Vad fan är sociala media och vad i helvete ska vi ha det till?

Äntligen blev vi inbjudna. Har inte sett mig som någon opinionsbildare precis, men om ”beauty lies in the eyes of the beholder” kan man väl tänka sig att det är nån som läser och anser det vara åsikt. Har man en blogg på internet, med lite statistik på och sådär, så behöver man inte doktorera i hacking för att räkna ut att det man skriver är offentligt. Och då har alla rätt att ha en åsikt om det. Och det här är min egen kanal för åsikter.

Det har varit en mycket innehållsrik dag. Den började inte speciellt lovande, men med öppet sinne satt jag där och kände ändå hur tankarna började mala på. Tar väl lite tid ställa om sig från det vanliga arbetet, men det är en skön input av nya tankar. Och efter Annette Novak på Norran och Skellefteås kommunchef  Kristina Sundin Jonsson så fanns det hopp igen.

Men så har vi de där gubbarna. Och så har vi de som hatar dem.

Och så  jag på ett hörn.

Vi hade även en workshop vi bloggare/twittrare man också kan ha mycket åsikter om, som även fortsatte på twitter senare. Dock var både dagen och diskussionen på twitter ganska basic och nästan lite bakåtsträvande trots att jag vet att det inte var tanken. Men det var två olika världar som möttes och skulle kommunicera. Jag tycker det var ett framsteg, och träffade många spännande människor för samarbeten och kontakter framöver.

Ska läsa mycket mycket mer om de här tjejerna, krönika av Ola Nordebo på vk, fundera och läsa mina anteckningar. Men just nu är det proppfullt i huvudet. Samt att jag ska hålla nån liten info-grej imorgon på förmiddagen tackade jag ja till (såklart, knappt när jag brutit armen slutade jag räcka upp den) och har lovat mig själv inte tulla på min egentid och imorgon är favoritmorgon med bodypump.

Men en slutsats av dagen är att min åsikt är: att det finns ”gubbar”* överallt. Jag jobbar i byggbranschen, ojoj där får man ducka om man inte ska bli påhoppad av dem. Kommer det som en överraskning? Nej. Är de ok att de lägger armen om en och säger ”lilla gumman” som de självklart aldrig skulle säga till en man? Nej.

Men jag orkar verkligen inte lägga någon tid på det. Jag säger ifrån då det behövs, och annars söker jag mig till bättre personer. Vill vi skapa förändring måste den ske själva, åtminstone tänker inte jag varken sitta och vänta på att någon trög ”gubbe” lika lite som jag tänker spy galla över att ”de” eller ”det” aldrig förändras.

Och jag tror vi gör oss själva en otjänst om vi ska slåss hela tiden mot gamla invanda mönster istället för att tillsammans, de som vill, skapa ett varumärke för västerbotten. Och jag vill ha med Västerbotten, inte bara Umeå. Det är fjällen som är en stor anledning till att jag bor här. Och Umeå, vad har hänt i Umeå idag? Vår kommunchef verkar ha skickat nåt korkat sms och blivit åtalad. Medan skellefteås kommunchef var här och inspirerade om varumärken, hur man tillsammans ser möjligheter m.m.

Så #Västerbotten eller inget, annars flyttar jag hellre till skellefteå.

Och det trodde jag aldrig att jag skulle säga.

* Gubbe: kan naturligtvis vara trångsynta kvinnor, andra makthavare, yngre män eller kvinnor men ordet ”gubbe” sammanfattar för mig

Varumärket Västerbotten

In case jag är saknad idag, t.ex. från min vanliga plats, så är jag här:

Fullständigt program Varumärkesdagen 15 november

Ska bli väldigt spännande höra vad de har att säga. Så resten av dagen går följa på twitter så kommer en uppdatering här sen.

Idag inspireras jag av…

Petra Liuski, en ambassadörskollega som fått välförtjänt uppmärksamhet i vk idag. Lånar hennes egna foton och tycker hon trycker på det helt rätta: Man måste våga. Det passar väldigt bra in på hur jag själv ser på det. So what om man misslyckas? Pantsätt inte barnen för guds skull, men om det inte går som man tänkt har man i alla fall vågat. Och man var inte framgångsrik egenföretagare innan man provade heller så det är ingen skillnad.

image imagePetra har barn. Hon hade en anställning, och hon var delägare i ett företag. Hon sa upp sig och sålde för att göra det hon ville och tror på. Det är att våga!

Att sen hennes webbutik är helt mjölkfri gör ju att jag är ett stort fan. Har själv tänkt tanken, ”varför kan ingen starta det”. Och så gjorde hon det.

HÄR, eller klicka på bilden kommer du till chokladbutiken

SelectedSeven.se

Den svenska drömmen

Wonna I de Jong pratade om att vi behöver förebilder som trotsar jantelagen i Sverige. Det håller jag med om. Sen var hon inne på att skapa ”en svensk dröm”, och riktigt så långt har väl inte jag kommit i tankarna. Men väldigt intressant och inspirerande att lyssna på.

De tre kvinnor som var nominerade med hjälp av nätverket av ambassadörer för kvinnors företagande fick en stund på scenen med moderator Sverker Olofsson och vinnaren av årets profilpris blev Gun-Britt på senioruthyrning. Stort grattis!

Lunchen ägnades åt minglande med många intressanta människor, alltifrån egenföretagarkvinnor till Swecos VD Eva Nygren till beställare och bekanta. Efter lunch ett kort uppträdande av Charlie Caper, jag tror känd från TV men jag ser ju så sällan, duktig och rolig var han iallafall. Nytänkande med sina trolleritricks om det förklarar något. Samma korttricks och flaskor, men på ett skönt sätt. Och ung också.

Därefter pratade Jens Spendrup men då var det dags för mig att gå till ett möte. Givande sådant, inte helt behagligt men ack så nödvändigt.

Ikväll är jag inte på galan, inte bjuden och inte råd med biljett, utan har jobbat in några av de timmar jag var iväg idag och bokat lite hudvårdsklasser och make up-modeller ikväll också. Strax dax för tvättberget att få sig en välförtjänt vikningsomgång. Men när jag var så inne på företag hittade jag via Umeågalans facebook-sida ett klipp med Peter Jones från Dragons Den och vidare hittade jag detta:

 Tvivelaktigt kanske, men kul gjort och nånstans säger det väl en del också om hur det är i företagsvärlden. Man ska nog verkligen inte tro att allt går som en dans ”bara man uppfunnit iPhone” eller något annat. 

Se de andra klippen i anslutning, det finns väldigt mycket vettigt på youtube.