Vilket OS vi fått se! Och det har bara gått hälften. Som svensk och längdskidåkningsintresserad har det ju varit rena drömmen. Men ingen har väl undgått all kritik, hur många som arbetat inte fått någon lön och hur HBTQ-personer förföljs i värdlandet Ryssland. Många uppmanar till bojkott. Många ifrågasätter idrottarna. Och oss tittare. Det har lugnat sig lite nu när spelen är igång men precis innan cirkulerade många artiklar.
Och ja, det är klart det är en helt galen situation i Ryssland. Men att klandra idrottarna för att de ställer upp, då saknas det lite insikt i vad det handlar om. IOK är och har väl alltid varit ett gäng skumma gubbar, mutskandalerna har kommit fram med jämna mellanrum. Det är de som gett OS till Putin, inte idrottarna.
Det är inte heller det första OS där mänskliga rättigheter kommer på tal. Berlin-OS 1936 då Hitler inte ville skaka hand med Jesse Owens eller 1968 i Mexico City då 200-meterslöparna sträckte upp de knutna nävarna i ”black power” på prispallen.
Jag har blivit ifrågasatt varför jag tittar, varför jag inte bojkottar. Svaret är för att jag älskar idrott. Och det som gör OS så fantastiskt är ju just att det är för alla. Jag älskar att det fortfarande kommer skidåkare från sydamerika som glider i mål en halvtimme efter alla andra och att guldmedaljören stannat i spåret för att gratulera. Att jag får hoppa upp och ner i soffan med en puls lika hög som de svenska stafettlagen.
Det är inte okej någonstans att Putins vänner tjänar stålar på OS, att det kostat mer än många andra OS-arrangemang tillsammans. Det är helt sjukt med arresteringar av demonstranter för homosexuellas rättigheter, men vad skulle ha hänt om inte IOK gett OS till Ryssland? Skulle situationen där blivit bättre?
Ryssland har fått ögonen på sig, kritiken har fullkomligen stormat, idrottare gör sitt jobb och många uttalar sig också om att de tar avstånd från de sjuka lagarna och behandlingen av människor. Att vi upprörs är bra. Då har vi ju sett något.
Jag ser inte på OS för att jag är vit, heterosexuell, svensk eller något annat. Jag ser det utan reklam för att jag är lyckligt lottad och har råd att betala för den kanalen. Men jag ser det inte för att jag inte bryr mig om andra människor. Jag ser det för att jag bryr mig.
Jag ser OS för att jag älskar idrott. Och för vad idrott kan göra med människor, och med ett helt folk. Jag önskar det kommer få fortsätta vara så.
Johanna Westberg 