Jag har en liten bit av en uppgift kvar från en spanskakurs jag läste för flera år sedan. Tänk att den kan vara så hopplös att få färdig. Jag ska analysera ledarna i de två stora dagstidningarna och det är mycket mindre kvar än man kan tro. Så för att peppa mig själv har jag nu tittat på bilder om varför jag egentligen ville lära mig och vad jag kunnat göra för att jag pratat spanska. Jag hade till exempel aldrig kunnat köpa en tidning i en kiosk och bara sätta mig på gatan och läsa.
Många resor hade jag kunnat göra iallafall, mycket hade jag förstås sett ändå och jag har inte pratat enbart spanska. Kanske hade jag ändå vandrat inkaleden, paddlat i amazonas och sett solnedgången på Galapagos. 
Men att bo hos spansktalande familjer i Madrid, Quito och Esmeraldas (Ecuador), och få möta deras vardag och följa med på utflykter, det hade inte varit lätt. Och jag hade aldrig kunnat lära mig barnen i Esmeraldas lekar eller trösta dem när de var oroliga.
Språk är långt ifrån bara skolbänk, det mesta har jag lärt mig av de jag bott och rest med förstås, men jag hade aldrig fått stipendium för att fortsätta med spanskan och fått vara i Madrid en hel sommar om jag inte läst de där uyniversitetspoängen. Nu fattas det bara ynka 1,5 för att slippa ha det släpandes. Rom byggdes kanske inte på en dag men det vore ju skönt lägga sista stenen nångång när det ändå är så nära.
Jag saknar de marockanska apelsinerna. Och den färskpressade juicen. Idag har jag känt mig lite hängig så jag köpte två kilo och la upp dem på mitt fat jag köpte i Marrakesh, pressade ett stort glas apelsinjuice och drömde mig tillbaka.
En fantastisk altan… 
Vi stannade till för många utsiktsplatser, fotografering och de där djupa tänkattjagärhär-andetagen. 
Bland annat fick vi se hur några kvinnor i ett kooperativ tillverkade helt ekologisk arganolja, gissa vem som köpte en sån utan att blinka?
Johanna Westberg 
