Kategori: Uncategorized

Om årets första snö

Johanna W


Lika barnsligt glad varje år när det händer – första snön! Plötsligt mitt under ett möte idag så tittade jag ut genomfönstret och såg det virvla ner stora flingor. Hurra! Det kommer förstås säkert inte att ligga kvar, men det är ändå ett tecken på att vintern är på gång. Som ett brev på posten efter vintertid och första november.

När jag kom hem från yogan ikväll tog jag med Charlie ut och tittade på naturfenomenet, han beter sig nästan som en hund när han får gå ut i koppel och jag tror han gillade snön också. Eller så var han bara glad att komma ut. När vi kom in igen visade han upp konsten att kunna hoppa upp på diskbänken… Det var sista fredade zonen, nu är det bara att bli pedant till 100% så han inte äter upp nån gammal mat, gör illa sig på någon kniv eller river ner någon burk med kaffepulver.

Om museum i Madrid

Johanna W

img_7643

Det finns tre stora museum i Madrid som omnämns i alla guideböcker som en punkt på att göra-listan. Det är:

  • Museo Nacional del Prado
  • El museo de arte Thyssen-Bornemisza
  • Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofia

Det finns naturligtvis många, många fler men dessa är de tre största och de ligger inte alls långt ifrån varandra så antingen passar det att bo i närheten och ta ett om dagen eller så göra en museidag och ta alla tre på en gång. Pradomuseet ligger i anslutning till el parque del retiro så det är också en bra kombination att strosa lite i parken och se på kristallpalatset före eller efter ett besök på Prado. Jag har aldrig varit på Thyssen-Bornemisza men på de andra två och mitt favorit är Reina Sofia. Blandad konst från olika epoker men mycket av de jag gillar som är lite abstrakta och rebelliska, och de är också spanska: Joan Miró, Salvador Dalí och Pablo Picasso. Jag älskar de abstrakta knasiga målningarna av Dalí, Miro har mer geometriska abstrakta och Mirós museum i Barcelona är också värt ett besök vid tillfälle! De båda är katalaner och jag antar det är därför jag kommit dem lite närmare, jag är ingen vidare konstkännare. Men de är påtagliga när en bor i Barcelona och har läst spansk historia, jag har också varit till Figueres där Dalí bodde. (i bloggens ungdom, på förra portalen så bilderna är inte ens överflyttade men ett inlägg finns HÄR faktiskt och de gamla bilderna finns kvar på blogg.se). Och Picasso som väl de flesta har hört talas om, har ett av sina största alster på just Reina Sofia – Guernica. Den har en väldigt intressant historia om inbördeskriget i Spanien och den får en inte fota, och jag var ändå upptagen med att stå och tappa bort mig i tavlan, men förstås finns det bilder och info på nätet.

img_7465

Här smygfotade vis oss när vi såg kulturella ut.

Så läckert! Tack Maria och Josse för lån av bilder!

Om att morgonstund har guld i mun

Johanna W

Egentligen heter det väl ”guld i mund” men jag känner mig okej med den språkutvecklingen. Det betyder ju mun och eftersom det är morgonkaffet jag syftar på så passar det bra. Tiden precis efter jag klivit upp är den bästa, även om jag ofta är jättetrött förstås. Ibland kommer tankarna igång snabbt och jag kan få iväg ett mejl eller klottra ner idéer eller saker jag ska göra, ofta kommer även handlingarna och jag röjer köket, plockar ur diskmaskinen, letar fram något papper jag inte hittat men behöver. Ibland behöver tankarna bara vila och då får de göra det i en tidning, en bukett färska tulpaner, ut genom fönstret och titta på talgbollens besökare eller hur det går för bygget här mittemot. Jag tycker det är skönt när dagen får indelas i före, under och efter jobb. Även om det är skönt vara på jobbet tidigt, jag försöker börja mellan sju och halv åtta för att få gå hem tidigare, så behöver jag vakna till hemma och gärna ha ”utfört” något, om så bara att läsa tidningen. Jag vill ha känslan att jag går till jobbet och utför mina uppgifter där under dagen, som en del av dagen, inte att det är min dag. Och finns det något värre än att komma till jobbet med sömnveck i ansiktet och det känns som att vara på pyjamasparty med jobbarkompisarna?

39/61/#blogg100

Om att slippa astma

Johanna W

Jag vill tacka livet för att jag slipper att ha astma. När det ibland när jag är förkyld känns lite tungt att andas så har jag alltid vetat att jag klarar det. När jag sprungit så jag blivit anfådd har jag alltid kunnat dra in hur mycket luft jag vill tills bröstet nästan sprängs.

Tack mamma, pappa och ödet för att jag fick de generna, utan er skulle jag aldrig klarat det.

Jag tänker också på min lillebror som fick alla de generna, jag hade inte stått här idag utan dig!

Tack sjukvården och läkemedelsindustrin för att ni hjälper de som inte haft lika tur som jag. Tack förkylningar och dålig kondition för att ni kan gå över.

Tack.

 

 

5/95/#blogg100