Här kommer ett litet vykort från Mexico. Det blir kort och det blir oredigerat men det är väl så ett vykort ska vara. Vi har det bra, resan var lång men barnen var snälla och duktiga så det gick över förväntan.
Vi bor på ett lägenhetshotell precis utanför hotellzonen i Cancún. Vädret har varit jättefint ända till häromdagen och dagen vi kom, då ösregnade det. Nu sol igen och jag ska ta ett dopp i poolen på taket och njuta några minuter i solen innan vi ska åka och hitta på något. Vi försöker göra någon utflykt varannan dag och varannan är vi bara hemma på hotellet och barnen är inne förutom tidig morgon och sen eftermiddag och vi turas om träna, sola, bada och cykla. Ett rätt bra upplägg! Dagarna har innehållit mycket ändå och grabbarna slocknar som ljus på kvällarna och sover hela nätterna (!) (med lite amning och flaska men som de tar i sömnen).
Vi har varit över med båt till Isla Mujeres, kaffet i väntan på båten medan grabbarna sov ser ni på översta bilden. Marknad, Mercado 28, stormarknad, turistcentrum i Cancún, en strand, doppat oss i Karibien, pooltaket, sett en krokodil… som sagt vi sover alla gott om kvällarna.
Två veckor hade vi, nu är det vips bara fem dagar kvar innan hemresedag.
Maten förresten. Maten! Vi äter jättegott, även om det absolut är rätt turistigt här och inte kanonpriser (dvs som i resten av Mexico) så är det jättebra. Tacos, tacos, tacos. Ceviche. Guacamole. Totopos.
Här är några snapshots, mer bilder och längre inlägg får komma senare.
Det brukar ju höra till en årskrönika för bloggare, och kanske på papper eller muntligt eller i andra kanaler för andra. Det är ett ovanligt år att summera och kanske passar lite extra bra just summera det då det blivit nästan noll bloggat. Eller ja, herregud vilket år kanske jag ska säga. Jag har helt enkelt gjort annat, och här ska ni få se en kort summering om vad.
Nyårsdagen såg ut såhär, året började med en tur upp på Äivesåive och njut av solen. Det var svinkallt nere i byn och väderfenomenet inversion gjorde att det faktiskt var varmare på toppen.
Vi åkte skidor och gjorde utflykter ändå, var i Talludden och lagade mat ute i -32 och det är nog det kallaste jag nånsin ätit ute i. Och ja, det var också här misstankarna började och ganska direkt blev konkretiserade. Jag hade klarat mig hela pandemin men till slut hade jag också två streck på en vit sticka… dock en annan typ av sticka. På min födelsedag! Vilken present.
Ännu mera fika och utflykt
Firade födelsedagen när jag kommit hem också
Jag åkte till Saxnäs på en träningshelg, har tidigare åkt tre år i december men nu hittade min kompis Julia ett läger i januari och tränarna och upplägget verkade riktigt bra. Det var det! Fokus på klassiskt och det brukar inte vara min favorit men jag tänkte att nu har jag chansen att ge det en chans och äntligen, äntligen började det lossna. Det varade dock bara någon månad till innan jag blev för tung och kroppen inte riktigt kunde göra sig rättvisa. Här susade jag iallafall fram lycklig.
Januari blev februari och vi åkte till Malaga. Ganska spontant och väldigt skönt med lite sol och värme efter så lång tid, jag hade inte flugit på hela pandemin förutom till Östersund (själv på planet!) och även om det känts bra klimatmässigt så var det en härlig känsla att vara ute och resa igen. Vi var några dagar i Málaga och sen några dagar i Granada för att sen åka tillbaka till Málaga innan hemresa. En dryg vecka, helg till och med helg med billiga biljetter med Norwegian ”direkt” från Stockholm. Med ”direkt” alltså bara mellanlandningen på Arlanda som vi norrlänningar nästan alltid måste göra. Men skönt slippa byta fler gånger iallafall.
