Imorse när jag cyklade mot universitetet var det så mycket plogbilar i farten och dåligt före att jag cyklade på trottoaren. Framför mig gick en dam med dramaten, så jag saktade in och plingade på ringklockan för att komma förbi och inte skrämmas.
– ”Vad bra att du använder cykelklockan! TACK!!” ropade hon efter mig.
Tänk att det gjorde min dag.
Ikväll har jag suttit på jägarskolan och i pausen frågar hon jag satt bredvid om jag vill ha lite te. Var jättesugen och avundsjuk eftersom jag inte hade något med mig men tackade artigt ”nej det behövs inte. Och jag har ju ändå ingen mugg”
– ”Men du kan ju dricka i korken!”
Såklart jag gärna blev bjuden, är väl inte storbjudd heller. Sån stämning, riktigt som jag hoppas det kommer vara med jaktkompisar framöver om det nu blir någon jägare utav mig.
Så lätt det kan vara att göra någon obekant glad.
38/62/#blogg100

