Vilken perfekt påsk

Vilken helt perfekt påskhelg, med det bästa vädret som går önska. Det har varit kallt om nätterna och soligt på dagarna, perfekt för skoterspår och skidspår. Vilket ofta är detsamma faktiskt, för mig som gillar att skejta. Nu är jag hemma igen i ett Umeå med barmark på vägarna och isiga gator och det känns precis som att komma hem från påsklov och ta fram cykeln. Charlie han fick vara kvar på grund av logistik, hundar, katter, skidor och annat så jag är ensam hemma och efter en helg i sällskap av hela familjen och massa släkt känns det ännu konstigare. Det verkar ju ha varit grymt väder i hela Sverige och sociala medier svämmar över av bilder på blå himlar och fina fjäll, så här kommer mitt bidrag:

Vi åkte upp onsdagkväll och vaknade upp till detta: Vi fikade på bron i Talludden Läste bok och sov tupplurJag åkte långpass på tjulträsk, den sista delen av Kungsledenrännet.Vi tog skotern upp på Ribovardo och åt lunch i en solgrop.Vi sprang skoterspåret mot Örnbo med Layla, bara hon och jag och brorsan. Det var nog hennes lyckligaste stund på hela Vi kvällsåkte skrana i slalombacken med ungar och kusiner.Charlie håller koll på hundarna som går ner mot raningen.Det enda jag missade var påskkärringrännet, det var då vi var på fjället. Deltagarrekord och succé! Skärmdump lånad från Svenne, en av arrangörerna i Ammarnäs IF Vi skejtade med hundarna också, mest med Nova Vi solade på bron, hela gänget och jag avslutade med att skejta över Gautsträsk imorse, då var det kallare och tjärvt som rackarn men ändå en skön avslutning!

Glad påsk!

Ammarnäs igen, var här förra helgen också och värmde upp med lite skidåkningsträning. Nu har vi varit här hela familjen sen i onsdagskväll, så underbart att vakna upp på torsdagsmorgon till en helt ledig påskhelg. Första dan blev en skidtur till talludden med fika på bron med alla som var här d. Igår på långfredag körde jag långpass över tjulträsk, så fin dag! Lika fint idag så vi laddar för en dag till fjälls. Glad påsk på er!

”En liten sväng upp på Äivesåive”

Vi blev som jag skrev i lördags klara tidigare än vi trodde och fick mer tid till skidåkning och häng, och jag längtade efter skidåkning. Tyvärr hade det drevat på skidspåret Svennes i byn och var inte särskilt kul men på lördagen hade jag frågat om sällskap för ett långpass någon annanstans. Cissi föreslog ”en liten sväng upp på Äivesåive”. För er som inte känner Cissi så kan ”en liten sväng” betyda nästan vad som helst och för er som inte känner till Äivesåive så är det ett fjäll. Långpass på fjäll alltså, hurra! Det har jag gjort förr i egen takt upp på Biergenas några gånger men aldrig upp på Äivesåive.

DSC_3026Ser ni det vita kalfjället ovanför trädgränsen där borta i fjärran på högra halvan av bilden? Det är Äivesåive. 

Äivesåive (”ejvesåjve”, uttalar åtminstone min släkt) är vår utsikt från altanen i stugan och ett fantastiskt fint fjäll att åka upp på. Med skoter. Jag har åkt nerför några gånger med snowboard efter att ha tolkat eller åkt skoter upp men aldrig tagit mig hela vägen upp på skidor. Lite nervös var jag men tänkte att ska jag åka kungsledenrännet måste jag ju våga träna för det. Och jag har ju faktiskt skejtat uppför fjäll förut. Mest orolig att bli kall, få slut mobilbatteri och en ännu kallare kompis som kunde åka ifrån mig. Ingenting av det blev sant, även om temperaturen föll i samma takt som våra höjdmeter i slutet av passet och det blev rejält kallt i fartvind och trött transportsträcka hem över åarna. (ganska likt vansbrosimningen för er som känner till den, två åar som flyter ihop i byn och jag bor upp längs ena och Cissi klev på uppströms den andra)

Såhär såg det ut där vindelån möter tjulån när jag åkte ut. Det är förresten min morbror ni ser som är och fixar och städar efter lakafestivalens lakafisketävling kvällen innan. 

Dagens sällskap och vägvisare.

