Hade jag kunnat fuska hade jag gärna gjort det. Ät nu en semla åt mig.

Johanna W

Den här och massa andra fina bilder  cirkulerat runt senaste dagarna och ändå har jag inte riktigt tagit in det. Det är alltså fettisdag IDAG. Och jag får inte vara med.

Bild: IKEA Livet hemma

Jag är väldans glad att jag själv, sjukvården och en homeopat tillsammans till slut kom fram till vad jag mår bäst av att vara utan: mjölkprotein. Har inte ångrat det en sekund, och det går verkligen hur bra som helst. Kan äta/laga/byta ut i stort sett vad som helst, men det finns en del saker. Och det går verkligen inte att fuska, isåfall skulle jag gärna göra det.

Så idag blir det skygglappar och jag uppmanar alla i min omgivning att äta en eller två jättegoda semlor åt mig. Med ganska hårt vispad grädde, knappt nån mandelmassa alls (japp, karva ut den bara, i med mer grädde!) och massa florsocker på locket. (ät det INTE först) . Inget simmande i mjölktallrik heller, bara svart kaffe till, gärna i termos utomhus.

 

 Bild: Saga

Psst… Till fler som jag: Här följer några tips:

  • SelectedSeven har utbud som är helt mjölkfritt. Bara godsaker, mest choklad.
  • Beach2012 – man blir inte smalare eller mer vältränad av att äta en semla (det är kanske inte så farligt heller en gång per år. Men vi måste ju få muntra upp oss)
  • Man får inte hjärt- eller kärlsjukdomar av att hoppa över.
  • Det är bara drygt ett halvår till kanelbullens dag – och då är havremjölksbullarna godast!
  • Man kan ha en trevlig vårvinterdag iallafall. Hitta känslan.


För bövelen!

Johanna W

Jag måste få ordning på detta. Jag har en idéspruta till personlighet att dressera (tygla vore fel ord, jag vill inte stoppa idéerna och kreativiteten)

Jag upplever smärtsamt ofta att jag är ofokuserad. Vet precis hur den härliga känslan känns när tiden flyger iväg, den bara inte inträffar när den behövs. Den inträffar möjligen när jag sitter sent en kväll, eller en tidig morgon, eller ipluggad i musik. Att internet, smarta mobiler, push-notiser etc. är en bov är ingen nyhet alls, men det var ändå skönt att få lite svart på vitt igår när jag läste en artikel på arbetsliv igår:

(utdrag ur texten)

– Om du håller på med en avancerad arbetsuppgift och avbryts av ett mejl, tar det dig cirka 5-7 minuter att komma tillbaka där du var. 

Det är mer än jag kunnat tro faktiskt.

– Det är inte bara mejlflödet som kan avbryta arbetet. Även kollegor kan vara en bidragande orsak.

I know. Och hur svårt det än är ligger det på en själv, kanske i samråd med sin chef och kollegor. Läste en annan text om just det, och vi sitter liksom skribenten Åsa Wallenrud också i öppet landskap. Dock beter sig alla väldigt kontorslandskapigt, vilket gör att det känns som att det är jag som inte klarar av det. Och slutligen kommer så det värsta slaget i fejset:

– Det absolut vanligaste avbrottet är att man avbryter sig själv 

JAG VET!!!

Och det är här vi har problemet. Då är jag alltså inte ensam om att omedvetet ”multitaska”. Och tipset är att skriva ner allt direkt för att sedan kunna släppa det och fortsätta koncentrera sig på det man höll på med. Det har jag läst och hört på fler ställen. Men mitt problem är ju inte att jag glömmer bort saker (så ofta), utan det är att jag till naturen får tusen olika idéer. Det spelar ingen roll hur mycket jag skriver ner, det kommer nya idéer hela tiden. Det blir nästan värre om jag får ur mig dem, får då förverkligas de till något jag tror att jag borde göra. Snacka om att stressa sig själv i onödan.

Foto: Bodil Johansson via Folio.se

Välkommen våren

Johanna W

Nu är jag less på det här snöiga, moddiga, kalla. Vårvintern är den härligaste tiden, och jag tänkte skynda på det lite. Har städat hela lägenheten (snart) och köpt ett nytt fång tulpaner i min favoritfärg, gulrödflammig. Från Obbola dessutom! Nån som vet om man kan åka på studiebesök dit? Hade älskat få gå omkring i det växthuset.

