Rehab. Prehab. Återuppbyggande eller förebyggande. Det kändes motigt att få ont i ryggen när jag var inne i ett sånt träningsflow, så jag bokade alla tider som gick och har varit hos naprapat och sjukgymnast och idag var jag också hos ytterligare en sjukgymnast, via friskvården på jobbet. Jag har inte varit hemma från jobbet men nog går det ju ut över det om jag inte kan sitta still, och jag har ju tänkt att jag ska sitta på kontor i typ fyrtio år till dessutom.
Jag hade fördomar om att det skulle vara svårt att få någon hjälp där, att de mest sysslar med de som inte tränar alls och sitter med gamnacke på kontoret hela dagarna. Efter trevande inledande samtal bevisade hon motsatsen. Massor med kläm, känn, vrid och testa och till slut fick jag göra ett höftlyft och skulle sträcka ut ett ben i taget, och det gick inte. Vinglade omkull. Det var så skönt då med någon som inte krånglade till det alls utan sa rakt på sak: ”Vet du vad, det här ska du klara. Du har tillräckligt med muskler och du tränar mycket, men de här stabiliserande magmusklerna använder du inte.” Inget trasslande kring andning, vilken ordning musklerna ska aktiveras, hur bäckenet ska vara, hur svanken ska vara. Bara rakt på sak, här är det och så här gör du. Gör de här höftlyften, gå på CX och pilates och fokusera på stabiliserande coreträning ett tag.
Fördomar krossade och misstankar besannade. Hur mycket man än tränar så finns det alltid något att justera och balansera och förbättra. Jag läste lite senare idag en artikel jag tyckte var klok, intressant och fin, om att besvärliga människor också behövs, och där står att ”-Vi är i obalans nittio procent av vår tid, sådant är bara livet”. Det kändes skönt att läsa det just idag.
Johanna Westberg 