Tillbaka till civilisationen. Härligt sportlov.
Kan inte låta bli att tänka på hur lyckligt lottad jag är. Eller ser till att vara, utifrån vad jag gillar och mina förutsättningar och möjligheter.
För några veckor sen hade jag denna utsikt:
Och denna vecka hade jag detta:
Och jag tyckte precis lika mycket om båda.
Finns det något godare att ha med sig ut på utflykt?
Kärt barn har säkert många namn, jag kallar det Scoutgodis för det var vad det kallades där och då jag lärde mig – i scouterna i unga dar, när det var dags för hajk.
Hackad choklad, nötter och russin.
Jag tar såklart mjölkfri choklad, gärna mörk och den här gången med lite hallon i.
Favoritnötterna cashew och mandel, men går bra med vilka nötter som helst. (naturella)
Och så energibomberna russinen sist men inte minst.
Tre underbara dagar som inte riktigt går att beskriva i ord och med en internetuppkoppling som liknar den omvärldskontakt jag haft de senaste dagarna så får det bli en kortfattad, fotolös nödlösning till rapportering att vi är hemkomna och välbehållna. Och har haft det fantastiskt.
Sådärja, nu är det dags bege sig. Allt är packat, kaffet är i termosen, snödräkten snart på och skotrarna snart packade.
Dimmigt/snöigt idag, ser inte ens bastun (för er som kan det måttet) och termometern har slutat fungera så jag vet inte hur kallt det är heller. Men det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder ju ju!
Åter onsdagskväll.
Här skulle jag kunna sitta för evigt. Med en kaffe, en bok och ljudet av tystnad ibland avbrutet av enstaka skotrar och skidåkares stavtag och småprat nere på ån.
Tänker på en bok av Paulo cohelo, om en dam som ägnar resten av sitt liv åt att sitta på sin trapp och titta på bergen.
Jag förstår henne.
Om en stund ska jag testa skidorna och armen inför fjälläventyr imorgon. Om en liten stund…
Johanna Westberg 