Hösten börjar kännas nu, det är kallt på mornarna och mörkt på kvällarna. Avverkar klänningar som om de vore underkläder och fick idag extra mycket komplimanger för denna, som min moster sytt! Älskar den själv, och känner mig lite som Peggy. Alltså Olsen, i Mad Men. Enda skillnaden är att hon jobbar över och utan att bli trött och hennes frisyr ser likadan ut på morgonen som när hon tar en öl efter att ha jobbat över, och sen nästa dag igen.
Igår hade vi en riktig heldag med jobbet. Julgröt med våra kunder, följt av affärsplan och bra diskussioner kring kreativitetsprocessen. Därefter var det dags för SwecOlympics, vilket launchades som ”vi kommer utöva en del lagaktiviteter som kan vara lite ansträngande så ta med ombyte”
Redan på lunchen hade vi varit inne på basket och både jag och en kollega har spelat, faktiskt mötts eftersom vi båda är 84-or och vi alltid spelade i Norrbottensserien och hon är från Luleå. Funderade efter och kom fram till att det måste vara åtminstone fem år sen jag spelade senast, men suget kommer tillbaka då och då fortfarande.
Lite sugen, men lite orolig för armen tänkte jag att vi ska väl göra nån lek, typ gå med en sked i munnen med ett ägg på.
Och när vi så kommer till Hagahallen hör vi studsarna…. Och det visar sig vara lite olika, MYCKET ansträngande aktiviteter. Bl.a. skjuta basketstraffar och basketmatch!
Och i mitt lag på tre personer var även vår konstruktör från Litauen, även han basketspelare. Så jag hade turen att bli riktigt servad på matcherna för att faktiskt kunna spela lite. Oftast inte lätt på sånna jobbgrejer då inte ens alla kan reglerna. Men jag kan till min glädje säga att vi fick spela ut några stycken, stå och mata skott och dels gjorde det inte ont i armen, och takterna satt faktiskt fortfarande i. Satte nog iallafall hälften av alla straffar.
Så det kommer jag leva på hela dagen.
Så dramatiskt.
Men det är nästan lite som ett gift. Och igår träffade jag fler förgiftade i vårt lilla gäng bloggare här i Umeå. Riktigt mysigt och bra ordnat med lokal av Karolina på It’s a house
Och ikväll har jag haft en make up-modell-kväll (Om någon kan ge mig svar på hur man inte sär stavar sånna där svengelska blandord är jag evigt tacksam) och en telefonkonferens och kommit på att jag är himla lyckligt lottad just nu.
Och så är det dags välja kläder för imorrn, julgröt med kunder på jobbet och sedan marknadsplan, följt av julfest. Så det är ombyten flera gånger och det slår mig att jag har ju redan använt alla klänningar i oktober….
Tror det blir en favorit i repris med den orange-blå som landshövdingen tyckte var så fin. För det tycker jag med. Förresten ska hon sluta, är inte det trist?
För att upprepa säkert hela halva facebook baserade i Umeå hade vi snö imorse! Äntligen!!
Och jag har varit i Lycksele för ett uppdrag idag och där var det ännu mer snö!
Oj vad mycket utropstecken! Så glad man kan bli av lite snö!!
Well, på bussen på väg hem, varit inne mest hela dan men riktigt myst ute på gatorna till och från bussen. Roliga minnen från Lycksele marknad för två månader sen, mammas 50-årsdag för ca drygt 2 år sen, tjejligan för…. Hundra år sen? Värst vad tiden går.
Fina trähus har de i Lycksele också, tänkte fota men iPhone + snöflingor = olyckat. Jag trivs iallafall alltid väldigt bra i små inlandsorter.
Kan bjussa på ett annat stället, som jag fick i helgen från nån som upplevde snö för första gången.
söt enligt mig men jag är ju partisk
så var det äntligen dags för denna, en annan av mosters kreationer
Fick mycket beröm för den i Madrid i somras då den användes flitigt.
the original froctober girls…
Johanna Westberg 
