Kategori: The Tramp goes…

Reseinlägg

Berlin

Johanna W

Häromveckan fick vi en rolig överraskning på ett kontorsmöte på jobbet. Vi ska allihopa åka på studieresa till Berlin i höst. Jippie!

Så kul det ska bli, vi har redan fantiserat om vilken öl vi ska dricka, paxat roomies, fantiserat om att återanvända sommarkläderna, åka upp i TV-tornet m.m. Igår på lunchen kom frågan upp: ”Har du varit i Berlin tidigare?”

– Japp! När jag tågluffade.

För precis sju år sedan hade vi alltså just startat vår tågluff. Anlänt, insupit, installerat oss, upptäckt….Läs hela resdagboksinlägget HÄR

Av alla intryck minns jag speciellt muren. Jag skyller det på Ebba Grön och Pink Floyd, men även den rätt vanliga fascinationen och intresset av just andra världskriget från historielektionerna, dokumentärer, artiklar. Men mest Thåström faktiskt. Har till och med skrivit en skoluppsats om Berlinmuren, med die mauers inledande fraser som inledning på uppsatsen.

halt, här får ingen passera…

Den är, eller var åtminstone för sju år sedan, upprustad och utsmyckad med passande konst och uttryck, på ett sätt som man kunde gå och kika på länge, länge. Det längtar jag till att få göra igen. Tack och lov med någon annan än en k-pist att diskutera med.

När man ska åka någonstans, eller har köpt någonting, längtar efter något eller så, då ser man det ju överallt. Jag såg nyss också på TV när Tina Nordström (mat-Tina) åkte till Berlin i programmet ”min stad” och hon tipsade om området Kreutzberg. Det verkade passa mig, så det är på upptäcksfärdsönskelistan. Tillsammans med att faktiskt åka upp i TV-tornet den här gången. Älskar att få överblick över städer.

I övrigt ser jag fram emot strosande, öl, kultur, få återanvända sommarkläderna, hänga med mina fina jobbarkompisar utan att behöva jobba så mycket.

Från resdagboken och hit

Johanna W

Tågluff. 2005. Då allting började.

Det är inte mindre än precis SJU år sedan trojkan drog iväg på en månad med interrail-kort i Europa. En klassisk tågluff. Den skrevs på resdagboken och finns kvar än idag, men jag har bestämt mig för att ta över den hit också, för att ha min lilla digitala dagbok samlad. Vi var tre tjejer från gymnasieklassen, två år efter studenten och vi hade alla hunnit resa en del på egen hand och tillsammans, testat på hur det är att bo, jobba och resa riktigt tajt med någon annan. Vi hade ingen digitalkamera, utan körde gemensam och trippelkopia. Det var nog bland det smartaste i fotoväg jag varit med om.

Sedan dess har det hänt mycket, många resor och många återträffar senare gör vi fortfarande resor och hälsar på varandra då och då. Maj 2005 är dock fortfarande en av mina bästa månader.

Jag tänker flytta över inläggen löpande, med sju års eftersläp, så om inte annat jag själv får återuppleva den. De första inläggen från fjärde och femte maj och jag minns hur pirrigt det var, hur mycket vi längtade, hade planerat, packat och hur olika två pappor kan tänka på saken. Du hittar inläggen under kategorin: the Tramp goes… / Tågluff Europa 2005

Inläggen hamnar längst bak i datumordning, så om du enkelt vill följa med på denna trip down memory lane så gilla och häng med på facebook där inläggen länkas ut löpande.

som en helig helg

Johanna W

Har varit i Stockholm med Gud och några andra och sett Jesus Christ superstar. Favoritmusikal (ja, jag vet att jag rätt nyss skrev det om fantomen på operan, men man kan ju ha flera och den här är nog THE favorite ändå) och två timmar Ola Salo i skinnbrallor… och vilka röster. Judas öppning… Pontius Pilates…Maria Magdalena..Och Jesus himself såklart. Ja. Mäktigt. Say no more.

Resereporter åt solresor

Johanna W

Kan vara ett av mina drömjobb. Älskar att resa och älskar att skriva. Solresor har ett uppdrag som resereporter via egen blogg, förra året var det Anna på Garderobsgrubbel & Byråbekymmer som fick den stora äran och hon skulle ha skött den utmärkt om det bara funnits internetuppkoppling som utlovat. Men hon bjöd på de inlägg som gick, samt både före och efter och gjorde mig riktigt avis!

Så nu är det alltså dags igen och jag har ansökt om att få åka till Kroatien med Lisa. Hon skulle komplettera mig perfekt med värdefulla kommentarer och vackra foton! Tänk, en hel vecka att bara lära sig fota och i syfte att skriva och blogga! Drömtillvaro enligt mig.Och har ju faktiskt lyckats kamma hem några vinster i form av resereportage iallafall.

Har en hemlig plan också (ej numera då, det här är ju internet) att en vacker dag kunna försörja mig delvis på att vara resereporter av något slag. Krönikor, reseguider, reserapporter när jag ändå varit iväg och tjäna ihop till själva resan eller liknande. Behöver inte mycket, bara jag får resa. En del säger there’s always a reason to party. Jag hittar alltid en anledning att resa. Det verkar obotligt.

Ville alltid bli reseledare när jag var yngre,  sökte rätt mycket jobb som det men oftast behöver man vara musikalartist eller färdigutbildad gruppträningsinstruktör för att komma med, så det har helt enkelt aldrig blivit av. Och nu har jag ju upptäckt hur mycket jag tycker om att bara skriva. Well, solresor får utvisa vem som får åka. Håll tummarna för mig, och passa på sök själv om du är sugen och har en blogg.

2-5 pris hos Ving i september 2011 med motiveringen “Att klämma Shanghai över en weekend tycker vi är motivering nog. Härliga bilder och roliga tips! Hela bidraget HÄR

Vinnande bidraget i IAESTEs reseberättelsetävling 2008 efter min praktik på stadskontoret i Amman. Hela reseberättelsen HÄR

Jag har ansökt om att få bli Solresors resereporter på Cypern, Kreta, Spanien eller i Kroatien under en vecka. Vill du också ansöka så gör du det här.

Mer färg åt städerna!

Johanna W

Det här vårljuset får mig på så bra humör. Önskar bara fler kunde måla sina hus såhär färgglatt, så skulle jag bli ännu gladare. Det är sant. Inget less is mor tack, det kan gärna stå ett lika färggrant brevid, och brevid och brevid.. vore det inte snyggt mot vår vita och (försiktigt uttryckt) ibland smutsiga snö? Möjligen att våra enhetliga korvgubbar skulle smälta in i varandra och det tomma intet.. Eller framstå som minimalistiska och enhetlighetspåbudet skulle framstå som genialiskt. Vad vet jag. Själv är jag iallafall inte speciellt stilren.

Och bara tänk att få använda ordet kulörta lite oftare.

 ”Gringolandia”, Quito, 2009