Om att hjälpas åt

Allt blir så mycket lättare när man hjälps åt. Vi har arbetsvecka varje år med släkten på vårt hemman och inte är det så roligt jämt men nog är det klart värt det när vi alla hjälps åt och äter mat tillsammans i bestämda pauser. I Ammarnäs, där livet ibland kan kännas som att det går i en lagom takt och där det är långt till affärer, där hjälps man åt. Tjänster och gentjänster. Jag trodde detta var förunnat mindre byar och samhällen, tills jag hörde att det brukas även i Stockholm. Där kallas det ”social ekonomi”.

I lördags var jag och ett helt gäng utbjudna till Skeppsvik med löfte om badtunna, förfriskningar, byggfika och grill mot att hjälpa till med att måla fasadpanel. Det visade sig vara den mest ergonomiska målning jag någonsin utfört. Jag stod på marken hela tiden och målade med en och samma pensel på brädor som låg på ett bord i perfekt höjd. När fler anslöt målade vi två på samma bräda på en gång. Sedan kom en som tog på sig att bära brädor till tork och hämta nya omålade, för då var vi så många som målade att vi hade ett till bord igång och det var rena löpande bandet.

Ikväll har jag målat halva framsidan av mina föräldrars hus. Stånk och stön över detta målande, vi som målade lillstugan i stugan (på kvällarna när arbetsveckans dagsverken var avklarade…). Det känns som det aldrig ska ta slut. Men så tänker jag på att jag kommer behöva skjuts och köpa innerdörrar någon gång i vinter, på att en vacker dag behöver jag måla mitt hus och att jag slapp måla vindskivorna på lillstugan.

Jag pratade nyss med en vän som är väldigt för mer kooperativ i olika former. Bilpool, som den som jag och farmor har till exempel. Hon har bil, vi bor på samma gata, jag lånar den när jag behöver förutsatt att hon inte ska ha den just då. Det kan ju låta som att jag utnyttjar det men faktum är att vi ses oftare och hon kör inte så jätteofta så hon blir glad att den får motionera lite. Bilar behöver visst det.

Jag tror vi alla skulle behöva hjälpas åt mer. Medan jag målade ikväll lyssnade jag på sommar med Erik Haag. Till skillnad från många andra sommar i P1 var det inte ett egoistiskt program, även fast det handlade om delar av hans liv. Tidigare idag har polisen i Umeå gått ut med att man tror sig ha hittat mördaren på tågstationen nu. Vem det än var, och oavsett om det var som man nu misstänker – ett slumpmässigt offer – eller en relation mellan gärningsmannen och offret så är det en människa som av nån anledning, förmodligen flera, levt sitt liv och kommit fram till en punkt där en annan människas liv inte värderas. Vi kommer få läsa utlåtanden från GW, krönikor, se dokumentärer, läsa artiklar om hur osannolikt det är, varför det kan hända, att det är människor som mår så dåligt, säkerligen en hel del uttalanden om att det har med antingen datorer/internet eller invandring att göra. Eller så är det helt enkelt ”en galning”.

Ingen är en idiot från början, men alla kan bli. Målar du min fasad, så målar jag din. Det kan räcka så.

Sommar sommar sommar

Äntligen har den börjat igen, den välbekanta jingeln. Och som året började, verkar knappt vara nån som missat Anja Pärson igår. Så ärligt, öppet, kärleksfullt.

Och ”hon kom ut”. Det som var det stora var att det var med kärlek till sin flickvän. Jag var inte ett dugg förvånad, hur i hela friden jag kunde veta det är ju en gåta, men jag visste inte att det var hemligt och jag tyckte inte det var konstigt. Men det var starkt att berätta om alla år bakom, om att inte själv riktigt kunna acceptera det. Även om jag inte tyckte det var något konstigt, så skulle jag säkert känna så om det hände mig också. Precis som alla saker som bara händer andra. Olyckor och stora lotterivinster. Men det jag fastnade för var att hon pratade mycket om sina två jag, tävlings-Anja och personen bakom. Så trist att det ens ska behöva läggas så mycket fokus på att hon är kär i en tjej. Men visst, det blir en annorlunda historia. En annorlundabra.

Stort grattis till kärleken, en fantastisk karriär och livet framför. Och tack för historien som än en gång gjorde stora delar av hela svenska folket tårögda tack vare den där Anja.

Det bästa är ju att de som pratar får styra programmen själva. Som vanligt otroligt bra uppställning, och som flera av dem redan sagt: Det blir svårtoppat det här. Tur att man kan ladda ner podcast om man missar, hade tänkt skriva vilka jag absolut inte tänker missa, men jag kan inte välja. Det kommer bli en podcast-marathon-sommar.

Sommarmördaren

Leif GW.

Han är så bra. Bara det faktum att han säger sig vara ”svårt förtjust i” saker och ting.

Hörde du inte så lyssna HÄR.

Och därmed var det slut på sommar i P1, tydligen kallas den sista prataren för sommarmördaren, och GW hade sålart en teori om det.

Podcast

Tillbaka till stan.

Semestern närmar sig sitt slut… Men inte än. Haft några underbara dagar och nu återstår exakt tre. Helgen bjuder på Swedish Beach Tour och ska gå och kolla in när Nora & Rivia spelar kl. 12.30 imorrn.

