Månadens lista – april

Alltså hörrni, det här gick ju som det gick, nu har det gått en månad till och jag har inte sammanfattat april! Vill egentligen inte överdriva kraven på att det måste vara så om det inte vore för att april var ju en himla bra månad, framförallt eftersom jag nådde ett länge efterlängtat mål! Från min bucket list är det en bock till, kungsledenrännet. Jag har några till i luven och jag hade velat plocka en vintertur men den hann bli full innan jag hade kattvakt så det får helt enkelt bli ett annat år. Prion har ju varit längdskidor och även faktiskt att ta det lite lugnt och fixa i nya lägenheten och inte boka upp alla helger.

Så vi tar väl en lite bantad lista iallafall och så full fart mot att se vad som maj innehållit om någon dag!

Månadens serie – Ett tag var det ganska fullt upp för att vara jag som aldrig nästan följer något men mot slutet på april slutade alla tre serier jag följt: Homeland, Storuman forever och mästarnas mästare. Så nu får jag fortsätta knappa in på Outlander, jag är fortfarande på säsong 2 där bara (av tre).

Månadens dokumentär –  som så många andra såg jag Avicii – True Stories samma helg nyheten kom om hans död.

Månadens podd – det har blivit mycket podd för jag har pysslat en hel del hemma så flera avsnitt av Styrkebyrån, Maratonpodden, Filip & Fredrik, Skäringer & Mannheimer men det som gjorde mest intryck är ett avsnitt med Rachel Braathen, yoga girl, där hon pratar om smärta efter att hon tränat en vecka med naprapatjonas. Det gav några aha-upplevelser och inspiration till rörelse trots att något gör ont nånstans. Det är faktiskt inte alltid farligt att göra en rörelse som gör ont.

IMG_2884Månadens utflykt – solgropslunch på Bissan efter kungsledenrännet!

Månadens bok – jag kämpat på men slutligen gett upp på boken jag läst om när ryssland invaderar sverige. Nu har pappa berättat hur den slutade. Han fick den av mig i julklapp för nåt år sen efter att jag blivit tipsad om den. Den var…. mycket militärdetaljer om vi säger så. Lite som att läsa en instruktionsbok för lumpen och inte en roman.

rennet-2018-lag208-001

Månadens höjdpunkt – kungsledenrännet såklart! Är fortfarande lite hög på det faktiskt. Dessutom högsta punkt på ett ställe jag redan glömt namnet på men vi har aldrig längtat så mycket efter en milskylt som då. 30 km kvar och halleluja, bara nerför och platt. Nästan hemma.

Månadens träning – skejt, långlopp och så sen en veckas helvila för första gången sen…

Månadens träningskompis – Sofie alltså. Vem annars fixar en vindsäck och hänger med ut i gamliaskogen en fredagkväll och testäter chokladbollar med salt i? Inte konstigt att jag klarade rännet.  img_2813img_3087

 

Månadens yoga – äntligen hann  jag gå på lite egen yoga igen, det var efterlängtat. Prion har varit på skidor och yogat har jag gjort hemma och så har jag ju fått en dos vid de klasser jag håller även om det inte blir samma. Skönt vara guidad igen men lite typiskt dålig tajming när Moa just skulle gå på föräldraledighet. Desto bättre att jag hann gå på några klasser och en workshop iallafall!

Månadens konsert – Tribute to Dire Straits på Idun. Ännu bättre än förut, de blir bara bättre och bättre!

img_2566img_3031Månadens restaurangbesökgästspel av Mattias Dahlgren på köksbaren. Mmm…!

Månadens depp – beskedet om att funbeat ska läggas ner, en träningssajt där jag loggat min träning sen 2013…  men till slut kom beskedet att den överlever! Så alltså ingen depp, bara tillfällig depp.

Månadens vardagsmotion – jag har börjat cykla till jobbet igen, äntligen.

img_3061

Månadens kreativitet – hemmafix! April med lite mindre träning efter loppet innehöll ett ryck med inför-balkong-pyssel och gardinstänger, jag började måla gungstolen och balkongbordet. Lite sånt, lagom.

IMG_2875Månadens plats – målgången på Kungsledenrännet!

Maj då? Ja sköna maj är ju snart över och jag njuter av våren, inreder balkongen och kommer igång med löpningen. Tar en tur till Göteborg och så springer jag blodomloppet där mot slutet av månaden. Mer om det om inte allt för länge!

