Inga barn får hamna utanför

Johanna W
BronFoto:UNICEF/Frank Aschberg

Något är fel. I Sverige är vi överens om att alla barn ska ha samma rättigheter. Ändå finns det barn som inte räknas in. Som ingen ser. Som hamnar utanför.

Det kan börja i fattigdom, segregation, med en diagnos, med föräldrar som har problem eller att hjälpen ser så olika ut beroende på var man bor. Vissa får hjälp, andra inte. I värsta fall leder det till att barn inte klarar skolan. Därifrån kan vägen tillbaka vara väldigt lång.

Inga barn får hamna utanför. Om barnkonventionen vore svensk lag skulle det vara svårare för vuxna att glömma bort, att inte se, att inte ta ansvar.

Jag har skrivit under på unicef.se/utanför. Gör det du också!

 

Gå och göm dig Åke Tråk

Johanna W

Hej gamle nickedocka.

Livet är som en dans på rosor. Ibland på bladen, ibland på taggarna.

Trampade just på en tagg så luften gick ur lite. Finns en låt som botar allt, seriously. Det är värt att prova. Funkar det inte att bara lyssna så sjung med. HÖGT.

länk till låten på spotify

En klokare dag

Johanna W

Vissa dagar lär man sig mer än andra. Idag har verkligen varit en sån dag.

Jag har till exempel lärt mig att helikopterplattan på NUS räknas som flygplats och att landstinget har en egen flygplatschef.

Att min nya jobbarkompis/praktikant som sitter brevid mig kommer från Urumqi. Jag visste inte ens att det var ett land, vilket det officiellt inte är heller utan en provins i Kina. Hen är dock uppväxt i Uzbekistan, vilket jag inte hellre visste något om. Men så fantastiskt det är när man väl börjar fråga och någon får berätta. Vi tog oss all tid i världen. Läste artiklar, tittade på googlemaps, wikipedia och googlade. Det gör mig ingenting att middagen blev klockan halv åtta. Nu vet jag att Uzbekistan har en jävla dårpippi till blodtörstig diktator (”president”, med typ världsrekord i anmälningar från amnesty), att denne moderna tyrann har en dotter som är en brutal diva som äger ett klädmärke som blev portat från NY fashion week och som håvat in 22 miljarder från Telia för en 3G-licens. Samt att det var en riktig massaker där år 2005 då jag levde loppan som student och hade sju år kvar tills jag skulle få reda på något om landet överhuvudtaget. Jag skäms, men jag visste inte bättre. Det är så det är, det pågår en värld med miljardtals liv jag inte vet något om.

Jag lunchade med en från twitter och det var också ett samtal jag tar med mig. Tankar om livet, sociala media, jobb och annat. Engagemang. Att sociala media kan inte ersätta det fysiska mötet. Men de kan komplettera varandra, vilket vår lunch var ett bevis på.

Den röda tråden är ingenting annat än samtalen. ”Kommunikation” känns uttjatat, det har hamnat på facebook. Samtalen, de fysiska mötena, att våga fråga, att berätta, att lyssna. Det kan också vara över internet, där race-colour-sex-creed inte omfamnar försöken till förstå varandra rakt och ärligt. Jag tar med mig den här dagen och går och lägger mig lite, lite klokare. Och gläder mig åt att vissa dagar är sådana helt enkelt.

New York-väder

Johanna W

Kan vi inte kalla det så? Det känns på något sätt lyxigare.

Även om det inte är något att skämta om moder naturs framfart på andra sidan atlanten, eller den lite vinklade rapporteringen som glömmer Haiti. Jag kan inte ens uttala force majeure.

Helgen som gick bjöd på fantastiskt höstväder, finare går inte tänka sig. Jag var i södra Sverige först på konferens, trästadsriksdagen, och sedan hälsa på resten av helgen. Hade med mig en systemkamera för att sakta men säkert försöka vänja mig vid att tycka fotografering är så kul att det är värt anstränga mig lite.

Precis när jag tog denna bilden hör jag några unga killar som sitter på en bänk bakom mig säga med en ironi som inte ens jag kunde missa, på äkta Zlatanskånska, ”jaa, för sådär ser ju riktiga Malmö ut…”…. Lugnade mig lite med att fota ”Malmös skönaste kvarter” och låtsades att jag var på uppdrag och inte en turist som tyckte det var fint med färgglada, gamla stenhus med mysig innergård.

Hela lördagen gick åt till att se stora delar av det vanliga Malmö med omnejd. Hann inte ens märka att vi lämnade stan innan vi var i Lomma. SLU Alnarps trädgårdar och parker fick sig ett besök, en kolonilott modell avundsjuksframkallande och lite vardagliga hållpunkter som dagis och skolor pekades ut.

Hann en sväng till Halmstad också, lika höstvackert väder där.

Söndagskaffe på Östra Stranden. Kan inte få nog.

Oh, jag älskar södern. Men det blåste faktiskt lite ilande och rapporter meddelar att även de har New York-regn och -blåst nu.

Movember

Johanna W

Jag ser att movember kommit till Sverige, det är australiens svar på mustaschkampen. Återstår se om det här kommer utesluta blåbandet/mustaschkampen/prostatacancer-månaden som väl brukar vara i maj. But WHY kan inte fler haka på frocktober?

Kämpar vidare, är på min 29e klänning idag. Kjol och skjorta dock, börjar tryta med just frocks. Inte alls gjort något stort väsen av det i år, och rosa bandet är ju redan så befäst (och frocktober down under är för livmoderhalscancer, bara det att jag kör samma månad men för bröstcancer, som en slags spin-off till Rosa Bandet för att kunna ha samma månad men inte konkurrera och förvirra.)

Men kunde inte Rosa Bandet behöva en liten upphottning? Tiden går och med risk för att låta hjärtlös, men det känns lätt hänt att passera de små nålarna med rosa band hos ica-kassörskan och tänka ”har ju kvar den från förra året”.

Jag har trott att vi i Sverige helt enkelt inte var så vassa på fundraising men så är det bevisligen inte heller. För många olika kanske? Önskar jag hade tid och energi för att dra igång frocktober mer men jag räcker verkligen inte till till allt jag vill.

F or the good of women’s health we’ll
R aise our voices, and some wealth.
O ctober, 10th month of the year we’ll
C reate awareness, knowledge share.
K ick up our heels, reject our jeans
T ake Nan’s old dress, take to machines….
O ur message is “We’re
B eautiful – no matter size or shape”.
E njoy the month, frock up and please
R each deep for FROCK-ing sake!!!