Därifrån bloggade jag ju faktiskt ett vykort, ett av få inlägg det här året. Det utlovade Alhambra-inlägget är fortfarande under construction… Åt jättemycket tapas, drack noll bubbel eller rödvin och kom på det smarta luret att sprite zero med is och citron är väldigt likt en GT.
default
Min sambo cyklade massor, bland annat hela vägen från Málaga till Granada och sen tillbaka några dagar senare, medan jag tog väskorna i en blablacar dit (privatpersoner som erbjuder lift via en app) och buss tillbaka. Men en dag följde jag med ut! Hyrde cykel i Granada och fick tips om en lagom runda på ca en timme med fina vyer och bra fikastopp. Och vilka vyer sen!
Mars blev en konsertmånad, så två år utan och det kändes helt magiskt att äntligen få se något live igen. Visserligen hade jag sett Petter i december innan men sen kom tredje vågen så det kändes nästan ännu deppigare. Det blev både Miss Li, Lena PH, Dire Straits Tribute och säkert någon fler jag nu i skrivande stund glömt.
Det blev det en del vintriga utflykter på lagom nivå som hamburgergrillning vid Kont och våfflor och turskidor i Hamptjärnsstugan. Det var också månaden vi fick veta att det inte var en bebis utan två och som vi började berätta för de närmsta. Det var också då alla kontroller började. Det skulle nog behövas ett helt eget inlägg men jag har inte riktigt bestämt om det nånsin kommer än så det blir en kortversion här. Det visade sig att jag bar på enäggstvillingar och då görs kontroller om vilken typ och beroende på typ så blir det olika mängd kontroller p.g.a. olika risknivå. Vi hade medelrisknivån. Sen gick inte NIPT göra, ett blodprovstest för kromosomavvikelser, som tydligen 1% inte kan göra. Det fick bli hederligt ovetande. Sen visade det sig ganska snabbt att de var lite olika stora och då görs massor fler tester. Så fysiskt mådde jag bra, mentalt var det en jätteutmaning.
Första gången i Tavelsjö
Påsken firades som vanligt i Ammarnäs.
Efter påsk körde ag igång en löpgrupp igen tillsammans med Vårruset, även det var en kär återkomst efter pandemiuppehåll. Har bloggat lite mer om det också. Jag sprang inte intervallerna själv utan bara visade övningar, och hade även en hjälptränare den här gången. Det gick också finfint att coacha från cykel.
I maj bytte jag jobb, igen, tillbaka till Umeå universitet som lokalplanerare. Efter två och ett halvt år ifrån, både som konsult och på annan myndighet så kände jag att det är ändå där jag trivs. Jag har lärt mig galet mycket under tiden men nu ska det bli kul komma tillbaka. Firade det med restaurangbesök och magen började nu synas ganska mycket.
Förutom att jag inte sprang så kunde jag träna nästan som vanligt och jag fortsatte hålla klasser till v.28, då kände jag att det var dags att sluta. Här är magen 22 veckor men med två så ja, den syntes. På en del andra syns den ju knappt då, just över halvvägs in i graviditeten. För oss var det dock en bra tidpunkt, vi hade kommit lite längre och läget hade blivit stabilare och varje vecka var bonus.
Vårruset gick av stapeln, löpgruppen hade därmed nått sitt mål och the oldes trick in the book för att dölja magen, som jag inte ville visa på sociala medier förrän jag visste hur det gått.Det var värmebölja och till vänster såg det ut på instagram och i verkligheten såg det ut som till höger. Fast just det där en dag med inte galet varmt, annars halvnaken med blöt handduk.DCIM100GOPROGOPR0309.JPG
Vi åkte till Örnsköldsvik på minisemester och firade Christians födelsedag, gick på Linnéa och Peter och på SPA. Mina vänner ordnade världens finaste babyshower precis när vi passerat v. 28 vilket är en stor milstolpe i utveckling. Måndagen efter fick vi besked om att ha väskan packad, nu kan det vara närsomhelst. Flödet i navelsträngen till han som fortfarande hette ”tvilling 2” började bli för klent. Efter det var det bara hemma som gällde och göra små utflykter, uthärda värmebölja och börja förbereda sig. Firade en lugn midsommar, målade klart barnrummet och gjorde iordning skötbord och allt kändes overkligt. Det som skulle bli sista veckan innan passade vi på fota med magen.