Blodomloppet 2018 – race report

För några dagar sen sprang jag årets upplaga av Blodomloppet. En liten racereport, skriven samma kväll men som hamnat i utkorgen i väntan på hur det skulle kännas dagarna efter. Eller sanningen, nästan skriven samma kväll men jag var så trött att jag mådde illa så för säkerhets skull publicerade jag inget direkt, och sen glömde jag bort det. Får återanvända en bild från Göteborg eftersom jag inte tog en enda på blodomloppet, jag hade fullt upp med att springa och sen ha picknick (i år a.k.a. återhämta mig)

Ny bana på kajen. Det visade sig vara en fin runda, även om jag i början tyckte det var lite svårt se var starten var, det var trångt på kajen och jag var osugen på mer asfalt än på I20-området. Starten gick á la vasaloppet, dvs. en knall hördes plötsligt och sen såg man bara hur en orm av människor sakta segade sig fram. Ingen vits skynda för chipet startare inte förrän man passerar den uppblåsbara bågen ändå.  Mycket folk i början men det var lika bra, det gick inte springa för fort. Jag hade bestämt mig för att ge det jag hade och ha en jobbig och oskön timme och se vart det kunde leda. Kroppen kändes bra och efter backen upp förbi broparken och över cykelbron då det tunnades ut något med folk kunde jag kunde springa i eget tempo hela vägen. Första halvan kändes bra och gick i bra tempo men som jag brukar hade jag sen tungt mellan 6-8, men det var som sagt väntat. Det är intressant hur det ändå ska vara så svårt att tänka bort, jag VET ju att det är jobbigt då. Efter ungefär sju kilometer kom jag på att jag hade inte överhuvudtaget känt foten som var så skadad ifjol efter en överbelastning och låsning i hälen. Inte heller asfalten kände jag av, jag gruvade lite då jag helst springer på som hårdast grusväg eller gamliaspåret (sveriges hårdaste elljusspår?). Magen annonserade att den ville krångla men jag lyckades hålla den i schack med att fokusera på stabilt tempo och inte tänka så mycket på det, föraningar om mjälthugg andades jag igenom två gånger men sen kom tankarna ändå att jag skiter i något pers, jag är nöjd bara jag tar mig i mål på det här tempot hittills, försök hålla i bara, håll bara i….. och det lyckades jag med och när det var bara 1 km kvar så kom krafterna tillbaka igen. Det gick växla upp något och sen såg jag målet på rätt långt avstånd och bestämde mig för att nu järnspikar, nu kör jag. Så jag växlade upp mer och spurtade de sista kanske 200-300 m mot mål och höll på springa över några i målet. Banan gick ihop med de som sprang 5km några hundra meter före mål så det var tjockt med folk och alla hade inte direkt samma inställning om spurt på slutet eller det jag tycker är en ganska självklar regel: STANNA FÖR F*N INTE EN HALV METER EFTER MÅLLINJEN! Gah. Jag var alldeles för tävlingsinriktad jämfört med de runtomkring mig och som tur var hörde jag min kollegas röst när jag stod och flämtade och hängde över knäna. Hon fick lotsa mig till banan och vatten och jag tittade på klockan. 1 sekund över mitt mål… Jag var ändå nöjd att det gick springa så pass snabbt och att jag tagit ut mig, det var ju mitt mål.

Picknicken var som vanligt trevlig men jag var så trött att jag fick sitta och dricka läsk och försöka äta medan kollegorna sakta såg färgen återvända till ansiktet på mig. Kanske inte som de flesta har inställningen på just blodomloppet men för mig som inte springer jättemånga lopp och vill bli bättre på just att ta ut mig så var det värt det.

Snittpuls 170 bpm, max 183. Mitt max uppmätta i labb är just 183 så kanske har jag några slag över, klockan har mätt 187 nån gång på spinning men oklart hur den egentligen mäter maxpulsen, hastigheten mellan två slag bara? Eller snabbaste minuten? Nån som vet? Hursomhelst den ligger där nån stans och det innebär att 170 slag är ca 91-92% av max. Det är den pulsnivå jag brukar kunna komma upp i på intervaller eller periodvis i skidåkning men att kriga nästan en hel timme på ett snitt på 170 det är något nytt. Jag måste ha flyttat min gräns.

