Ja, jag var tvungen. Inte ofta man kan sätta en sån rubrik.
Skrev i fredags ”äntligen”, och med det menade jag att jag äntligen var i stugan. Äntligen lite ledig, äntligen fjällen, äntligen lillebror hemma.
Och en sån helg det blev.
Efter en skön start på helgen med ledigt på fredagen och en långpromenad på lördagmorgon åkte vi upp för att kolla in sommarens renoveringsprojekt Talludden och visa Halmstabon. Därifrån knatade vi upp till jaktkojan i Åkkåvaare och bara tittade…
Och eftersom det är sån fantastisk utsikt och obeskrivlig känsla där, bestämde vi oss för att sova över. Hem och käkade en riktig vildmarksmåltid med porterstek på årets älg med årets kantareller och inte årets gelé.
Tillbaka innan det blev mörkt tänkte vi, men hann inte riktigt…. Tur det finns varselvästar för somliga.
Vi grillade korv…
och vaknade och gjorde morgonkaffe.. (finns det nåt godare?)
Spanade ut och funderade över hur dagen kunde tänkas bli… om det fanns nåt spännande i skogen…
och det var då det kom. The message. Jag måste erkänna att jag var lite besviken dagen innan att de inte haft någon lycka, men imorse så äntligen, hade morbror skjutit en älg. Tack vare/på grund av ljuddämpare (licens: ja) hade vi inte hört något. Däremot hade vi sett helikoptern köra och förmodligen hämta nån annans jakttrofé längre in och tänkt igen att det vore ändå kul att få vara med… Själv ingen jägare precis.
NU VARNAS KÄNSLIGA LÄSARE!!!
En riktig matälg, 2 år gammal slutade sina lyckliga dagar, springandes in i det sista. Aldrig varit med tidigare som sagt så det var lite spännande. De flesta bilder hör väl inte hemma här, men lite ändå…
Lappslakt och fyrhjuling
En stolt förstagångsjaktsdeltagare som fick en luftstrupe som trofé
Johanna Westberg 
