Helgens mobilkamera

Johanna W

Solen skiner, brännbollsyran, Loreen vinner…. Det är en bra helg. Sågs och firades med samma gamla flamma som jag sett eurovision med i säkert 10-15 år. Tänk att man börjar kunna säga så. Yran passerade dock förbi förutom att vi hamnade på den officiella Bränn inte Bullen-efterfesten på invito igår. Kvällens kombo: white russian + kanelbulle. Dansade till euphoria säkert tio gånger, och skålade på att då kan vi äntligen få se det på riktigt nästa år!

Tömmer man min mobilkamera på några dagar ser det ut såhär:

har fortsatt spring massvis på strandpromenaden.

längtade så mycket efter sommarkänsla att jag klipte lugg á la spanienmode. Snart dags byta till sommarhatten också.

Behind the scenes: Tre jättestora grå hundar av något slag hoppandes och skällandes i en hundgård och hela västerbottens Welsh-klubb, ca 20 hundar + mattar och hussar…däribland kursaren Elvis och syrran Freja.  Att kunna sitta still och bli fotad då….

Umeåbilden

Johanna W

Det här är Umeå för mig.

Det är strandpromenaden längs Umeälven, och härifrån kan man se nästan allt som är Umeå. Båtarna har tagits fram för sommaren och träden är äntligen gröna.  Man ser broarna mellan teg och stan (därom vilken som är ”rätt sida” tvista de lärde…. och Umeborna). Stadskyrkan från 1725 skymtas på stadssidan och strax bortom nere vid älven syns det alldeles nybyggda konstnärligt campus. Känner man till staden kan man också i princip se Norrlands Universitetssjukhus också. Det syns en byggkran vilket speglar all byggnation som pågår just nu då staden växer både i befolkning och tack vare (på grund av) kulturhuvudstadsåret 2014. På tegssidan ser man också det gamla bryggeriet och det nybyggda husen brevid som har en utformning som säga vad man vill, men Umeåtypisk är den iallafall. Och en stad är inte bara byggnader och broar, det är människor också. Det är några som cyklar och några som badar, precis brevid mig där jag joggar går en husse med sin hund. Just här och just nu, är Umeå som allra, allra finast.

Vårruset i löparkjol och rocky style

Johanna W

Underbara kväll!

Premiär för löpkjolen och tro det eller ej, men det var faktiskt så varmt att den gick ha utan tajts under. Urskön faktiskt! Kanske framförallt snygg? Inte kände jag att det var en kjol iallafall. Som bekant ingen materiallöpare (lever efter filosofin att man ska inte behöva ha dyr utrustning för att ha kul och också prestera bra. Även om det kanske hjälper…) och den här löparkjolen är, förutom mina för i år nya skidkläder, det enda funktionsplagg jag äger tror jag. Kan lika gärna ta något annorlunda då. När vi pratade ihop oss på jobbet och de sa de skulle springa i ”löpar-T-shirt” sa jag att jag också skulle det. Det är ju ROCKY på den!!?! Tydligen ändå inte precis en sån de menade…

Fickorna höll kvar nyckeln och telefonen hade jag i handen med lite extra musik i öronen och runkeeper. Massvis med folk längs vägen och det var riktigt gött att få springa genom sina egna kvarter, rakt genom rödäng (skolavslutningsvägen ni vet) och uppför koportenbacken vid röberget och tillbaka ner genom kronoparken och sandåkern. 5 km är inte längre än så. Som att ha en egen fanclub faktiskt, med alla barn och vuxna från fotbollsskola, förskola, familjegympa, släkt, gamla fotbollkompisar m.fl.

28:07 stannade klockan på och enligt min runkeeper (sägs inte var superexakt) hade jag då sprungit 5, 09 km. Startade i första gruppen, men inte precis på startsnöret… Drömmålet 25 var faktiskt rätt långt bort, siktet var på 27:30 och snittiden stannade på 5:31/km…6 sekunder på hela loppet borde jag väl kunnat kräma ur benen för att hamna under ett snitt på 5:30 men faktiskt väldigt nöjd ändå, framförallt för att jag inte fick ont i fötterna.