Tiden? Ska vi prata om den? Den är ju så individuell. Det är roligt se hur den hela tiden faktiskt förbättras, det är så lätt att bli lite irriterad för att det inte går ännu bättre men på det stora hela så är jag supernöjd. Klockan stannade på 55:01 och jag kan ärligt säga att det var folk ivägen både i starten men framförallt i slutet så jag hade nog kunnat spurta hem de sista två sekunderna för att hamna under min egna magiska gräns sub55 men jag är nöjd ändå. Min näst bästa tid på milen någonsin så klart jag är nöjd! Jag har ju skrivit om att jag sätter upp guld, silver och brons-mål för lopp och idag tog jag definitivt silver. Jag hade perset inom räckhåll men det betyder bara att jag fortfarande har perset inom räckhåll.

Dan efter var jag fortfarande mör men ännu mer nöjd och nu såhär flera dagar efteråt känns det mest fantastiskt att jag kunde ta i och att jag inte fick ont av asfalten och att magen inte pajade av att jag tog i. Igår var jag och tittade på toughest och blev allt lite sugen, kanske blir något sånt lopp som utmaning nästa år igen, ett som är säkert är ju att jag blivit starkare i överkroppen och det vore roligt att få testa det. I år är det dock ett fjällopp som är målet och att springa mycket fjäll för övrigt och hemma i stan att springa snabbt, det är ju faktiskt kul…

 

Flygförseningen – så gick det sen

samarbete flightrightMinns ni att jag skrev om att jag blivit försenad på väg hem från San Francisco ifjol? Att se flygförseningar som en mental utmaning. Jag tycker verkligen det stämmer och jag har fått prova flera gånger, vissa andra gånger är det läge att påminna sig om att det ofta går i tid också eller att det är andra som har otur, som i helgen när jag flög från Landvetter och både på Landvetter och Bromma var det flighter mot min destination som skulle lyft före men som lyfte efter medan mitt plan var i tid. Jag var tvungen fråga min kollega som även är pilot och det funkar tydligen så, det är kedjan med den kärran som blir försenad medan de som hade annan tid går i tid. Man skjuter alltså inte efter alla flighter eftersom. Känns logiskt faktiskt, vilket totalkaos det snabbt skulle bli annars.

Det finns en EU-förordning 261/2004 som reglerar ersättningen av flygförseningar som jag läste på efter förseningen från San Francisco, tacka vet jag att ha ett helt community på facebook med resebloggare att fråga. Det finns många sajter som listar resenärernas rättigheter, och som även kan hjälpa till att få pengarna tillbaka, Flightright är en av dem. Jag fick tips om att använda bolag, flera olika faktiskt och de tar mellan 25-30% i provision på ersättningen ungefär, men jag fick också direktlänken till norwegians formulär för ersättningskrav så skeptisk och snål som jag är provade jag själv.

  • Försenat kortdistansflyg – Under 1500 km – Passagerare är berättigade till €250 i ersättning
  • Försenat mellandistansflyg – Mellan 1500 km och 3500 km – Passagerare är berättigade till €400
  • Försenat långdistansflyg – Från 3500 km – Passagerare är berättigade till €600 i ersättning

Det finns dock fler kriterier att uppfylla, som hur lång tid det ska vara försenat och att långdistansflygen isåfall ska landa eller lyfta från en flygplats i Europa, i mitt fall flög vi till Arlanda, Stockholm från San Francisco. Google räknade ut åt mig att det var 8609 kilometer och det var över 4h försenat så jag var berättigad till 600 Euro.

Jag fyllde även i direkt online i min internetbank eftersom jag köpt resan med visakort som har reseförsäkring. Där var jag berättigad till 1200 kr.

Pengarna från banken kom in i stort sett direkt och norwegian tog någon månad och jag efterfrågade dem via mejl, men det var egentligen inga problem utan tog helt enkelt så lång tid. Efter knappt två månader hade jag pengarna på kontot och när de väl kom in var det 5712,56 (600 euro den dagens valutakurs) och jag hade betalat 7134,59 kr t/r Arlanda – San Francisco så totalt sett 5712,56 + 1200 = 6912,56. Jag hade alltså rest till Kalifornien i USA för 222,03 kr!

img_3167

Som jag skrev i inlägget direkt efter så ordnade norwegian och markpersonalen på arlanda jättebra med hotell, frukost och flyg dagen efter. Så det löste sig riktigt bra för min del, men jag förstår att det kan kännas skönt att få hjälp och det sägs vara olika svårt från olika bolag, dock att lågprisbolagen ska vara värst vilket inte norwegian var.