Årets mest gillade bild på instagram. La ut den när de väl kommit, mina grabbar.
Och sen kom de. Åttonde juli bokstavligen plockades de ut. Först Leo, sen Sam. Med en minuts mellanrum och en operation på totalt 45 minuter så var jag tvåbarnsmamma. Det var, är och förblir overkligt. I vecka 32+0 vilket är ännu en milstolpe. Det är på dagen då en bebis går från att vara mycket prematur till bara prematur (v. 22-v.28 kallas extrem prematur). Tiden därefter bodde vi på neo, för oss blev det sju veckor och ganska likt som de ofta säger: räkna med resten av graviditeten. Det var för att sammanfatta det, tärande. Upp och ner men mest upp och framåt eftersom våra pojkar var friska och ”bara” små. Men det är ändå mycket som kan hända, och som hände. Börjar jag brodera ut det här nu förvandlas den här årskrönikan till en förlossningsberättelse och som sagt, den får vi se om den publiceras.
Det mest rebelliska jag gjorde på hela sommaren
Tiden gick och Leo och Sam blev allt större och behövde mindre och mindre stöd. Livet och energin började återvända och jag åkte faktiskt iväg och höll yoga, det var vansinnigt skönt komma ut. Och plötsligt så var det slutet på augusti och vi fick åka hem och ha hemsjukvård några veckor och börja leva som vanligt.
Sen har hösten mest sett ut som det gör för de flesta med nyfödda, barnvagnspromenader, pyjamas, soffhäng och sjumiljoner flaskkok. Jag delammar så de äter både och och inte förrän i november fick jag nys på att det finns maskiner som blandar mjölkersättning. Vilken lifesaver.
Underbart med höstfärger och frisk luft! September förflöt, vi blev utskrivna för gott och hade de sista uppföljande kontrollerna på NUS och fortsatte på BVC. Under hösten var vi också upp på ett sista samtal med en av våra två specialistläkare på NUS för att sammanfatta graviditeten. 33 ultraljud varav nästan alla med samma två specialister. Även de som sedan gjorde kejsarsnittet, båda två mitt i juli och semestertider. Jag är så tacksam!
Jag började också komma igång träna med mina kompisar på måndagar igen. När de sprang gick jag stavgång. Sen började jag en åtta veckors kurs på fysios också för att stärka kroppen ordentligt och få ny kunskap. På kuppen har jag nu fått ett nytt gäng träningskompisar!
I slutet på oktober åkte vi till Ammarnäs. Pirrigt! Lång bilresa men den gick hur fint som helst, vi åkte med mina föräldrar så vi kunde dela upp oss på två bilar. Alla som suttit i mitten bak mellan två babyskydd eller bilbarnstolar vet hur kul det är annars att sitta så i 5-6 timmar. En otroligt fin helg, massa mys med mormor och morfar och en relativt spontan namngivningsceremoni där vi planterade moderkakan och presenterade pojkarna för släkten. Eftersom det var höstlov var nästan alla där dessutom!
Vilken lycka andas fjälluft igen!
Så förflöt hösten, november bara försvann medan grabbarna växte, rutiner började ta form, sömnen kom och gick och vi tog in gran rekordtidigt och började julmysa. Och nu sitter jag här, har firat jul med familjen och nyår hemma med min egna lilla familj. Om en vecka fyller de ett halvår och idag ”fyller” de 4 månader korrigerat. Vi räknar inte så egentligen men jag tänker på det ibland, alltså hur gamla de skulle varit om de inte kommit för tidigt. I sin utveckling är de närmare sin riktiga ålder än den korrigerade, men det är bra ha i åtanke.
