Det här med att plocka russinen ur kakan

Det har jag slutat med. Faktum är att jag nästan slutat peta bort det vita på bacon också. (läs vuxenpoäng)

Igår kom pappa förbi med lite bröd som mamma skickat ”med lite nötter i”. Sen kom mamma och förtydligade, ”det är ett sorts fruktbröd, det är jättegott”. Och då gick det upp för mig, det var det berömda fruktbrödet från Nisses i Holmsund! Jihoo!

Blev bjuden på det när Designmäklarna var och visade laminatskivor på jobbet och det var helt fantastiskt. De sitter i Holmsund och bjussade på lite lokalpatriotsm som var väldigt uppskattat. (speciellt för mjölproteinallergikern som aldrig kan äta fikamutorna från säljarna)

Efter det har det dykt upp i min twitterfeed (alltså där jag ser alla tweets som är som statusuppdateringar på facebook ungefär, för er som inte har twitter) där jag följer några från Holmsund som lite oftare än jag startar dagen med detta och jag blir alltid lika avis. Men idag var det min tur!

Hur många russin ryms i ett bröd? Ser knappt gott ut, (eftersom jag inte gillar russinbröd egentligen) men det är nåt med Nisses prisbelönta frukt- och nötbröd…..

Så här sitter jag nu och njuter söndags-data-mums-frukost! (ja det är lite sent kanske. Tack igårkväll för det)

(Varsågod Starbucks för produktplaceringen, om ni vill sponsra mig med 1-2 stora sojalatte om dagen så går det bra. )

Metamorfosiskt kan man dock med lätthet överföra det där med russinen på min vardag. Det börjar bli en överlevnadstaktik och -teknik. Gör det mer och mer, det här konstanta flödet av input, inbjudningar, nyheter, intryck, tweets, blogginlägg, sms, samtal, mejl, gudvetallt. Och det mesta digitalt. Nu tror jag minsann att de gjort om facebook igen också så att det hela tiden ska flimra uppdateringar även när man sitter och skriver ett mejl. Gudars skymning.

Och ikväll ska jag gå på hockey.