Jag har ju lovat mig själv att inte klanka ner på mitt tempo mer så jag väljer att vända på steken och berätta om hur imponerad jag är över att se andra som kan åka så otroligt lätt. Med teknik uppför, trots att spåren inte är direkt som en pistad elljusslinga. Dock fina spår för att vara upp längs ett fjäll! Här brukar det vara som en puckelpist efter alla skoteråkare kring påsk. Om en utomstående skulle ha sett oss så kan det ha sett ut som en älgkalv som jagade en bergsget, men eftersom ingen såg oss så får vi aldrig veta det. Det kan också ha sett ut som två kompisar som var ute på ett långpass på fjället, som åkte och småsnackade om jobb och sånt, vad som hänt sen sist och lite små tips och pepp inför att åka ännu mer skejt på fjäll.

Jag tog mig upp!

Vi vände precis vid trädgränsen, där skyltarna mot Ribovardo står. Ovanför det blir det kalfjäll och direkt ganska blåsigt och kallt och jag är inte riktigt redo för såå långa långpass än. Men tro mig, jag ska dit.

Ser ni utsikten? Så värt varenda höjdmeter av mjölksyra och trött teknik!

Det tog över en timme upp men bara tio minuter ner, det får mig att tänka att jag måste verkligen få prova topptur snart. Jag gillar ju det här. Jag kom hem trött och kall men väldigt stolt och glad, sånna här pass har jag längtat efter att kunna göra och nu händer det!

img_2031329 höjdmeter, faktiskt lite lägre än Biergenas! Nästa gång får vi ta toppen…

På söndagen blev det några varv klassiskt på Svennes, tungt med nysnö men ändå alltid skönt komma ut och framförallt skönt efteråt och inför en hel eftermiddag i bil sen. Ikväll har jag ganska nyss kommit in från att ha åkt några varv på Gammlia i magiskt före. Jag hann lika långt på en timme som jag hann på två och en halv timme i fjällen. Charmen med längdskidor alltså, det går aldrig att jämföra olika banor eller fören, det som är snabbt en dag är långsamt en annan och det tycker jag är så himla skönt mentalt. Jag håller tummarna för många fler pass i vinter!

Att skott med snöhyvel

Efter att ha kallat dem ”pinnarna”, skyfflarna, de långa skottarna och diverse annat samt med min usla beskrivning i förra inlägget så har jag nu googlat. Det heter snöhyvel och de ser ut såhär:

img_1987

Och så här gör man:

img_1984

Och såhär blev det till slut:

img_1988img_1989

Så svaret på frågan jag fått idag är att ja, det var mycket snö. Inte galet krismycket men skulle det komma mer och när det blir töväder då blir det inte kul. Men med dessa snöhyvlar och att vara flera då gick det fint. Roligt att få klättra i snöhögar, det var inte igår jag gjorde det!

Skottar tak

Den här vintern alltså, så mycket snö har det inte varit på många år. Jag älskar det och det har varit fantastiskt skidföre i Umeå och den lilla förhoppningen om att det ännu inte är totalt kört för klimatet har tänts. Jag blir bara mer och mer peppad på att inte flyga till någon värme utan ta vara på det vi har nära, när vintern är så här då är den underbar tycker jag. Det har dock kommit så mycket snö att det börjar bli gränsfall för vad taken på stugan och våra småstugor klarar när det börjar bli vår och blötare snö. Så vi tajmade in kompledighet jag, pappa och brorsan och satte oss i bilen, precis då plusgraderna tyvärr hann till Umeå, och körde till fjälls. Såhär såg det ut när vi kom till stugan igårkväll:

Lillstuga och garage

Stora stugan sedd från vägen

Det går förvånansvärt lätt att skotta, vi har långa specialmojänger till skaft med en plåtskär i vinkel med lite presseningsaktig plast på längst ut. (har ni sett en så fattar ni, annars känner jag hur jag inte kommer få nobelpriset i litteratur för den beskrivningen).

Det går så bra att vi gav oss iväg för ett skejtpass på svennes spår imorse men där hade det drevat så det gick oherrans tungt. Det var på gränsen till kallt också även om -15 går att uthärda så länge det går att åka i ett tempo där man håller sig varm. Det gick det inte, så vi åkte förbi på affärn och sen hem igen till skottningen som nu snart är klar! Såhär såg det ut imorse, nu är det ännu mindre på taken!