Om att göra min dag

Imorse när jag cyklade mot universitetet var det så mycket plogbilar i farten och dåligt före att jag cyklade på trottoaren. Framför mig gick en dam med dramaten, så jag saktade in och plingade på ringklockan för att komma förbi och inte skrämmas.

– ”Vad bra att du använder cykelklockan! TACK!!” ropade hon efter mig.

Tänk att det gjorde min dag.

Ikväll har jag suttit på jägarskolan och i pausen frågar hon jag satt bredvid om jag vill ha lite te. Var jättesugen och avundsjuk eftersom jag inte hade något med mig men tackade artigt ”nej det behövs inte. Och jag har ju ändå ingen mugg”

– ”Men du kan ju dricka i korken!”

Såklart jag gärna blev bjuden, är väl inte storbjudd heller. Sån stämning, riktigt som jag hoppas det kommer vara med jaktkompisar framöver om det nu blir någon jägare utav mig.

Så lätt det kan vara att göra någon obekant glad.

38/62/#blogg100

Om att slippa astma

Jag vill tacka livet för att jag slipper att ha astma. När det ibland när jag är förkyld känns lite tungt att andas så har jag alltid vetat att jag klarar det. När jag sprungit så jag blivit anfådd har jag alltid kunnat dra in hur mycket luft jag vill tills bröstet nästan sprängs.

Tack mamma, pappa och ödet för att jag fick de generna, utan er skulle jag aldrig klarat det.

Jag tänker också på min lillebror som fick alla de generna, jag hade inte stått här idag utan dig!

Tack sjukvården och läkemedelsindustrin för att ni hjälper de som inte haft lika tur som jag. Tack förkylningar och dålig kondition för att ni kan gå över.

Tack.

 

 

5/95/#blogg100

Om att fylla år

Ett stort tack för alla grattis!

Nu är den över, födelsedagen. Som vanligt kul, viss åldersnoja, oro att ingen vill fira kantat av att det kryper mot slutet av ledigheten. I fredagskväll bland städ och förberedelser svor jag på att aldrig mer fira.

Men jag hade inte kunnat ha en bättre födelsedag. Firade mig själv på morgonen med tulpaner och god frukost, bakade livets första tårta från scratch och hade kalas med närmsta familjen på dagen. Det började ringa redan på morgonen och fortsatte under dagen och jag hann inte ens med att svara alla. Gjorde iordning mat, tacopaj och sallad, och på kvällen droppade vänner in, gamla som nya, hund, bebis och bebismage i en perfekt mix.

Kärlek och vänskap går inte mäta i antal grattis och framförallt facebook underlättar ju för att komma ihåg att gratulera men oavsett så vill jag verkligen säga ett gemensamt stort TACK. Det har betydelse och värmer mycket.

Idag är det istället min alldeles egna dag, det är kalas-städat, finns god mat och tårta samt ett perfekt skidväder så idag fortsätter jag ända in i kaklet på det här fantastiskt sköna, långa jullovet.