En livsnjutare på galapagos
Medan jag räknar ihop resultatet för Frocktober och vad som ska gå till bröstcancerföreningen hoppas jag han/hon njuter fortfarande. Ibland undrar man ju vad som egentligen är kul med att vara människa. Tycker han/hon ser ut att ha det störtskönt.
Fick två oberoende tips på inlägget om indiankuren om att lägga till ingefära. Båda vänner med ursprung i sydamerika, och ena vet jag har blivit botad själv med indiankur när hon var liten så det här är pålitliga källor. Och gott låter det. Så nu har jag gjort det.
Här bodde jag när jag lärde mig
och den här kan vi också bjussa på. Jag har varit på ekvatorn. (så kul kolla igenom gamla bilder, och när jag reste var det alltid för trögt att ladda upp och visa)
Jag har ont i halsen. Vaknade med den klassiska känslan av tjock, som toppen på att det regnat hela dan och allt ändå känns höstsnuvigt.
Bästa bästa mot det är nåt som min värdmamma i Quito gjorde åt mig och lärde mig göra när jag blev förkyld där eftersom det var svinigt kallt på nätterna: citron & kanel-te
Såhär enkelt är det:
koka upp citron, hela kanelstänger och socker/honung i ca 5 minuter. Låt stå i ca 5 minuter.
Med förvarning om att det inte alls är så hälsosamt för njurarna att dricka för mycket, speciellt inte om man har färska grejer, så ska man dricka en stor kopp när man redan är nerbäddad i täcket, som en kokong och på så sätt få upp kroppstemperaturen och svettas ut allt (och kokongen hjälper till hålla inne värmen så man driver ut mer) så vaknar man som ny!
Som bekant försvann många av mina bilder till förmån för de som arbetar på flygplatsen i Lima och många har frågat efter bilder och speciellt den blå majsen. Ifall jag hittade den eller inte. Och jag som fotat och allting.
Sent omsider har jag fått över det lilla minneskortet som jag hade räddat med mig och vad hittar jag där, bildbeviset!
Så såhär ser det ut choclo moreno, mörk majs:
Johanna Westberg 