Vilket år det var, 2022! Det kommer bli svårslaget i händelser men också skönt lägga bakom sig och blicka framåt. Jag känner en längtan att börja blogga mer igen, vi får väl se hur det blir. Nu är det dags att återgå till verkligheten här men där har ni mitt år. Gott nytt år du som läser, vi hörs förhoppningsvis snart igen!
Ja, hur gick det då med löpgruppen? Den här våren alltså, den har varit helt fantastisk. Vilket gäng att coacha!
Jag jobbar alltid med små och konstanta grupper så det blir personligt och utveckling. Det finns tillräckligt med liknande initiativ med större och öppna grupper där alla är välkomna som drop in, eller grupper som kör jättebra träning varje vecka hela året men där grupperna ändå är större och man kommer och går lite, inte lika tydligt gemensamt mål. Mellan fyra och åtta brukar jag tycka är bra, det skulle kunna fungera med upp till 12 också men jag föredrar som sagt mindre. Jag gör det tillsammans med vårruset Umeå som i år hade ny arrangör bakom, Umeå OK, och i år även med en av huvudsponsorerna asics och med en hjälpcoach vid min sida. Dessutom var det ny bansträckning och arena också, för första gången på Mariehemsängarna.
Vi har träffats fem gånger i broparken och sprungit tillsammans på strandpromenaden i olika pass. Däremellan hade de ett schema att följa för att under dessa 8 veckor få progression i träningen och vara redo för Vårruset i Umeå 8 juni. Det har varit olika typer av intervallpass, också för att få prova på så många olika varianter som möjligt för att sen ha med sig det som inspiration i sin egen träning. Vi har varvat korta och långa intervaller, pyramid och backar både långa och korta. Alltid med löpskolning i början och det är så kul att se utvecklingen på den. Många har inte testat men efter några gånger så lär sig kroppen och det blir en mer naturlig ”drill” och det syns också tydligt i löpstegen hur både löpskolningen och tekniktipsen ger resultat. Det är också därför vi jobbar relativt korta intervaller och även i backar, det är ingen som kan ta en teknikjustering och implementera det direkt i en runda på flera km. Varje gång har vi också avslutat med lite styrka, klassiska övningar som är enkla men effektiva för att bygga extra löpstyrka. Precis som förra gången var det ett väldigt trevligt gäng som tog till sig all information och gjorde sitt bästa på varje träning och peppade varandra och det syntes verkligen resultat också! Det allra viktigaste målet är att hitta löparglädjen men självklart är teknik en viktig del.
Vi åkte upp och kollade in nya bansträckningen i förväg en helg och deltagarna erbjöds springa en testrunda två veckor innan också.
Så var det dags för själva dagen, tyvärr hade vi lite bortfall p.g.a. skador och jobbsituationer men så är livet och det är förstås helt frivilligt att delta i loppet också, det är de åtta veckorna som är insatsen och loppet är för att ha en gemensam målbild. Alla som är med brukar dock vilja, så även i år, men skador och livet är det ingen som rår på.
Vädret var perfekt, ganska varmt men under 20 grader och lite mulet. Inte blött eller lerigt heller. Platt bana är det också, för de som vill knäcka tider. Som alltid gemensam uppvärmning till musik och Marie Serneholt är konfrencier och håller i hela kvällen, och hela turnén. Vilken stämning!
Starten går för de olika klasserna, första start är kl 19 för de som ska springa 5km på tid men sen följer tätt därefter 5km utan tid, 2,5 km och sen gångklassen som är öppen även för hjul och hjälpmedel, dvs. barnvagnar, rullstolar m.m.
