Om OS-guld från soffan

frukost framför OSVilken start på dagen. Vilket OS. Igår satt vi i lunchrummet och skrek när Johan Olsson och Daniel Rickardsson tog medaljer. Efter en enormt intensiv vecka har jag landat i soffan, bokstavligt talat totalparkerat, och finns det nån bättre morgon än att inte ha något planerat på hela dagen, göra iordning frukost och se på skidor på TV. Och så är Charlotte Kalla… i någon slags utomjordisk form.

Suget efter skidåkningen börjar återkomma, har lärt mig lägga klister och vet nu att mina nya skidor är grymma, men det är roligt att media lyfter fram vallarna så otroligt mycket också. Det är viktigt.

Efter förra helgens mängdträning på skidor har veckan innehållit premiär på två nya pass, mitt vanliga bodypump, skidskola, vallakväll, vi har gått ut med informationen om att vi letar nya ägare till SelectedSeven och har fått enorm respons både vad gäller intressenter men även för företaget i form av samarbeten, nya ordrar, omnämnanden i tidningar och receptböcker, fler prenumeranter på nyhetsbrevet och annat. Jag har förstås jobbat som vanligt, har tagit tag i en gammal spanskauppgift som ligger och släpar och varit på lektion för första gången på flera år! Dessutom har jag även hunnit med att bli intervjuad för en tidning, ett reportage om träning som kommer i vår. Spännande!

Så nu, tänker jag stanna i soffan ett tag. Min lägenhet ser ut som ett omklädningsrum, vilket det i stort sett är, så kanske jag röjer lite. Brygger lite mer kaffe. Inte mer än så.

Om att förbättra skidåkning

skidor påsk ammarnäsJag åker egentligen skidor med anledning av den här bilden. Påsk i Ammarnäs är bland det bästa jag vet, alla kategorier. Men på senare år har jag precis som med löpning börjat att även träna på det, följt av att ganska omedelbart börja vilja bli bättre. Inte helt lätt, men med lite vilja och väldigt mycket tid och träning går det ganska bra. Skidåkning är tekniskt och det är en hel vetenskap bakom valla (finns det någon som är professor i valla?) och oftast beror det förstås på åkaren (läs: mig) när det inte går så snabbt. Idag var jag in och skulle skaffa nya stavar och kolla så spannet på mina skidor var okej, var ganska många år sedan jag fick dem, och kanske stenslipa dem. Det visade sig att det knappt fanns något spann kvar. Om jag blivit för stark, tung, bra eller skidorna helt enkelt gamla och mjuka sparar jag till att fråga professorn om, för butikspersonalen kunde inte svara mer än att jag faktiskt borde unna mig ett par nya för åker man mycket vill man ha bra grejer. Åtminstone inte bli hindrad av utrustningen, vilket man blir om man glider på fästvallan (läs: inte glider).

Så det blev ett par nya skidor! Ett par tävlingsskidor, tänk att jag gått och blivit en sån som har flera par. Och när jag väl stod i kassan och skulle avverka den mindre roliga delen av det hela, så hittar jag ett visitkort på en iksu-kollega som visar sig även vara skidlärare, och gammal elitåkare, lpskidor.se ! Återstår att se till helgen vad dessa nya vrålåk kan göra för underverk.

Om att ta det lugnt och fokusera på nya utmaningar

20140127-221300.jpg
Jag skulle precis skriva att jag haft en så lugn och skön helg, men faktiskt åkte jag tre timmar skidor i söndags, det är nytt rekord för mig och hög tid dessutom med tanke på Vasaloppsutmaningen.
Jag hann träffa familjen både på fredagkväll och söndagkväll, tvätta allt inom lägenhetens väggar, gjorde iordning blogginlägg som inte kunde publiceras för den dator tappade kontakt med cybervärlden, åt långfrukostar och åkte en timme på lördagen också.

Precis sånt jag vill att en helg ska innehålla just nu. Jag har flera nya utmaningar inom träningen så jag fokuserar på det just nu. Mesta tiden spenderas i skidspåren eller på yogamattan. Vem hade trott det? Inte jag iallafall om du frågat för något år sedan. Men det vet man ju inte förrän man provat.

Om att glömma byxorna

Jag gillar att träna på morgonen. Underlättar logistiken, allt packat och klart på kvällen, bara kliva upp och stoppa sig nåt och sedan åka iväg. Ofta är passen lite kortare och anpassade i tid. Efter passet är ju allt i ordning och inga försinkningar typ fastna i att läsa tidningen, fundera på om inte några andra kläder vore bättre, påtår på kaffet och liknande. Bara dusch, påklädning, medpackad banan och macka och sedan pigg och vaken men lite skönt träningstrött start på arbetsdagen.

Så enkelt och smidigt är det, förutsatt att man kommer ihåg att packa strumpbyxorna också.

Trevlig helg!

Om att inte gilla att springa

Jag har alltid sagt att jag inte tycker om att springa. Jag har gjort många tappra försök men i år hade jag bestämt mig för att inte ens försöka, för att slippa besvikelsen som alltid uppstår när jag får ont eller inte är lika snabb som jag vill tro. Jag tackade nej till vårruset. Ändå köpte jag nya löparskor, utifall att. Och eftersom jag var sponsor sprang jag i början av maj ett välgörenhetslopp. Kanske var det också lite, lite eftersom jag ville se hur det gick. En chockstart för kroppen och ett nederlag för psyket som fick följas upp hos naprapat då ena knät låste sig totalt några dagar senare. När det gått över köpte jag nya sulor och lovade att gå in dem försiktigt och ”inte springa en mil ikväll”. Jag sprang bara 7 km den kvällen, och sedan hade jag inte ont mer på hela sommaren.

Jag skulle inte springa i år. Det blev totalt 25 mil, 6 lopp varav en halvmara och Lidingöloppet 30 km. Nu väntar jag på skidsäsongen och det är inomhusträningens tid. Varken kallt, mörkt eller halt. Efter Lidingöloppet svor jag på att aldrig springa mer. Jag var less, skorna slitna och målet nått. Och nu, i mörkret minns jag löprundorna i sommarljus som romantiska stunder av perfekt ansträngning, mentalt nirvana och runner’s high.

Det är något med säsongsträning. Det får mig att längta. Ge mig några säsonger till så är jag nog mogen att säga att jag nog tycker det är ganska kul med löpning ändå.