Jamen det sägs väl att det är bra att träna under svåra förhållanden, så går det lite lättare sen?
Rådet från självaste Gunde Svan vid föret idag var tydligen: stanna inne.
Konstvägenloppet som ska vara så himla vackert, hade som resten av Sverige snöbrist och var därför i år ett varvlopp runtikring Fredrika. Jag var peppad att prova mina nya skidor och första milen gick de otroligt bra, jag bara stakade och stakade. Mjukt vid sidan av spåret så kände av ena bröstmuskeln nästan direkt efter att ha då och då plötsligt åkt igenom med staven 20-30 cm. Hela första varvet kändes okej, förutom att jag hade noll fäste. Sen gjorde jag ett kardinalfel har jag förstått sen. Jag panikvallade. Kladdigt och duttigt och vad händer? ”det kan bli isbildning”. På vallakurser pratar de om typ snö- och iskristaller. Jag snackar isblock. Inte snö som går karva loss, jag fick stanna och karva bort is med händerna, helt blodiga naglar efter loppet, och till slut stanna på en vätskekontroll och en snäll herre karvade loss resten av vallan med kniv.
Misär. Snöigt och dåliga spår, ca 1/3 av banan hade faktiskt inga spår alls, de gick i skogen och där hade de bara kunnat köra med skoter. Masstarten gick från 4 spår till 1 så första kilometern tog minst 10 minuter, inte en jättebra start.
Slutade på en bedrövlig tid, även om det är ännu längre än jag någonsin åkt. Känner mig faktiskt mest irriterad, inte speciellt trött. Åkte största delen av andra 22km-varvet på puls i 60-70% av max, då blir man inte ens slutkörd. Trist.
Det är en konst det här med vallning, och värst är väder kring nollan och snö. Blöt snö. Dessutom jättesvårt valla för långlopp, i tid är jag ju faktiskt ute lika länge som de som vinner vasaloppet, så det får väl ändå räknas som lång tid även om jag inte hinner lika långt.
Nya tag imorgon, Röbäck ski marathon. Känns sådär, men behöver åka in nyskidorna och skulle så gärna vilja slå tiden från förra helgen och bli seedad men misstänker hur humöret kommer vara om jag inte gör det…. Mental träning. Psykiskt skulle det kännas skönt att ha klarat ett vasalopp på en helg, två dagar i rad är ingen lek. Men att ha åkt tre seedningslopp och inte ens få stå i startled 9, jag är faktiskt bättre än så. Men det är samma regler för alla, och jag har inte haft så bra förutsättningar kanske. Trist i år för många just med seedningen eftersom det utgår från vinnaren och eliten har ju tränat som vanligt i stort sett och får alltid hjälp med skidorna, medan vi motionärer knappt har några mil i benen och hopplösa vallaförutsättningar.
Nu vet jag att jag kan staka i mer än fyra timmar iallafall.
Johanna Westberg 