PechaKucha night Umeå

Johanna W

PechaKucha är en presentationsform där man visar 20 bilder á 20 sekunder. Man ställer in tiden på bildspelet och efter att ha sett en del vet jag att det krävs träning att hålla sin presentation till de exakta sekunderna. Och det är det som är så häftigt. En bra presentation, perfekt anpassad till bilderna håller intresset uppe på ett riktigt fängslande sätt. Och det är så lagom långt, det är verkligen perfekt anpassat för att man inte ska tappa intresset, tvärtom. Tanken var från början att vara ett sätt för unga designers att mötas men det har spritt sig över världen som en lättsam snabbpresentationsteknik som tar upp alla typer och ”svårighetsgrader” av ämnen.

(20×20)

Det skapades av Astrid Klein och Mark Dytham på Klein Dytham architecture. Första PechaKucha Night hölls i deras galleri/lounge/bar/klubb i februari 2003. Det är alltså ganska nytt. Anledningen till att formatet utvecklades var att ”arkitekter pratar för mycket”.

Det är nog sant. Ge ordet till en arkitekt, eller alla kategorier kreativa personer (alltså ingenjörer!) och några bilder och han/hon slutar aldrig. Ge en powerpoint till vemsomhelst och det är samma lika.

Håller med om det, och det är inte bara arkitekterna. Tro mig från the inside. Det är en konst att klara av en PechaKucha presentation, och när vi hade det på en regionträff var den absolut mest outstanding, egentligen den enda som gjorde det på riktigt, vår danske arkitekt från Umeåkontoret.

Ordet betyder ”ljudet av konversation” på japanska men enligt Anna på Svensk Form igår även ”kaos”. 

Igår var schemat ” Åtta intressanta personer kortpratar om bland annat: Kaffe, Kreativitet, Design, Konst och Uppfinningar”

Alla var bra och intressanta att lyssna på, men det var först efter pausen det blev riktigt PechaKucha av det hela. Wow.

Två grannar till mig, två branschkollegor och två okända.

Före paus: Behzad Khosravi Noori, Merete Fischer och Olle Salmonsson

Eva Lind-Holmgren, Lilla Galleriet (eller ”prima gallerina” som hon själv vill vara) var fantastisk! Vilken resa, hon pratade om när hon slutade på operan som kostymdesigner/chef/operaproducent m.m. till att starta eget och driva Lilla Galleriet här precis nedanför mitt hus.

Camilla Näslund, från Designmäklarna och en hel del annat berättade om sin designresa. Fantastisk som vanligt. Driftiga kvinnor! Skriver på en bok gör hon också. Fint skrivet om henne på Petras blogg från igår

Andreas Sundgren om en resa från business till äpplen.

Camilla Näslund 

Summa sumarum: Riktigt bra kväll, nästa datum 2 december. Tema ”skuggor och kontraster”, och före dess i massa andra städer. Håll utkik på Svensk Form och Internationella PechaKucha night

Händer i helgen

Johanna W

Snart helg igen, time flies som vanligt. Känns som igår jag var i hufvudstaden. Längtar tillbaka lite faktiskt. Saknar mina kompisar här.

Tur jag har som har världens bästa arbetskollegor och kunder här då. Och fler blir det….

Och träffar man mycket folk får man också mycket tips, bl.a. på vad som händer i Umeå när man nu råkar vara här.

Morgonkvällens (det kändes emotsägelsefullt att skriva, men blir det inte ännu värre med ”morgondagskvällen”?) är en given aktivitet: Pecha Kucha. En talare – 20 bilder – á 20 sek. Är det proffsigt utfört är det häftigt att lyssna på. Lär bli väldigt inspirerande och lite stimulerande av kulturtarmen eftersom det är några av stans kändisar inom arkitektur, design, inredning och konst.

Så kom till folkets hus! Läs mer (och anmäl gärna) på facebook 

Sen på lördagen fick jag tips av en kund att det är KLÄDBYTARDAG på kulturhuset klossen på Ålidhem (precis vid centrum/gamla skolan/busshållplatsen). Man åker dit och lämnar in plagg mellan 10-12 och får nån typ av marker för varje plagg (eller kanske har de nåt värderingssystem) och sen mellan 12-14 botaniserar man bland allt det alla andra lämnat in och förmodligen får man med sig något bättre begagnat som blir nytt och fräscht för en själv!

