mormor – Johanna Westberg

Om att tröttna på att åka buss

augusti 31, 2013Johanna W

Jag tänkte att om jag bara tar mig till bussen på lördagmorgon så kan jag somna om sen, och såg en film och fortsatte sen pyssla en stund till.
Efter tio minuter och nästan ha slumrat till helt börjar det skaka och guppa. Och sen slutar det aldrig.
Väg E12 och 363 måste ha Sveriges sämsta underhållsplan. Efter protester på väglaget för nåra år sedan framkom det att ingenting finns budgeterat förrän 2021. Tidigast.
Ändå är det ständigt stora delar grusat på grund av vägbygge. Får man gissa, för några byggarbetare ser man sällan.
På sommaren alltså. På vintern märks det ju inte. Så med förmodligen ett av Europa kortaste fönster för vägombyggnationer blev jag plötsligt väldigt tacksam för snön ändå. Paradoxalt nog.
För att citera mig själv på Twitter lär jag ha sagt saker som att det finns ingenting som gör mig så bitter som en guppig bussresa, så bra har jag det.
Vid chaufförsbytet i Lycksele hör jag chaffisen säga ”ja till Ammanäs är det långt, speciellt med så gropig väg. Efter Sorsele är det en mardröm att köra”
Lägg till Murphys medverkan till att efter åratal ha varit misslagom och långtråkig väntetimme i Sorsele är det numera, när mormor flyttat till ca fem minuters gångväg från busstationen: 10 minuter.
Vid blattnicksele sedan jag hade spillt kaffe, inte fått i mig smörgåsen och börjat må ganska illa fick jag meddelande från kusinvitamin i Sorsele med ett förslag. Jag hoppade av.

Det blev en helt underbar eftermiddag med en efterlängtad tupplur (nej jag kunde faktiskt inte sova en blund på bussj*len som den så ofta får kallas tills jag kommit fram till min favoritdestination på jorden och raskt insett det var värt omaket) lunch utomhus från favoriten thaivagnen och sen ett överraskningsbesök hos kära momme.

Hon hade så långtråkigt att hon just tänkt vila en stund men så dök jag upp och fick rå om henne alldeles själv en ganska lång stund innan det kom ett till meddelande: vi sätter på kaffe om ni vill komma.
-”Har du bil?” frågar momme.
-”Nej men jag kan ju skjutsa dig i rullstolen, det är ju så fint väder”
-”Okej!”

Mer pigg på utflykter (eller som hon säger ”hålligång”), tacksam för besök, positiv till livets upp- och nergångar och snabbrustad för äventyr får man leta efter.

Vi gratulerar våran momme idag!

februari 18, 2012Johanna W

90 år fyller en av de starkaste kvinnorna jag har i mitt liv idag, min mormor. Momme, som vi alla fortfarande säger. Har alltid funnits där, och jag önskar det gick lyfta fram hennes historia mer, att fler fick ta del. Men jag nöjer mig med att själv vara så otroligt tacksam att ha fått just henne som mormor. Ofta har hon hamnat lite i skymundan bakom morfar med sina historier, och det har nog oftast varit ett eget val, en slags uppdelning, och inte på något sätt en bild av den tid hon kan berätta om, då männen bestämde allt. Även i tidningar, filmer m.m. som gjorts om dem har morfar alltid varit den som synts mest. Men i köket har man alltid fått rå om mormor. Så även nu. Det finns ingen kökssoffa i världen jag sover så gott på, ingens händer som är så mjuka, inget ”du är välkommen hem snart igen” jag längtar mer efter att få höra.

Idag är det hennes dag, och jag önskar att jag vore där, men förkylning satte stopp. Inte schysst vara lite smittig på ett kalas där medelåldern är högre än hög och skröpligheten motsvarande. Ringde precis, och av ståhejet att döma var det dock full fart och ingen skröplighet så vitt jag kunder förstå.

Det är svårt att ta in hur det var när hon var liten, men hon berättar så bra. Om hur hon skötte sina småbröder (för mig kända som ”morbror Henry” m.fl. och har i mina ögon hela tiden varit gamla) när de var sjuka, hur de hjälpte sin mamma att tvätta, hur de signalerade till familjen på andra sidan sjön om de behövde hjälp. Glädje och sorg. Och som i förbifarten kan hon berätta om när hon tog sparkstöttingen från Ammarnäs till djupfors (eller om det var djupfors till Sorsele. Det spelar ingen roll för historien egentligen) ca 5 mil, höggravid mitt i smällkalla vintern, för att som så många andra, dra ut alla tänder. Var man gravid fick man det gratis.

– Fick du bedövning då momme?

– Bedövning? Neejdu, lillstinta, det fanns inte.

Och sen tog hon sparkstöttingen hem igen.