovande barn med tips om att få barn sova i egen säng. För vissa är det enkelt, andra svårare, vissa vill inte, andra vill. Råkar du som läser ha barn som inte sover, eller att du själv inte får sova, kan jag varmt rekommendera den kursen. Det finns mycket tips.
Nåväl, för att sova i egen säng behövde de ju en säng, och de har tydligt visat att de vill sova ihop. Så jag skaffade två begagnade Ikea Gulliver, en billig variant från Ikea med löstagbar sida. Tänkte att då vet jag att den är stabil även utan en sida. Bygget var inte särskilt avancerat, fick klura och pussla lite men det blev riktigt, riktigt bra.
Såhär såg de ut som två separata sängar, hade så några dagar för att testa. Vet andra tvillingar som trivs så, nära men ändå eget.
Det blir en glipa mellan bottnarna, där de två gavlarna skulle varit, och de drog jag ihop lite extra för säkerhets skull och så la jag madrasserna åt andra hållet så finns ingen risk att någon ska trampa ner i glipan. Den är för smal för det, men skulle man känna sig riktigt nojig för detta går det ju lägga en hel skiva i sängen eller näta för det hålet likt övriga botten.
De har en medföljande bräda som liten kant för om man har dem med bara tre sidor. Den satte jag istället under som ett extra stöd. Pappa hjälpte till mäta och borra hålen så använde vi de medföljande ikea-skruvarna.
Använde två spjälsängsskydd, likadana, och sydde ihop dem (okej, mamma sydde ihop dem). Täckte hålet lite extra automatiskt.
De spjälsängar jag köpte hade varsin sorts madrass så jag kompletterade med en så det blev två lika, och den tredje som var lite tunnare klippte jag isär och gjorde lika stor som hålet blev. La den dock inte i hålet utan i en kant och som sagt madrasserna sen på tvärsen över hålet. (obs att jag snurrat sängen ett kvarts varv nu i rummet på bilderna)
Är egentligen bara en liten detalj jag inte är riktigt nöjd med, men har samtidigt inte tagit tag i att fixa det, och det är buntbandet som håller ihop sängarna överst. Syns litegrann på bilderna. Det är dels fult men framförallt lite vasst. När de var små tejpade jag över med eltejp men den pillade de bort sen. Det är på utsidan så mest den som ska luta sig över spjälsängen som kan riva sig men ändå, jag hade velat skruva dit en tunn plywood eller liknande hellre.
Den går att ha i både mellanläget och det nedersta, de började i det övre men för oss blev det ganska snabbt för mycket rörelse då. (och då hade jag inte sytt ihop spjälskyddet till en början och det var då erbjudandet kom om hjälp att sy ihop det.)
De började sova i den här när de var ungefär 9 månader och det gick hur lätt som helst vänja in sig. Sov ungefär ett år innan de började klättra ur den, då hade vi den kvar ett tag till i väntan på att byta till eget rum och låg madrass på golvet och sen i somras sover de tillsammans i en riktig 120-säng på golvet i sitt rum.
Vad jag gjort av de två sidorna som blev över?
Tadaa! Avspärrning från allt man inte får pilla på. Fästa i sidan, skrivbordet, hantlar för tyngd och ja… de klarar klättra över det nu. Men det fungerade länge!
Så tips till dig som har tvillingar och funderar på spjälsäng, det här funkade för oss och det var om inte busenkelt så överkomligt enkelt med verktyg de flesta har hemma och lite tid. Plats behövs förstås också, sängen blir 120×120 cm. Lakan har jag använt vanliga, avklippta.
Hoppas dels sängen ska komma till glädje för någon annan och att den här lilla guiden kan inspirera någon, jag hade själv önskat den.
Johanna Westberg 