Kategori: Umeå

Om att gå på stan

Johanna W

Det blev en dag på stan igår. En sån där riktig med sällskap, strosande, fikande och allt. Lekte en stund i snöborgen, med tröstande ord om att ”det är okej om du står upp Johanna så du inte blir snöig på dina byxor” som fick mig inse att jag plockat ungefär tusen tråkvuxenpoäng och glömt täckbyxorna. Hur kan man gå till snöborgen utan täckbrallor? Den består av en issoffa och snörutchbanor. In på café och det var jag som var survival of the fittest i den miljön kan man säga, men en lång mysig stund och för mycket chokladboll var vi ett nöjt gäng som delade på oss och jag och en som blivit stor gick och kollade in snöskulpturerna i väntan på att bion han skulle gå på med en kompis, själv, skulle börja. Jättekonstigt, eftersom det var ungefär förra veckan han följde med moster och såg ”det regnar köttbullar” och kletade ner 3D-glasögonen med godis.

Sen köpte jag också ett par nya träningsskor. Även inomhus ska man väl byta då och då och nu när jag inte sliter ut ett par basketdojor per säsong har det helt enkelt inte blivit av. De jag har nu är de enda skor för gruppträning och liknande inomhus jag köpt, någonsin. Det var 2005… Det var helt enkelt dags.

8/92/#100

Om att bli förkyld

Johanna W

Det var väl inte mer än väntat, de flesta åker ju dit förr eller senare och som jag åkt runt i skidspåren, rest, toktränat bodypump, jobbat på kontor och vabbat är det väl inte konstigt. Även om det verkligen kom plötsligt. Kände det välbekanta pirret i halsen igår och inatt vaknade jag sjöblöt i svett och idag har mitt huvud låtit som en tom container från insidan. Varsågoda för alla detaljer.

Tidig hemgång via affären och bara koka indiante som numera är lite halvberömt på twitter tack vare flitig spridning. Det har snart ganska precis fyra år i mitt husapotek på nacken. Obeskrivligt att det är så längesedan jag reste i sydamerika. Toppat med den hemmaodlade honungen från Gammelstad jag fick i julklapp. Ekologiska citroner så slipper jag oroa mig för allt gift som kokas ur i grytan. Köpte även lite färg och vitaminer att pigga upp mig med.

2/98/#blogg100

Om att få upp tempot

Johanna W

Idag åkte jag en mil, klassiskt, i stort sett lika snabbt som nåra som tränar för en klassiker. Ville bara pränta in det i den offentliga cybervärldshistorien.

Jag har också hunnit storhandla, packa upp allt OCH rensa och torka ur kylen OCH laga matlådor och diska undan OCH tog just ut en lasagne ur ugnen.

Hybris när den är som bäst. Går att ta på för tillfället.

Om att få energin tillbaka

Johanna W

Hela hösten har jag väntat, jag vet att jag inte är nån surkart eller bitterfitta innerst inne men när det händer och inte händer saker går ju livet lite upp och ner. Jag vet inte hur många jag känner som ”haft en tung höst”. Om livet vore en skog var det som om det drog in en jäkla dimma och alla fåglarna bara tystnade. Ingen orkade kvittra. Vet fler än jag själv som verkligen legat lågt i bloggande och annat på grund av energibrist och risk och rädsla för att råka spy galla på ett sätt som bättre passar att bitas fast i tungan eller över en kopp kaffe med en vän. Själv trodde jag ett tag att jag skulle få fly verkligheten för ett halvår på varmare breddgrader med nya utmaningar men det rycktes bort det med och bidrog inte till nån muntrare stämning. Sen kom äntligen julen och det var dags att äta och sova och banne mig, det verkar som om det fungerade. Jag har börjat känna mig som mig själv igen och det bästa av allt, det bästa i det värsta, är att livet och 2013 har fortsatt bjuda på sorg, bittra överraskningar och uppförsbackar och jag är bara glad att jag är kvar. Precis här, precis nu.

Är det ljuset som återvänt? Är det D-vitaminerna jag börjat käka? Är det berömmet jag fick helt oväntat? Är det träningen som gett resultat så snabbt? Eller är det helt enkelt kanske bara jag? Den riktiga jag.

Lånar en bild jag precis såg på facebook, klyschiga bilder med klatschig text är verkligen inte min tekopp men en del av dem, som denna, träffar ibland klockrent.

bild lånad från I Love Höga kusten facebook-sida

Om att ta av sig skorna

Johanna W

    20130110-235059.jpg

Det är fortfarande galet vintervackert och häromdagen när jag gick och tittade upp i träden fick jag syn på dessa. De hänger nära min arbetsplats så jag ser dem då och då och varje gång får jag en sån bra känsla. Frihet.
När jag ser dem på sommaren så brukar jag tänka på varma, ljusa sommarnätter då man går hem så sent att det nästan slutat att vara tidigt, barfota på trötta fötter med skorna i handen.
Nu när jag ser dem tänker jag på känslan att byta skorna mot skidor eller skridskor och glida iväg.