Johanna Westberg

Äntligen blev vi inbjudna. Har inte sett mig som någon opinionsbildare precis, men om ”beauty lies in the eyes of the beholder” kan man väl tänka sig att det är nån som läser och anser det vara åsikt. Har man en blogg på internet, med lite statistik på och sådär, så behöver man inte doktorera i hacking för att räkna ut att det man skriver är offentligt. Och då har alla rätt att ha en åsikt om det. Och det här är min egen kanal för åsikter.

Det har varit en mycket innehållsrik dag. Den började inte speciellt lovande, men med öppet sinne satt jag där och kände ändå hur tankarna började mala på. Tar väl lite tid ställa om sig från det vanliga arbetet, men det är en skön input av nya tankar. Och efter Annette Novak på Norran och Skellefteås kommunchef  Kristina Sundin Jonsson så fanns det hopp igen.

Men så har vi de där gubbarna. Och så har vi de som hatar dem.

Och så  jag på ett hörn.

Vi hade även en workshop vi bloggare/twittrare man också kan ha mycket åsikter om, som även fortsatte på twitter senare. Dock var både dagen och diskussionen på twitter ganska basic och nästan lite bakåtsträvande trots att jag vet att det inte var tanken. Men det var två olika världar som möttes och skulle kommunicera. Jag tycker det var ett framsteg, och träffade många spännande människor för samarbeten och kontakter framöver.

Ska läsa mycket mycket mer om de här tjejerna, krönika av Ola Nordebo på vk, fundera och läsa mina anteckningar. Men just nu är det proppfullt i huvudet. Samt att jag ska hålla nån liten info-grej imorgon på förmiddagen tackade jag ja till (såklart, knappt när jag brutit armen slutade jag räcka upp den) och har lovat mig själv inte tulla på min egentid och imorgon är favoritmorgon med bodypump.

Men en slutsats av dagen är att min åsikt är: att det finns ”gubbar”* överallt. Jag jobbar i byggbranschen, ojoj där får man ducka om man inte ska bli påhoppad av dem. Kommer det som en överraskning? Nej. Är de ok att de lägger armen om en och säger ”lilla gumman” som de självklart aldrig skulle säga till en man? Nej.

Men jag orkar verkligen inte lägga någon tid på det. Jag säger ifrån då det behövs, och annars söker jag mig till bättre personer. Vill vi skapa förändring måste den ske själva, åtminstone tänker inte jag varken sitta och vänta på att någon trög ”gubbe” lika lite som jag tänker spy galla över att ”de” eller ”det” aldrig förändras.

Och jag tror vi gör oss själva en otjänst om vi ska slåss hela tiden mot gamla invanda mönster istället för att tillsammans, de som vill, skapa ett varumärke för västerbotten. Och jag vill ha med Västerbotten, inte bara Umeå. Det är fjällen som är en stor anledning till att jag bor här. Och Umeå, vad har hänt i Umeå idag? Vår kommunchef verkar ha skickat nåt korkat sms och blivit åtalad. Medan skellefteås kommunchef var här och inspirerade om varumärken, hur man tillsammans ser möjligheter m.m.

Så #Västerbotten eller inget, annars flyttar jag hellre till skellefteå.

Och det trodde jag aldrig att jag skulle säga.

* Gubbe: kan naturligtvis vara trångsynta kvinnor, andra makthavare, yngre män eller kvinnor men ordet ”gubbe” sammanfattar för mig