Fina människor

Igår hade jag en ganska vanlig dag. Var på kontoret och jobbade på med en tillgänglighetsinventering, och på kvällen hade jag min första SPA-klass på simhallen, nya samarbetet med Medley. Jättemysigt hade vi! Gästerna fick simma, bada, basta, prova produkter och bara ta hand om sig själva i lugn och ro.

Men under tiden…. Så hade blogginlägget från unicef börjat sprida sig, inte bara härifrån utan genom alla ”bloggare för varenda unge” och alla fina i hela blogosfären, det kostar ju ingenting att publicera och det gör skillnad. Finfina Sara  länkade hit och handlade dessutom i gåvoshopen, och även CeciliaKarolina och många fler har inlägget publicerat och genom dem når det många fler.

Och på unicef har jag dessutom en ”egen” insamling på trafiken härifrån, som jag naturligtvis inte får någonting för, och jag hade nog inte väntat mig den genomslagskraften riktigt. Drygt tusen kronor på bara någon dag! Och alltså, bara via den här lilla bloggen.  Minns ni mitt inlägg om att vilja kunna påverka?

Det går alltså.

Så tack alla ni. Ni är helt fantastiska.

Häromdagen skänkte jag tusen kronor till ett välgörande ändamål som är viktigt för mig. Med den eviga gnagande ”kanske var det någon som behövde det bättre?”. Och så tar det en dag och ett blogginlägg har dragit in lika mycket pengar till utsatta barn. Jag tror fanimej det finns ett kapitel i bibeln om det.

När vi liftade hem med några religiösa amerikanare från Otavalo i Ecuador, när jag var där och jobbade som volontär, har jag för mig att de berättade något sådant. Det får avsluta den här underbara starten på en dag.

Marknad i Otavalo, Ecuador

church OtavaloHär hittade vi en busslast med religiösa amerikanare som hade plats över. Det nästan gick inte tacka nej. Middag fick vi också. 

Jag och barnen, mitt-på-dagen-sovet 

”Hej hej, tack för att ni tänker på oss!”

Feliz día de la mujer!

 

Idag är det internationella kvinnodagen. Det går naturligtvis att tänka på alla kvinnor i hela världen, ens mamma, Astrid lindgren, Moder Teresa etc. men det finns ingen anledning att rangordna.

Dock är det en dag för att komma ihåg och tänka hur bra vi har det och hur bra en del inte har det. Och vad man kan göra ändå. För det är de som är de starka.
Jag kommer nog för evigt att asociera den här dagen med min värdlillebror Juán i Ecuador. Som sov på en tältsäng i tvättstugan en hel månad för att jag skulle få eget rum.
Hans födelsedag är den åttonde mars, och för precis två år sen vaknade jag och gick ner som vanligt för att äta frukost och lite senare brukade Juáni släntra in. Det gjorde han den här morgonen också, men inte sådär surt och morgontrött som en 16-åring ofta gör, utan han gick runt till var och en av oss: Jag, mamma, sina två systrar och sin syterdotter och gav alla en kindpuss och sa: Feliz día de la mujer!
Det kom före hans egen födelsedag.
Bästa Juán hjälper såklart sina småkusiner som inte bottnar
Och med anledning av det vill jag idag hylla de som ingen annars ser eller vet om. De som vigt sina egna liv åt att hjälpa andra. De har kanske inga egna barn, men de tar hand om alla de som inte har några föräldrar. Det är inte alla som förtjänar att ha barn, men alla barn förtjänar föräldrar. Och för de som inte har det finns det änglar.
De som vyssjar de här….

De som tar hand om de här…

Samordnar andra kvinnor för att få ihop pengar till barnen…


och uppfostrar de här.

Inga ord räcker till.