Tulpaner ska, som säkert alla förutom jag redan visste, stå kallt. Åtminstone om natten. Så mitt fönster passar perfekt, dragit och igensnöat, numera med vårkänsla på insidan. Fått tips att ha isbitar i vattnet också, inte bara på natten. Återstår se om det funkar.

Köpte lite mer uppmuntrande vårfärgat grönt och gult. Hade lyckats ha ihjäl en blomma medan jag var i NY. Fem dagar. Vi var verkligen inte ämnade för varandra.

Kom på mig själv med att stå och leta efter de rundaste, gulaste/grönaste citroner/lime. Så ändrade jag mig, jag vill ha de som ser ut som de haft ett roligt liv. Gärna de som ser ut att ha fallit hårt, för de måste vara de som vågat klättra högst.

Hang Over

Johanna W

Nej, jag är inte ett dugg hung over idag. En riktig innehelg för min del, för att kurera förkylning fullt ut så jag får plocka skruvarna i armen på onsdag. Sitter och surfar runt, och har på agendan några texter till den internationella sidan som startar snart, och en text från New York, samt några små informationsblad om SPA. Så det är en härlig skrivdag jag har framför mig. Tittade in hos it’s a house och hon undrade vad vi tycker om industritrenden? Jag är ett stort fan. Kan nästan inte bli för mycket. Även galgar har jag snöat in på nu ett tag, och gillade hennes bilder på hanging wardrobe. (går ju göra själv!)

 Bild: http://alicerosignoli.it/ via 

Men det jag snöat in på mest, är en hatt/kapphylla jag såg för någon vecka sen. På tal om industri, göra själv (fast nej, det skulle inte bli såhär snyggt för mig) galgar, gärna stålgalgar, återanvända saker, saker som är nåt annat…

Hang Over, by Labyrinth BCN 

Är den inte typiskt mig och min hall?  Kan köpas i Barcelona. Hm…

 Måste nog åka dit tänkte jag direkt. Och vet ni vad? Det löste sig, min gamla roomie flyttar dit igen! Halleluja, gratis boende och sällskap av en efterlängtad vän.

Vi gratulerar våran momme idag!

Johanna W

90 år fyller en av de starkaste kvinnorna jag har i mitt liv idag,  min mormor. Momme, som vi alla fortfarande säger. Har alltid funnits där, och jag önskar det gick lyfta fram hennes historia mer, att fler fick ta del. Men jag nöjer mig med att själv vara så otroligt tacksam att ha fått just henne som mormor. Ofta har hon hamnat lite i skymundan bakom morfar med sina historier, och det har nog oftast varit ett eget val, en slags uppdelning, och inte på något sätt en bild av den tid hon kan berätta om, då männen bestämde allt. Även i tidningar, filmer m.m. som gjorts om dem har morfar alltid varit den som synts mest. Men i köket har man alltid fått rå om mormor. Så även nu. Det finns ingen kökssoffa i världen jag sover så gott på, ingens händer som är så mjuka, inget ”du är välkommen hem snart igen” jag längtar mer efter att få höra.

Idag är det hennes dag, och jag önskar att jag vore där, men förkylning satte stopp. Inte schysst vara lite smittig på ett kalas där medelåldern är högre än hög och skröpligheten motsvarande. Ringde precis, och av ståhejet att döma var det dock full fart och ingen skröplighet så vitt jag kunder förstå.

Det är svårt att ta in hur det var när hon var liten, men hon berättar så bra. Om hur hon skötte sina småbröder (för mig kända som ”morbror Henry” m.fl. och har i mina ögon hela tiden varit gamla) när de var sjuka, hur de hjälpte sin mamma att tvätta, hur de signalerade till familjen på andra sidan sjön om de behövde hjälp. Glädje och sorg. Och som i förbifarten kan hon berätta om när hon tog sparkstöttingen från Ammarnäs till djupfors (eller om det var djupfors till Sorsele. Det spelar ingen roll för historien egentligen) ca 5 mil, höggravid mitt i smällkalla vintern, för att som så många andra, dra ut alla tänder. Var man gravid fick man det gratis.

– Fick du bedövning då momme?

– Bedövning? Neejdu, lillstinta, det fanns inte.

Och sen tog hon sparkstöttingen hem igen.

Världens bästa mormor och morfar!