We’re all just an email away

Nu är det dags att lämna. Sista  kvällen igår, åkte in till Madrid och åt på en jättemysig restaurang och efter att ha sagt hejdå till de sista och ”värsta” så deltog även jag i ”botellón”, parkfesten härutanför med mina huskompisar som satt ute och tog en avskedsdrink. Hört och sett det varje kväll men aldrig riktigt varit med i plastmuggscirkus av billiga ”ica”-köpt-alkoholhaltiga drycker, solrosfrön och allmänt häng. Här på campus dessutom precis utanför den riktiga baren. Ser förj*ligt ut varje morgon. Men kommer sakna även det.

Några var riktigt sorgligt att säga hejdå till, de man lärt känna och sett varje dag under en månads tid, även om man hela tiden vetat att det bara är en månad och sen troligen kanske inte på nån ny resa. Någon håller man säkert kontakten med (jag har mina gissningar) och några kommer jag definitivt aldrig mer se i hela mitt liv. Och säkert kommer jag bli överraskad.

Blir lite deppig att jag upplever det här igen, men å andra sidan är det ju det här jag älskar att göra. Och som en av aussiesarna sa: ”We are all just an email away”. Blev så glad av det. Så enkelt, men så klokt och fint. Torkade några avskedstårar.

Och tänk vilka jag kommer hem till. Abbel jabbel jo.

Dags att packa, gruvar mig. Och sen ut med väskorna till flygplatsen och sen tillbaka in för en liten sightseeing och strosardag i Madrid. Har shoppat en del efter som mitt ShopStop tog en paus när desigual hade rea och jag numera jobbar, samt att jag måste släpa hem en hel hög med tidningar (igen) till en uppsats till spanska-B distans på UmU som är släpande sen ett år tillbaka. Och tidningarna jag släpade hem i mars 2010 känns inte så aktuella längre. Den här gången känns det dock mycket lättare att läsa tidningen också. Dags ta tag i den där uppsatsen i höst, det är inte mycket jobb.

De sjuka nyheterna i spanien...varit STORA nyheter här. "Tur i oturen", gör det sorgliga denna hög mer intressant

 

Finally snapped it

With flying colours

Alla proven gick bra.

Galet galna grammatikmissar, men kunde stoltsera med några tricksiga rätt också. Haft två timmar grammatik på morgnarna, följt av två timmar ”skills” (kommunikation, läs- och hörförståelse och komposition). Därefter en timme ”kultur” varje dag. Grammatiken har varit svårast, men tack vare helt otrolig lärare, och perfekt grupp också, har jag fått kämpa med det men gått igenom precis det jag behöver. Nyttigt få kämpa lite. De andra klasserna har varit som barnlek. Och jag har ju jobbat som dagisfröken på spanska, så no problemas.

Har nu uppnåt den åldern att jag inte borde bry mig om betyg, utan om själva lärandet, och det gör jag. Har lärt mig massor. Men jag har också blivit så gammal att jag STOLT törs säga att jag var mest ”skillad” i hela klassen!

Och sen skrapade jag ihop till ett riktigt bra snitt på kulturen också, som har bestått av film, litteratur, historia och konst.

Inga konstigheter, jag borde vara bäst på detta. Har läst överlägset längst i tid, även om det inte varit alls så intensivt alltid. Har bott i spanien och rest/bott/jobbat i sydamerika. Samt två års (ännu ej avslutad) filkand. i spanska vid Umeå Universitet.

Men ändå. Lärt mig massor.

And I (f*ing) did pass with flying colours.

Och idag har jag också lärt mig hur det känns att vara 40-graders tvätt. Varit lite ”kallt” på sistone. Men nu är det inte det. Tror det kan vara personligt rekord. Jag minns 39 grader i Aqaba, men aldrig att jag sett en termometer utanför bastun visa 40. (hann inte fota, satt på bussen).

Har också ett minne av -38 i Ammarnäs nån julhelg. Nån som kan klå en tempskillnad på 78 grader? Tack himlen att det inte är en omedelbar förändring, undrar vad som skulle hända med kroppen då?

Hace calor

Ya está!

Sådär, alla prov avklarade.

Kom hem i måndagskväll från San Sebastian, efter några regniga dagar. Underbart fin stad! Skulle verkligen kunna tänka mig åka tillbaka. Saknar verkligen havet här.

Var jazzfestival och av alla band så var ett av Australiens poppis-band där och spelade och aussie-girlsen var som galna. Men de var faktiskt riktigt bra! Och trot eller ej så sprang de efter dem efter showen och en av dem (sångaren? jag har ingen aning) stannade faktiskt och pratade och tog bilder. Några hade massiv utekväll, inte jag. Var rätt nöjd efter en bra livekonsert. Gotta love live.

Lördagen var alla förutom jag och Jess bakis, så vi tog oss till bion och såg Betty Ann Waters, kan rekomenderas. Tränade lite spanska genom att se den dubbad. Tänkte vi går väl ut och tar ett glas och går hem sen. Det blev inte så. Men det var på tiden för en utekväll, och är man bara två har man lättare få gratis i baren….

Dock helt surrealistiskt att befinna sig i baskien, terroristland, och helt plötsligt kläcker en kille i baren: Jaha
, Sverige, ja Norge vill man ju inte åka till nu.

Va?!

Och resten är ju redan historia.

Beklagar och kan inte annat än vara stolt över hur fint de tar det trots allt. Men ligger otroligt efter i nyhetsuppdateringarna. Men fick svar från bästa vännen som bor där, tack och lov. Hon måste fått tusen sms från Sverige den dan.

Och idag var det provdag, därav frånvaro i försök att plugga. Hade inte behövts. Det jag kunde, det kunde jag. Lär mig mest australiansk slang, och kan dagen till ära säga:

I don’t think I passed with flying colours, but I think I did allright.

Nu ut och fira!