Mysigt också som vanligt att sitta och picknicka efteråt, två lag från jobbet och så en massa andra bekanta ansikten bland alla tusentals. Det ÄR en löparfest faktiskt. (enligt mamma som är med varje år är det bästa vädret någonsin, jag har inget att jämföra med, bara sprungit en gång i Luleå för 5 år sen)

Nu är jag så trött att jag duschat och precis smort in mig med solskydd i ansiktet. Gonatt tror jag minsann.

Förberedelser

Johanna W

Idag är det en späckad dag. Det är äntligen dags för vårruset! Och innan dess ska jag hjälpa till och ta emot alla deltagare på en föreläsning ”Facebooka smartare” med Petra Liuski.Förutom den allmänna kontorstjänsten förstås.

Som ett vårrusigt jehu for jag runt igårkväll, energifylld av sommarljuset och lagade matlådor till ett helt kompani, tvättade, packade och njöt av känslan av att förbereda.

Och dagen till ära strålar solen i Umeå, björkarna har slagit ut, gräset är grönt och allting är så toppen det kan vara. Så det blir premiär för löparkjolen som redan blivit en snackis på twitter, kanske jag inte ens behöver ha löpartajtsen under… (den har hotpants inbyggt)

 

Girls of Riyadh

Johanna W

Efter uppdrag granskning förra veckan blev det en skjuts i debatten kring slöjor, sharia, islam, förtryck, kvinnans ställning, religion vs. samhälle m.m. igen. Det går i vågor.

Jag har följt twitter-stormen kring Katerina Janouch uttalande och vad som delvis blev ett påhopp på Cherin Awad som är muslim och jurist och känd twittrare (som slutade med att Cherin blev dödshotad) som finns sammanställd av ajour och jag har senast idag haft en kort diskussion på fikarumsnivå med ytligt bekanta.

Mycket klokt har sagts och skrivits, och mycket jävligt korkat också. Och de flesta av oss känner oss förmodligen nånstans mittemellan, man törs nästan inte säga något av rädsla för att antingen framstå som islamofob eller rasist eller som nån som inte läst på och kan islam, svensk lag, sharia, förföljelsehistorier m.m. Så känner åtminstone jag, och jag har ändå ett intresse, är någorlunda påläst, följer traditionella och sociala medier, har bott och praktiserat i mellanöstern i två månader och orkar nästan alltid läsa en hel DN-debattartikel. Men det blir liksom för mycket, och antingen stänger man av helt, eller så väljer man den sida/person/åsikt som verkar enklast.

”Alltså, jag har inte läst på så mycket…”

”Jag vill egentligen inte uttala mig….”

Eller så har man en tvärsäker åsikt från det program man faktiskt såg.

Men det är ingen enkel fråga, och det går aldrig läsa allt. Det är alltid vinklat, någons åsikt. Och det finns alltid flera sidor av samma mynt.

Nima Derwish skrev en artikel om islam i Sverige som jag tyckte om. Kan rekommendera den.

Hursomhelst så har jag ett tips på en bok som inte är som de här artiklarna. Den redogör inte för koranens alla suror, den beskriver ingen svensk invandringspolitik, den går inte till botten med kvinnosynen och islam men den beskriver fyra kvinnors liv i Saudiarabien.

Det är en chic litt, skriven av Rajaa Alsanea. Den är berättad i form av e-mails och är skriven på ett sätt så att den kan uppröra, och det gjorde den. Den blev bannlyst i hemlandet när den kom ut och mycket av det som berättaren förutspår har också hänt i verkligheten. Själva storyn är fantastisk, den är bra berättad och för ovanlighetens skull kan en som varit mer i mellanöstern än i USA känna igen sig i miljör, aktioner, dofter m.m.

Tror tyvärr inte den finns på svenska, men översättningen till engelska är bra.