Om att träningsplanera

Jag har varit noggrann med att registrera träningen senaste året i funbeat, tycker den appen fungerar kanon och jag får bra överblick. Tyvärr tycker jag det är mycket roligare att planera träning men näst roligast är att nörda ner i statistik. Kanske inte lika kul för er läsare så det blir nog inga månadssammanfattningar i år. En annan orsak är att det tar onödig tid ibland från just träningen, och det är så lätt att sätta upp mål utan att ha någon plan och även att lägga upp en plan som inte är realistisk.

Förra året planerade jag dessutom analogt några veckor framåt och fyllde även i och summerade analogt OCH i funbeat. Det orkar jag inte i år, det får räcka med funbeat.

Det har gått en månad på året och det kan vara dags att utvärdera nyårslöftena istället. Är de realistiska?

Jag kan varmt rekommendera podden styrkebyrån som jag skrivit om tidigare, jag lyssnar mycket på den och ett avsnitt heter ”Trender och mål 2016” och de pratar bland annat om hur en sätter realistiska mål. Jag har tagit till mig av det och funderat igenom mina egna mål för året och helt klart ska de vara en fortsättning på förra årets. När jag utvärderade träningen 2015 klarade nästan inga av mina mål men jag är ju betydligt mycket närmare att klara dem än året innan! Så jag fortsätter på samma istället för att se det som ett misslyckande och sätta något helt nytt som blir lika svårt.

Mina mål blir nu en fortsättning och så tänker jag sätta mindre mål för varje månad och de tänker jag inte vara så noga med, de ska få gå efter säsong. Mitt första var att åka 15 mil skidor i januari. Jag ska precis ut och åka en sväng men det kommer inte bli riktigt fullt 15 mil men däremot kan jag ändå säga att jag fokuserat och åkt så mycket som möjligt, det har tyvärr varit snorkallt och nu regnigt och halt. Jag har åkt ett lopp som också var ett slags inneboende mål i de där 15 milen (det måste till något långpass annars blir det ju att åka varannan dag en hel månad och det funkar ju aldrig i en vardag) och efter loppet var jag så fruktansvärt trött och sliten att jag kände mig förkyld i flera dagar. Jag har just blivit pigg igen. Jag är dock galet nöjd fortfarande av att ha kunnat ta ut mig så rejält och att också ha förbättrat mig med 20 minuter från förra gången och dessutom äntligen lyckats ta mig över seedningsstrecket!

Sist men inte minst så är det extremt svårt att planera in vilan på ett vettigt sätt. Ska jag ta träningen som den kommer? Eller vila då jag känner att jag behöver? Det är inte särskilt lätt för alla oss som har ett heltidsjobb och allt möjligt annat i livet. Det krävs både planering och diciplin att hålla sig till en plan och bloggaren Emma tycker jag har många kloka tankar i sitt inlägg Fit by Emma Hå – Återhämtning efter träning.

Min strategi ska bli att planera träningen ganska kortsiktigt men ha lite mer långsiktiga mål som helt och hållet är något som jag verkligen vill göra och som gör att vägen dit också blir rolig. I grova drag är det 250 tränings/-aktivitetstimmar varav minst en gång i veckan göra något utomhus och så ska jag banne mig ta mig tusan lära mig stå på händer!

Om att ha kvar julpyntet 

  
Jag har inte plockat bort julpyntet än, ser i sociala medier hur många skriver att ”nu ska julen ut” och så vidare men jag känner mig inte redo än. Jag brukar vara tidig med att vilja ha nystart på året men inte nu, det gick så fort och jag har dessutom ganska lite julpynt ändå så det blir inte så stor skillnad. Julblommorna har dött förstås (och nästan juccapalmen i hörnet också) men resten får vara kvar. 

En ny filt pryder soffan som jag fick i julklapp och idag har jag och mamma varit och shoppat en lampa som jag fick i födelsedagspresent. Och jag vet att plötsligt kommer dagen då jag också känner ”NUUUU ska glada julen ut” och jag vill köpa tulpaner, men den är inte här än så än sålänge fortsätter jag mysa. Tills på onsdag är det ju helt legitimt dessutom.

Om köldknäppen och vardagschocken


Huuuujedamig vilken chockstart. Aldrig har jag längtat så mycket efter sol, värme och semester.

Nu är det tydligen bara en myt att det ”känns kallare för det är högre luftfuktighet” men då måste det bero på vindar eller att jag gör andra saker och har andra förväntningar för det KÄNNS kallare i -20 i Umeå än -30 i fjällen. Jag lovar, jag har nyss provat. Trodde cykeln skulle bli till is igårimorse och nerför svingen på väg hem ska vi inte ens prata om.

Men det var en fin dag, gym med kompis och sen blev vi bjudna på middag. Sjukt god mustig pastagryta/soppa med bröd till. Precis vad man behöver en smällkall kväll.

Om att vara hemma till vardagen 

Så var jag hemma igen, efter precis två veckor på vift. Jag känner mig inte direkt som hon på den fina tavlan jag fyndade på en antikaffär i början av december, har nog aldrig varit så ofärdig med jullov som i år. Skulle kunnat fortsätta leva i en bubbla av skidåkning och stugmysför  evigt. 

Men såklart går ju inte det och jag har faktiskt gjort årets första bedrift och packat upp direkt på momangen så det kanske är nya tider på g ändå. Nu blir det kvällsyoga och så ska jag skriva ner mina nya årsmål ordentligt, sen kan vardagen börja.
  

Om en fin födelsedag 

 Så är jag ett år äldre och har blivit firad av familj och släkt hela dagen. Kaffe (och hundar) på sängen och sen inget särskilt fram till att stugan fylldes med alla som var här för tårta och alla kakor vi hade. Så mysigt! Älskar när hela släkten knökar in sig nånstans för att fika, det kan vara i vår stuga, i min lägenhet eller i nån av våra utflyktsstugor. 

Det har blivit kallare och kallare under dagen tills det var lika många minusgrader som år jag fyllt, så det har inte varit läge att gå ut särskilt länge..

Dagen avslutades med en finmiddag och test av det coola (!) fysikexperimentet: blir kokande vatten till snö innan det landar om man kastar ut det i -30 grader? Eftersom resten av Sverige inte har riktigt så kallt så kan jag avslöja svaret: japp! 

Stort tack till alla er som förgyllt dagen på Facebook, ett sms, samtal eller live, det värmer alltid!