Igår hade jag en ganska vanlig dag. Var på kontoret och jobbade på med en tillgänglighetsinventering, och på kvällen hade jag min första SPA-klass på simhallen, nya samarbetet med Medley. Jättemysigt hade vi! Gästerna fick simma, bada, basta, prova produkter och bara ta hand om sig själva i lugn och ro.
Men under tiden…. Så hade blogginlägget från unicef börjat sprida sig, inte bara härifrån utan genom alla ”bloggare för varenda unge” och alla fina i hela blogosfären, det kostar ju ingenting att publicera och det gör skillnad. Finfina Sara länkade hit och handlade dessutom i gåvoshopen, och även Cecilia, Karolina och många fler har inlägget publicerat och genom dem når det många fler.
Och på unicef har jag dessutom en ”egen” insamling på trafiken härifrån, som jag naturligtvis inte får någonting för, och jag hade nog inte väntat mig den genomslagskraften riktigt. Drygt tusen kronor på bara någon dag! Och alltså, bara via den här lilla bloggen. Minns ni mitt inlägg om att vilja kunna påverka?
Det går alltså.
Så tack alla ni. Ni är helt fantastiska.
Häromdagen skänkte jag tusen kronor till ett välgörande ändamål som är viktigt för mig. Med den eviga gnagande ”kanske var det någon som behövde det bättre?”. Och så tar det en dag och ett blogginlägg har dragit in lika mycket pengar till utsatta barn. Jag tror fanimej det finns ett kapitel i bibeln om det.
När vi liftade hem med några religiösa amerikanare från Otavalo i Ecuador, när jag var där och jobbade som volontär, har jag för mig att de berättade något sådant. Det får avsluta den här underbara starten på en dag.
Marknad i Otavalo, Ecuador
Här hittade vi en busslast med religiösa amerikanare som hade plats över. Det nästan gick inte tacka nej. Middag fick vi också.
Jag och barnen, mitt-på-dagen-sovet
”Hej hej, tack för att ni tänker på oss!”
Men så kul att du samlat in så mkt har också funderat på att börja med något sånt.
Vilken härlig känsla det där, att känna att man faktiskt kan påverka lite ibland! Bra jobbat!