Norsk statistik

Johanna W

20120614-135014.jpg

Statistiskt sett borde jag inte bli av med bagaget nån fler gång i mitt liv. (inte heller missa någon flight) men som jag insett tidigare så har jag väl lite högre riskfaktor pga mig och mitt farande.

I Oslo är jag iallafall äntligen, med bästa vännerna och vad gör det då att norwegian först inte hann och sedan har glömt skicka vidare min väska från Arlanda?
Den är iallafall lokaliserad. Men ryck mig i fjädern vilket dåligt flygbolag. Hade de inte haft internet ombord hade det varit noll flygplan av fem möjliga. Nu får de iallafall ett flygplan av fem möjliga.

Har hunnit prata av mig med oslobon hela gårdagskvällen, dricka massa gott kaffe och te, sova ut och läsa hela EM-bilagan.

Nu närmar det sig med stormsteg att gå ut in public utan foundation. Liiiiite jobbigt måste jag erkänna. Tur jag har min hatt.
Men annars tur i oturen med vän med samma storlek, hudtyp och bra produkter. (men oj vad jag saknar mina parfymfria ändå!)
Vi alla prioriterar väl lite olika med vad som är jobbigt med att inte ha väska. Jag som alltid har produktprover i handväskan just in case…
Och den är ju inte helt borta med alla favoritkläder som det hör till att man packar ner på semester.

Kort gallup till er läsare sålänge:
Vad tycker du är/vore jobbigast att vara utan om du blev av med väskan (på utresan)?

Möhippa

Johanna W

Livets första möhippa i mitt fall. Var så hemligt och jag var så laddad att jag knappt vågade blogga, twittra, facebooka dagarna innan för att inte avslöja. Och överraskningen blev total, och hela dagen helt fantastisk! Den gick till som möhippor gör mest:Vi rövade bort henne såklart, och hon fick 15 min på sig att duscha och packa allt på en packlista, bl.a. trädgårdhandskar och täckbyxor. Det var bara att kapitulera, släppa kontrollen och hänga med.

Hon fick en hel del uppgifter att utföra under dagen.

Vi brunchade på fåfängan. Vackert place och jättegott! Uppskattar lite jamón serrano och inte bara skandinavisk continentalbuffé eller engelsk frukost.

Utanför i den vackra utsikten var det dags börja på uppdragen. Till exempel finfina tips om hur man får äktenskapet att hålla från ett par som firade guldbröllop! (och ja, fotbollen var också en uppgift, men hur lätt är det att fota en bollkonstnär?)

Några sköna timmar på centralbadet.

Sen var det dags för alla att göra sig iordning, skåla i rosa, utföra de sista uppdragen och dela ut priset och käka tapas.

Slutligen dansade vi oss svettiga och fotograferade i Stockholmsnatten.

En precis lagom snäll (kanske lite väl, för bruden vaknade oförskämt pigg, men vi gillar ju henne så mycket så det gjorde inget), passande, väldigt bra planerad och förberedd möhippa och framförallt: den blivande bruden hade kul och vi med henne.

Ja vi elsker dette landet

Johanna W

Kallades nationaldagen svenska flaggans dag förr? För isåfall är det exakt X antal år sen jag vinkade till kungen live.

Mina föräldrar har varit gifta i 25 år och nåra timmar. Stort grattis!

Själv hade jag inte ens tänkt på att man skulle fira idag, jag vill bara vara i ett land just nu och det är det här:

20120606-205057.jpg

Som flickan i Léon

Johanna W

Money Maker

Alla som sett Léon vet vad jag menar. Den lilla flickan som förlorat sin familj och inte har nånting, det enda hon bär med sig flytt efter flytt, plats till plats är sin krukväxt.

Igår var första dagen för mina små plantor att se solen på riktigt, och som en hönsmamma längtade jag hem från fullspäckat jobb att kolla hur de haft det under eftermiddagen i blåst och alla faror som kan tänkas lura på små oskyldiga plantor.

Att kånka den stora tomatplantan ut och in påminner mig om flickan i Léon, och om mig själv. Att i vissa perioder kan något vara ha ett enormt fokus, medan de i andra tillfällen i livet, för andra personer eller i det stora hela, inte betyder någonting alls.

Kollektivhelg

Johanna W

Har man ingen balkong eller egen trädgård så får man skaffa sig en. Jag har blivit kollektivbonde på en kolonilott, och den stora bonusen är ju att göra det tillsammans!
Det är lätt att drabbas av hybris på hur mycket som ryms att så innan man ens krattat bort ogräset och rufsat om jorden, och lite kapprustning kan man känna när landgrannarna har snörräta rader, täckduk, träkanter och annat klart redan men med lite nybörjarentusiasm och trevligt sällskap kommer man också långt!
Så här är jag i helgen:

20120602-214425.jpg