Den här veckan svischade förbi och jag minns knappt vad jag gjort. Det är nog för att det har varit en ganska vanlig vecka faktiskt, det märkte jag när jag summerade träningen. Har fått in alla pass jag brukar planera in men aldrig lyckas orka/hinna/vara frisk/kunna alla. Hälsat på farmor har jag också gjort.
Veckans morgonpass på strandpromenaden, 6x5min tröskeltempo. Fortfarande isigt bortom älvtået men vid centrum är det barmark.
Desto längre kändes helgen och tur var väl det, för den var solig och innehöll mycket skidor och våfflor. Egentligen inte alls särskilt mycket annat förutom mys med Charlie, lite plock och tvätt hemma, jag kokade mer schampo och lagade en rejäl laddning matlådor på söndagkväll. Fyra lådor lasagne och lika många med chili och ris. Mums och hurra för det!
Soligt före och en tjej åkte i bara nummerlappen! 
Här har Charlotte Kalla precis jagat ikapp Ebba Andersson och Ida Ingemarsdotter. Häftigt att se dem på nära håll.
Såhär mycket kryper jag inte ihop och använder magmusklerna…. Se och lär.
Det soliga vädret gjorde att funktionärerna fick kämpa med diverse oväntade insatser, som att staga upp vimplarna.
Strax innan damerna var klara med 3-milen och Charlotte Kalla var klar segrare cyklade jag till rödäng där våffeldagen spenderades på baksidan med takdropp och måååånga koppar kaffe. Äntligen sol som värmer rejält!
Takdropp!
Sen följdes vi tillbaka till Gammliavallen (förlåt Umeå Energi Arena) och såg andra halvan av herrarnas 5-mil. Det var så spännande att jag glömde fota överhuvudtaget. Marcus Hellner var överlägsen ända till den sista milen då Anders Svanebo la i en extra växel och till slut tog hem det. Anders Södergren visade vilken åkare han är också i framförallt individuell start, roligt att se honom live.
Jag såg:
Mestadels skidor då, jag såg däremot nästan ingenting på skärm! Så skönt att vara ikapp serier och att dödsspännande Innan vi dör tagit slut. Nu får det räcka med skärmtid, nu vill jag ut i sol och ljus, Homeland på måndagar några veckor till och så Game of Thrones på onsdagar. Jag såg skavlan på svt play på lördag också bara för att två favoriter Emma Thompsson och Jesper Rönndal var med, på fredagskvällen kunde ingenting förmå mig slå på TVn. Jag spelade piano istället.
Jag läste:
Jag läste ut boken Konsten att städa. Äntligen, och i och med det så är min stora rensning nästan färdig också. Det har gått liksom parallellt.
Jag tänkte:
Ledig helg alltså, fy fasen så gött. Det behövde jag verkligen, jag har gjort så lite som möjligt och bara ägnat mig åt skidåkning och våfflor.
Jag har insett när jag gjort Den Stora Rensningen av saker som jag nämnde att jag vill ha det som på resa. Kläder ska vara hela och jag ska vilja ha dem på mig (ingen packar väl nåt som inte passar?)
Jag tränade:
En ganska vanlig vecka, somamove och mojo flex på måndagkväll, yoga för löpare på tisdagkvällen (jag yogar inte helt själv då men att vara närvarande med klassen ger ganska lik upplevelse ändå), längdskidor med iksu på onsdagkväll och torsdag var vilodag. Fredagmorgon startade med löpning på strandpromenaden, vilken härlig tradition det börjar bli! Jag är nog kanske en morgonlöpare trots allt, jag gillar ju morgonträning generellt men har bara aldrig lyckats få till löpningen. Jag sprang ett tröskelpass och har upptäckt charmen med dem, alldeles perfekta för mig. Det ska gå snabbt men det får inte bli för jobbigt, det är den gränsen som är vitsen. Jag älskar biten ”det får inte bli för jobbigt”… Helgens skidpass var tänkt bli långt, jag ville hinna åka på milspåret på Nydala innan det töat bort och det hann jag, men jäklar vad mycket barr det är i spåret. Barkbitar och kvistar, ibland stora som sånna där kvisttussar som sveper över banan i TV-spel (om ni spelat mario kart eller colin mcrae). Det blåste som tusan också, fick höra på radion sen att det var tydligen stormvarning över hela länet, det kändes kan jag säga och även om det var mjukt och soligt och skönt att vara ute så var det så sugigt före och skitigt i spåren, plus blåsten, att jag fick staka nerför den branta långa backen på Nydala. Det säger en del.
Johanna Westberg 