Det som inte går åt lämnas sen till Röda Korset. Så det är som att gå på kupan utan att betala… Helt i min smak, och efter numera strax 10 månaders ShopStop så längtar jag efter lite förnyelse!

Naturskyddsföreningen som anordnar i samband med Västerbottens hållbarhetsvecka (!)

Läs mer om klädbytardagen här och Västerbottens hållbarhetsvecka här

Visste faktiskt inte om det här med hållbarhetsveckan, ska kolla in mer… händer garanterat fler saker!

Så se till och sprid detta nu Umebor!

 

 

Äppel päppel

Johanna W

Vi plockade in trädgårdsmöblerna ikväll och helt plötsligt ser jag ett äppelträd.

Som jag just läst om i ica buffé att det ska man odla, se till att de finns i stan, det får folk att må bra… Social hållbarhet vill säga.

Så vi tog oss varsitt som lön. Lite pulvriga och jag har ingen aning om vilken sort (två sorter på trädet!) men doften….DOFTEN!!

Den ska jag leva på länge.

tänker på en saga jag älskade när jag var liten… hur var den nu, en gubbe som grubblade och bar omkring på ett rött äpple? nån känner till den? mamma?

Konstigt nog så sa en kompis till mig bara häromdan att äpplen inte är så bra för magen. Sämre än päron (fast man ju inte kan jämföra dem!)

Jag som trodde ”an apple a day keeps the doctor away” gällde. Kanske mest hade att göra med lektionen a/an framför konsonant/vokal eller nåt.

Läste för inte alltför längesen också hos Lotta om äppelfrossa, och då tänkte jag på en sak. Ett tips på äppelfronten, att det finns en sort som allergiker tål!

Min käre far och en kompis, vet inte vem av dem som kom på det och så tipsade jag den andre… och det har funkat för båda.

Pink Lady

Men då händer det som så ibland att det blir diskussion hurvida andra också får äta de där pink lady-äpplena om de andra tar slut eller man är mer sugen på ett PL….. somliga hävdar att man måste låta bli och att de bara är köpta till allergikern, medan vi andra menar mer att det är köpta så att ALLA ska kunna äta dem…

Jag hänvisar alltid till frågan om RWC-toaletter (taftologi?) då, och hävdar att det är lite samma sak. Får man gå på dem även om man kan gå på en vanlig? Eller ska de liksom bara vara där i väntan på att nån behöver använda dem? Jag tycker man kan släppa förbi, men det vore ju vansinne att köa utanför de vanliga och låta den stå tom eller skämmas för att man använder den.

Dock får man ju böter för det resonemanget på R-parkering…

Länkkärlek

Johanna W

Medan jag var borta fick jag två fina komplimanger och länkar. Sånt värmer.

Petra på livskick och Rockstjärnan och livsstilsdesignern Cecilia. Båda två träffade jag live i Stockholm, två inspirerande bloggerskor och egna företagare. Rockiga brudar.

Ha en bra dag!

 

Nationell träff för ambassadörer för kvinnors företagande

Johanna W

Såja, här kommer lite bilder. Vad var det jag gjorde i Stockholm egentligen? Förutom att gå introkurs med Sweco och hälsa på kompisar och bloggerskor och gå på skansen…

Jag är en av 880 kvinnor som ansökt och/eller valts ut av tillväxtverket att vara ambassadör för kvinnors företagande. Finns massor mer att läsa på ”ambassaden”, där man också kan boka in ett personligt möte eller en liten föreläsning med mig eller någon av de andra för att få veta mer om vad det är att vara egen företagare. Syftet är att inspirera fler kvinnor till att göra det, och vilka är då bra förebilder? Jo, andra kvinnor som är företagare.

Uppstod en diskussion under dagen då en föreläsare klantigt sa ”kvinnligt företagande” och jag erkänner att jag nog slarvat med termerna ibland men ack så fel det egentligen blir. Jättefel.