Sweco spelade i år igen, men vet inte hur det gick. Lyckas inte googla fram nån info, och har ju semester. Så får väl veta på måndag. (ärligt talat vet jag inte hur jag ska aktivera jobbmejlen i iphonen igen, det får bli på måndag)

Inledde dagen med en promenad uppströms vindelälven till vårt kära Talludden. En kaffetermos och sjuttiofyra lämmel-spotar senare traskade jag hem igen och blev bjuden på våfflor som färdkost. Sen väntade bussen. Var för det första 35 min sen eftersom sommarvikarien kört fast bakom värdshuset, men sen en traktor dragit loss honom körde han in 15 min på de 9 milen, så vi hann alla med våra anslutningar.

Hade filip&fredrik-podcast cravings (sär skrivnings-kontroll?) men gick inte ladda ner i telefonen. Fått instruktion hur nu, dock inte lyckats. Eftersom jag inte provat så noga.Eftersom jag tänker att nästa gång är jag säkert hemma på torsdag, eller hinner ladda i förväg. Bara såå störigt när man inte har något annat att göra, och inte ens om man velat ladda eller haft framförhållning. När man väl är utom wi-fi så är man. Men har varit bortskämd hela sommaren. Dock inte lyssnat på alla sommar i P1 som jag tänkte, men hört några åtminstone. UnderbaraClara fortfarande en av de bästa. Och en man som älskar gamla hus. Och Odd Molly-skaparen Per Holknekt från förra året. Av de jag hört alltså, som sagt ej alla.

Podcasten gjorde Fredrik Backman återigen aktuell, och jag tillhörde dem som läste honom förra eller förrförra veckan med sitt inlägg om att inte köra som en galning, det kan sitta ett barn där. Texten är fortfarande bra. Och tydligen hade Cafés läsarstatistik (sidvisningar) ökat med ca tusen procent…

Även gamla Umeåparet Assar & Toini fanns med i podcasten. Och snack om Kicki Danielsson som tydligen fått uppsving på itunes via twitter. Det sa de på radionyheterna idag. Hur kan det vara nyheter? Well, jag hade missat det på twitter iallafall. Däremot hade jag ca 150 inlägg om när en elvaåring blev avkastad från ett SJ-tåg. Inte kul va informatör på SJ den dagen. Roligt när SJ visade sig ha twitter och glatt lade sig i debatten med ett typ ”hej, godmorgon! nu finns vi på plats för dagens service”. Som om de inte öppnat inflödet för dagen. Modernt försök till svar på tal iallafall.

Mer var att någon som jag direkt glömde namnet på hade gått ner i vikt. Och tro på fasen om inte den nyheten ploppade upp på aftonbladet.se

En kille som gått ner 12 kg och var lite olik sig. Klippt sig. Kammat sig.

TOLV KILO??

Skulle det vara en bravad? Läs Mia eller Kattas berättelser.

Själv åt jag två portioner idag tills jag hade lite ont i magen, för det var så gott och jag blev inte mätt på första. Fast min minst normalbegåvade hjärna sa att det borde räcka med en portion. Och snåltarmen sa ”det blir en matlåda till måndag”.

Har längtat hem till att kolla på svtplay och lyssna på p3 dokumentär, godmorgon världen i p1 och annat nördigt. Hade just upptäckt att radion i bussen spelade humorhimlen i P3 när det helt plötsligt blev ”hallå i P3” där man fick ringa in frågor till Bingo Rimér & Katrin Zytom….hans fru.

Funderade förgäves, kunde verkligen inte komma på en enda fråga. Tur andra ringde. Katrin skulle svara på vilken pralin Bingo var.

Hon tyckte röd ferrari.

Hade tänkt plocka några husmorspoäng och stryka (!) och packa upp väskan ikväll, men fastnade framför skärmen som vanligt.

Enligt podcasten (mindre källkritisk än wikipedia och wikileaks tillsammans) hade visst många bloggar blivit hackade. Och nån deppade, var det Linda Rosing?, för att ett blogginlägg försvunnit och inte fanns någon back up på som hon hållit på med i fyra timmar.

Håller med om att det lät länge. Nog för att man väl bör överväga vad man skriver och publicerar. Men fyra timmar? För själva skrivandet?

Räknar man in surfande, lyssnande på podcasten två ggr, middag och bloggsurfande har jag nog lagt fyra timmar på detta. Knappt. Men själva skrivandet…

Blev påmind i programmet idag om en gammal favoritlåt, eftersom den var Bingo & Katrins favorit, och trots detta blev jag så sugen på att lyssna på den. Den hörde till en kort playlist, som gått runt. Men totalt har det tagit:

Brad Paisley;Alison Krauss x2

Totta Näslund – Kallt Kallt Kallt x2

Piano Bar – Ballade Pour Adeline x2

White Lion – When The Children Cry x2

Rise Against – Hero Of War x2

Jose Gonzalez – Heartbeats

40 minuter.

Inklusive tiden att summera låtlängderna.

Oj. Det var längre än jag trodde.

Välförtjänt vila nu då.

Utan att ha packat upp väskan.