I mål! Så otroligt bra jobbat! Vilken kväll, och perfekt att få avsluta med picknick sen.
Vi testade även asics funktion MindUplifter, en webbsajt där det går vara medlem eller köra utan att registrera för att se hur fysisk aktivitet påverkar den mentala hälsan. En scannar ansiktet och skattar några frågor på hur det känns inför på en skala, och sen samma procedur efter. Både direkt och över tid går det då se vad träning kan göra för måendet. Tjänsten är öppen för alla på https://minduplifter.asics.com/ och jag skulle vilja tipsa om att ändå göra ett konto, det fungerar bättre då. Tack till asics för att vi fick testa tjänsten i samband med vårruset och löpgruppen!
Summerar en riktigt fin vår med löpgruppen, så kul att äntligen få löpcoacha igen och att loppen är tillbaka! Och stort tack och bra jobbat också till Umeå OK som arrangerade det ypperligt, jag tycker Mariehemsängarna var riktigt bra som arena. På återseende nästa år!
Jag kommer äntligen hålla i en löpgrupp igen här i Umeå för kvinnor med målet att springa Vårruset, sist var 2019.
Löpgruppen passar dig som är nybörjare på löpning eller som haft ett uppehåll och vill komma igång, eller dig som bara vill förbättra din tid på 5 km. Slutmålet är att springa vårruset 8 juni (5km, löpartävling för bara kvinnor). Alla springer loppet individuellt men gruppen blir anmälda som 1-2 lag beroende på antal deltagare. Varje person väljer själv om hon vill ta tid eller inte på vårruset (eller bara heja på lagkompisarna) men vi träffas före tillsammans och peppar och sen äter vi gemensam picknick med laget när alla gått i mål och firar våra åtta veckor av löpning tillsammans.
Deltagarna får ett träningsprogram att följa och vi träffas onsdagar 18.30-20.00 vid cykelbron och håller till på strandpromenaden. Vi träffs i början varje vecka och mot slutet varannan vecka (obs se datum nedan) och tränar tillsammans, däremellan följer deltagarna träningsprogrammet som är upplagt för åtta veckor och deltagarna väljer själva vilka dagar de andra passen ska springas, utifrån vad som passar dem.
Varje träff går vi igenom löpskolning/löpteknik och tränar ett intervallpass tillsammans, som är anpassat så att alla kan springa tillsammans även om vi sprungit olika mycket tidigare eller håller lite olika tempon, sen avslutar vi varje pass med lite rörlighetsövningar som nedvarvning.
Jag kommer i år ha hjälp av ytterligare en löpcoach för att kunna erbjuda ännu mer på träningstillfällena och även kunna dela upp gruppen vid behov.
Jag tror mycket på teknikträning men för att den ska bli av behövs ofta lite motivation och den får vi av de gemensamma träffarna. Framförallt tror jag på kontinuitet och det är därför programmet är upplagt på åtta veckor, det är för att lägga en bra grund för att klara sitt mål på 5km och även kunna fortsätta efteråt. Utöver träffarna har deltagarna tillgång till en sluten facebook-grupp för bara de som är med i gruppen, där de kan peppa varandra och ställa frågor (frivilligt och den som inte har facebook får information via mejl). Har du frågor? Hör av dig med ett mejl!
Pris: 1500 kr inkl moms I priset ingår: 5 träningstillfällen á 1-1,5h, träningsschema 8 v, anmälningsavgift till vårruset och en vårruset T-shirt. Antal deltagare: min 4, max 10 (först till kvarn) Anmäl senast 13/4 till johannawestberg@gmail.com
Vid anmälan skickas en bekräftelse och faktura ut (det går bra med swish också) och när betalningen kommit in skickas träningsprogrammet och inbjudan till facebookgruppen.
Du kan använda fakturan som kvitto till friskvård.