img_2911

Jag har dock några tips jag lärde mig på flygplatsen när jag väntade av mer rutinerade resenärer:

  • Fota avgångstavlorna med tider och förseningstider.
  • Leta fram och skärmdumpa info online om när flyget avgår och anländer, jag kunde till exempel ganska lätt hitta när planet landat i San Francisco (men vi fick inte gå ombord) och jag skärmdumpade ankomsttiden på arlanda på swedavia.
  • Fråga personalen ombord vilket servicebolag de har på flygplatsen du ska till eller åker ifrån, det finns olika typ ”resebyråer” som är på arlanda och sköter allt med övernattningar, ombokningar och sånt. Alternativt googla eller fråga i respektive bolags infodisk men ibland har de ingen bemannad.

Läs mer hos andra:



Inlägget är ett samarbete och innehåller sponsrade länkar men innehållet är som vanligt helt och hållet mitt eget

Sommarkvällar och grattis Norge

Norge alltså. Och sommar alltså. Vilka härliga kvällar det är nu när värmen slagit till! Umeå har haft sommar ända sen jag var i Göteborg och jag har suttit på balkongen varje kväll fastän soffan inte är färdig. Jag hade näst sista soman och yogan i måndags (kommer ni på sista klassen på måndag?) och Maria C här i tisdags med underbar eftermiddag. Sommarlovskänslan från Göteborg verkligen fortsatte och vi satt i rådhusparken, åkte på Ikea och köpte kuddar till balkongen (evighetsprojekt, det är inte bara jag som försöker handla kuddar vill jag lova. Alltid nån av delarna som är slut) och köpte mat från sen street kitchen. Surrade och yogade hela kvällen.

Igårkväll var jag på föreläsning på Väven, hade sett fram emot den jättemycket. Jag älskar mental träning och att lyssna på de som jobbat med det, deras historier och strategier, framgångar och misslyckanden. Lärandet och insikterna. De uppfyllde förväntningarna och inramningen gillade jag skarpt, efter var sin föreläsning var det ett samtal med publiken och moderatorn, väldigt intim stämning trots att det var i stort sett fullsatt på Väven.

img_3274

Ikväll har vi käkat middag med jobbet så det är verkligen en vecka fylld av aktiviteter. Roligt och typiskt maj men nu är jag lite slut i rutan trots allt så mitt Norgeinlägg jag laddat för men inte förberett tillräckligt fr vänta till helgen. Då kommer en bildbomb och berättelsen om Bergensbanan från förra året. Fina minnen och jag önskar bilderna kunde visa ännu mer hur vackert det verkligen var. Storyn är klar men att välja ut och redigera bilderna…. ni får hålla er till helgen och jag nöjer mig med att säga gratulerer med dagen Norge! Du är och förblir vårt vackraste grannland.

Norge bergensbanan (1 of 1)-2.jpg

Årets första dopp

Jag är i Göteborg och här är det sommarkänsla så det dånar om det. Vi landade i onsdagskväll och klev av planet till en känsla av utomlands, ni vet när det är varmt och fuktigt i luften och doftar grönt. Såå underbart! Och så plötsligt, men ändå nu efter två dygn har vi fått hybris och suttit och frusit i sommarkläder på en uteservering hela kvällen. Igår var det 27 grader varmt och efter lite förberedelser inför festen i helgen så åkte vi och badade i Härlanda tjärn, galet mycket folk och sommarlovsstämning. Påminner om sommaren jag spenderade i Oslo för längesen där alla åkte till stranden och åt grillade och badade efter jobbet, det finns till och med enkom sophållare för engångsgrillar.

Idag har vi tagit en löprunda genom Slottskogen, botaniska trädgården och Änggårdsbergen följt av en hel dag shopping, glass och kaffedrickande på stan. En riktigt bra dag och fortsatt sommarlovskänsla, med en touch av fjortiskänsla som är den period jag spenderade mest tid här på både basket- och fotbollscuper. Basketcupen vi åkte på i flera år är faktiskt den här helgen så man ser lag på stan åka spårvagn med basketbollar så det är en riktig blast from the past. Imorrn vankas 30-årsfesten jag åkte hit för, det ska bli kul att toppa den här helgen med!