Maud Olofsson är den som varit drivande till detta projekt/program som förlängts några gånger (just nu är det 2011-2012 vi har uppdrag för) och hon var även den första, egentliga, talaren förutom moderator Jenny Östergren-Strömstedt från Nyhetsmorgon i TV4 och de nationella koordinatorerna samt chefen Entreprenörskap, tillväxtverket Helena Nyberg Brehnfors.

Även om jag långt ifrån alltid håller med henne var det inspirerande att lyssna på! 

Så, åter till Maud. Hon sa en del klokt, bland annat att kvinnors företagande är inte en jämställdhetsfråga utan en tillväxtfråga. Det gick i linje med vad frukostföreläsaren från torsdagen sagt också, att kvinnor kommer behövas för att fortsätta och förändra världen. På företagsfronten då, annars gör vi det ju varje dag.

Jenny uppmanade oss att twittra inifrån konferensen. Det blir  allt vanligare, men än så länge är det uppdelat i två läger: de som tycker man ska fokusera på de/det/den man är med, och de som tycker att ett högt nyhets-, info- och marknadsföringsflöde är viktigt. Vi kvinnor är ju kända för multi-tasking så det är väl lämpligt och modernt att uppmuntra till det. 

I pauserna visades twitterflödet från ”listan” #kvinnftg på storbildsskärmen. Flera nya twittrare sällade sig till den skara som räckt upp handen på frågan om man använde det sociala mediet twitter. Det är nåt för alla, vilket bevisades då fler upptäckte det, kommentarer utbyttes, nya followers (stor procentökning!) och frågor och funderingar dryftades och besvarades. 

Det delades ut en del priser till ”mesta ambassadör”, ”mesta bloggare” m.m. (vi bloggar även på ambassaden men jag är inte så flitig där…vann gjorde jag såklart inte heller då)

En del innovatörer och EU-ambassadörer intervjuades och inspirerade. Sedan dags för föreläsningar. Först ut ”sociala medier – Hot eller möjlighet”.

Lämnade sannerligen en del att önska. Hälften av alla där har använt internet och sociala medier länge och är väl bevandrade med twitter, marknadsföring via facebook m.m. (även om man kanske inte använder det själv)

Andra halvan, som gruvar sig lite eller inte är intresserade, blev nog inte så mycket mer inspirerade. Frågade en del i pausen vad de tyckte och det lät ungefär samma överallt. Lite fel nivå, hade behövt blandat mer. Och framförallt inse att i lokalen sitter drygt 400 personer som alla driver egna företag. Det är inga puckon. Man behöver inte ta upp saker som ”uppsagd p.g.a. ha skrivit illa om chefen i statusraden på facebook”.

Om man får generalisera lite så är det ju  mindre begåvat att göra så, och det skulle man inte gjort/sagt i fikarummet heller. Sunt förnuft.

Nummer två var helt fantastisk att lyssna på, en amerikanska som heter Erin Vilardi som drivit ett liknande program som kallades The White House Project som uppmuntrade till att få kvinnor, speciellt från minoritetsgrupper, att söka sig till politiken.

Nummer tre var en svacka igen, skulle varit om jante-lagen men helt plötsligt kom det klumpiga fraser som ”jag är inte ambassadör, tänk att idag är jag över er”. Återigen, inga puckon i publiken. Sånt där uppmuntrar inte precis. Sporrar inte. Och helt plötsligt kom det nån form av ”företagare har dåligt sex” och en liten inte alls oskyldig ”produktplacering” att hon också var samlevnadscoach. Då tappade jag fokus. Men Jenny Ö-S räddade det hela flera gånger under dagen.

Och sist ut på agendan var Rättviseförmedlingen som startats på facebook för att bevisa att det visst finns kvinnor/svarta/muslimer/minoritet/minoritet/minoritet som kan allt om allt möjligt som efterfrågas. Gå in och läs mer. Bl.a. TV4 och Umeå Universitet har använt (den ideella) tjänsten.

Grundaren Lina Thomsgård stod såhär för att visa och testa att undersökningar visar att hur man poserar påverkar prestationen… 

Det hela höll till på Folkets hus  och maten var bra, mjölkproteinallergivänlig, vi bjöds på skumpa och tilltugg till minglet och det var en riktigt trevlig dag! Många nya kontakter vilket är ett stort syfte också, på så sätt sprider vi varandra. Givers gain….