Datum: Ons 20 april Ons 27 april Ons 4 maj Ons 18 maj Ons 1 juni Ons 8 juni – VÅRRUSET 5 km
Här kommer ett litet vykort från Analucien i södra Spanien. En dryg vecka med spontanbokade biljetter med Norwegian, direktflyg från Stockholm till Málaga. Jag har försökt räkna och det är kanske 11e gången i Spanien (13 om jag räknar kanarieöar) men har aldrig varit såhär långt söderut. Mest sugen på att bara vara, få lite värme, få lite sol och återvända lite mindre genomskinlig. Resvanan har ju helt klart legat av sig under pandemin, på gott och ont. Jag har för det mesta omfamnat lugnet lite mer och känt att jag ändå haft klimatångest kring flygande och att jag faktiskt redan rest så mycket, så jag har inte känt mig så drabbad. Men att efter två år göra allting igen, boka biljetterna, packa väskan, läsa ihjäl sig om covid-reglerna (just det är ju nytt i resesammanhang, om än lite uttjatat i vardagen) och sen kliva av planet och mötas av dofterna och värmen, det välbekanta som slår emot en när en kliver ur flygplanet… förtogs aningen av munskyddet men ändå, det fanns där.
Först spenderades några dagar i Málaga, sen några i Granada som är ca 1,5 timme härifrån, och nu tillbaka i Málaga. Jag tänkte att några bilder ska få utgöra vykort och så verkar äntligen bloggpeppen återfunnen så det kommer fler inlägg när jag kommit hem och hunnit kolla igenom alla bilder och smälta allt.
Såhär ser de flesta middagarna ut. Tapas, tapas och åter tapas.
Gamla stan i Málaga är favorit för middag, många fina små gränder fullproppade med uteserveringar.
Stranddag och att läsa en pocket tills den tar slut. Som en dröm!
Självklart har jag badat! Det var inte jättevarmt, men det är det ju sällan när jag badar ändå.
Granada var en väldigt fin stad, den här ”älven” uppenbart tillrättalagd liksom många av gatorna, rena och raka med apelsinträd överallt.
En flamencoshow för turister, med dyra men goda tapas till. Sällan skådad inlevelse!
En liten cykeltur utanför Granada. Hyrde cykel och fick tips om relativt enkel men vacker runda och sannerligen, den här kommer i eget inlägg för det var körsbärsdalen på jorden!
Alhambra! Det här var en av få saker jag verkligen ville se på den här resan, har velat sååå länge. Även denna utlovas ett eget inlägg.
Ja ni ser ju, behövs väl inte vara arkitekturintresserad, historienörd eller byggnadsingenjör för att uppskatta detta?
Pedregalejo, en liten by bara nån km utanför Málaga och väldigt mysig strandpromenad med massor med restauranger.
Paella såklart. Faktiskt första kvällens. Pang på bara och har fortsatt på det temat.
Gick blixtsnabbt att förvandlas från en lite fördomsfull om hur folk använder munskydd till likadan. Det är inte rimligt att ha hela tiden, lika lite att byta hela tiden eller klara att vara petnoga när en ska ha det på överallt. Från och med igår är det iallafall inget krav utomhus.
Frukosten på hotellet i Málaga var en positiv överraskning utöver det vanliga, det här hör inte till vanligheterna när frukost ingår i Spanien (oftast typ en toast och en kaffe)
Veganglassar har kommit till Spanien, till och med bättre utbud än i Sverige som annars är väldigt bra på alternativ kost och allergier (enligt mig iallafall och som följt mjölkfri-glassutvecklingen under snart fjorton år)
Det var allt för nu, dags att klä på mig och promenera in mot centrum och hamnen för lite lunch och sen en sväng på Picassomuseet. Haft en riktigt slö dag idag med molnig himmel och mycket OS på streaming men nu är det dags njuta av det sista dagarna innan det bär av hemåt på måndag. Hasta luego!
Johanna Westberg 