Jag har varit på skjutbanan ikväll, andra gången på älgbanan och det går väl framåt, om än i oönskvärt tempo. Förstås.
Direkt dit från jobbet och direkt hem i säng för att gå upp till jobbet igen. Trots att jag haft en jättefin kväll, ljusgrön, solig och nästan myggfri, med ett av mina nya intressen och mål…. Så känns det som att jag ”inte gjort nåt” och ”inte hunnit va ledig förrn jag ska på jobbet igen”.
Så dumt, för det är precis det jag har. Lite självrannsakan visar att det är inte så att jag brukar ”göra något” jätteeffektivt varje dag, jag bara prioriterar mina tankar dåligt.
Datortid är inget jag behöver mer av i mitt liv, och blogga är en hobby, en ventil, något jag gör av flera skäl varav måste inte är ett av dem. Därför känns det ibland som något som bör bortprioriteras vid tidsbrist, vilket ofta också är fallet. Men det är ett sätt att rensa tankarna. Ett sätt att fokusera på ord och formuleringar istället för allt annat möjligt.
Få saker håller mig så koncentrerad som att försöka producera en text som jag på eget initiativ känner att jag vill skriva.
Kanske, kanske blir författarfantasierna sanna en vacker dag.
Eller så förändras världen och jag är en av dem som kan säga till mina var barnbarn att ”när jag var ung, då skrev jag en blogg. Det ni.”
Det ni.
Johanna Westberg 