Jag riktigt njuter av att ha min alldeles egen lya och få pynta precis som jag vill. Jag gillar traditioner men faktiskt behöver inte allt vara likadant varje år, det behöver inte för den sakens skull heller köpas nytt. Ända sedan förra helgen då vi hade julbrunch hemma hos mig som numera är tradition har jag haft julstämning och ätit lussebullar, funderat ut och tillverkar julklappar. Pyntar lite pö om pö.
Jag älskar att pyssla. Har alltid gjort och kommer alltid att göra.
Spelar nästan ingen roll vilket material eller vad det ska bli men måste jag välja får det ändå bli smycken och levande material. Och återanvända saker.
Det allra mesta går att göra något fint av. Nästan aldrig blir det precis som man tänkt men vad gör det om hundra år? Man kan alltid ge bort det i julklapp!
Jag har haft en riktig röjarhelg. Känns det här igen? Överfull hylla av choklad (angenämnt problem visserligen), skåpet som gud glömde och nödförvaring av diverse, alldeles för många olästa tidningar samt en väska fyndad på loppis.
I tidigare liv är jag ganska övertygad om att jag varit: hamster, ekorre, nomad, mamma, arkivarie eller bibliotekarie och japansk industriarbetare. (jag hoppas också på OS-medaljör men jag har hittills inga bevis för det)
Det är inte svårt att hitta förvaringstips, snarare tvärtom, i minst två av tidningarna jag städade runt bland fanns förvaringsförslag och stora uppslag tips, guider och inspiration. Det gäller bara att tycka det är roligt, eller helt enkelt kavla upp ärmarna ändå, kanske unna sig (när klassas det som missbruk?) lite nya förvaringsattiraljer och lite fantasi.
Att ha skaffat ny kamera, ha en blogg i dvala och ett kreativt intresse på återuppvaknande hjälper också till. Det kan man tyvärr inte säga om vintermörkret så ”efterbilderna” motsvarar inte riktigt ut som i mitt huvud (eller inredningstidningarna vi matas med) men i verkligheten är det riktigt fint!För att inte tala om hur rolig väskan är att öppna numera…
Dags koka ny laddning, med kamomill från egna landet och med hopp om att lyckas utan att det skiktar sig denna gång. Förra laddningen har räckt nästan ett år…. Någon som har erfarenhet om det där med klumpandet? Rör jag för snabbt tro? Nästa steg vore balsam, klarat mig bra med att tillsätta lite sojaprotein men nu börjar håret bli så långt och har lite slingor i det igen så det behöver balsam.
Känns bra att ha schampo för ett tag och jag gillar touchen av hemmagjort och återvunnet med gamla plastflaskor från hälsokostaffären, iddes inte ens blöta bort etiketterna. Det löser sig…
14/86/#blogg100
När jag är sjuk varvar jag tankarna från sängen mellan att jag ska passa på sitta och dricka kaffe i köksbordet lääääänge och titta ut genom fönstret, vika tvätten och se nån serie jag inte hunnit se. Eftersom jag ändå är hemma en hel dag.
Så blir det naturligtvis aldrig. Det är liksom själva definitionen av sjuk – att inte orka göra mer te och tycka det är långt att hämta paddan från vardagsrummet till sängen, eller ännu värre: hålla sig vaken ett helt program.
Det jag faktisk makalöst nog gjort idag är egna chips.
Med tanke på att det här är något jag gått och grunnat på i sisådär femton år hur man gör, om det blir gott mm så är det en enorm och plötslig (kategori: väldigt oväntad) kraftansamling att äntligen försöka. Fort gick det, enkelt var det och gott blev det.
Det var de egna potatisarna från kolonilotten dessutom. Mer från ax till limpa får man leta efter.
Slutsats (kategori: ej oväntad) om alla som äter chips skulle först odla potatisen, skörda och sen tillaga själv skulle det inte behövas något varningens finger kring att det inte är så hälsosamt med chips.
3/97/#blogg100
Johanna Westberg 