Kategori: The Tramp goes…

Reseinlägg

Wherever I lay my hat

Johanna W

Där jag bloggar, där bor jag. Eller?

Jag bloggar, alltså finns jag?
Kunde inte få tag i min Lonley Planet. Eller el País heller, dagstidningen jag behöver för att skriva på en gammal uppsats som inte blivit färdig. Misstänker att de stängde tobaksaffären när det regnade.

Gott och mysigt med kaffe, det smakade Talludden. Går inte beskriva men ni som förstår ni vet…
Så nu kan jag inte sova. Men vad mysigt det är att vara vaken sent till ljuset av en sänglampa och ljudet av en takfläkt och cicador utanför fönstret.
Och som tur är tycker lärarna att det är bara bra. Om någon gäspar i klassrummet säger lärarna ”Bra! Du lever istället för att sova!”
Så nu sitter jag här med Sony V igen…
Gjorde en facebook-sida för bloggen, så man kan ”gilla” den även om man inte är vän med mig där. Inte så många som har bloglovin (som är en samlingsplats för bloggar)
Det är det här med sociala medier, medieexponering… Vill man ha allt på offentligt? Varför skulle man vilja lämna ut sig själv? Gör man verkligen det? njae….Det beror väl på. En blogg ska vara personlig, men inte för privat.
Om nån tror att det står samma sak som i min dagbok så är ni välkomna att skita fullständigt i det. Och det gör det inte.
Det här är reflektioner jag hade kunnat ha om jag varit humaniststudent på sjuttiotalet och hyrt ett gammalt ruckel till hus med mina kompisar, eller det jag hade pratat om i gymmet medan jag höll ögonen på börsen om jag var trader i NY. Bara ett annat medium. Som funkar lite bättre, lite oftare och med lite fler än bara ens ”vanliga vänner”
Men vad har man för rättigheter egentligen?
Undrar om bloggfenomenet kunnat utvecklas om vi inte hade haft grundlagen om yttrandefrihet?
Vilken lag går den under? Tryckfrihet eller yttrandefrihet?
Hursomhaver, du som vill prenumerera har många alternativ, eller helt enkelt bara gilla för att du gillar den. Jag gillar massvis med bloggar, man riskerar ingenting för det. Bara lite tid.
Så klicka här eller där, var man känner för att följa den, om man inte ids logga in här och kolla om det kommit nåt nytt. Ibland är det ju ofta, men det går ibland så länge att jag får exilfrågor i kommentarsfältet.
Fast det var längesen.
Förresten har jag köpt en ny hatt

Wherever I lay my hat

Johanna W

Där jag bloggar, där bor jag. Eller?

Jag bloggar, alltså finns jag?

Kunde inte få tag i min Lonley Planet. Eller el País heller, dagstidningen jag behöver för att skriva på en gammal uppsats som inte blivit färdig. Misstänker att de stängde tobaksaffären när det regnade.

Gott och mysigt med kaffe, det smakade Talludden. Går inte beskriva men ni som förstår ni vet…
Så nu kan jag inte sova. Men vad mysigt det är att vara vaken sent till ljuset av en sänglampa och ljudet av en takfläkt och cicador utanför fönstret.
Och som tur är tycker lärarna att det är bara bra. Om någon gäspar i klassrummet säger lärarna ”Bra! Du lever istället för att sova!”
Så nu sitter jag här med Sony V igen…
Gjorde en facebook-sida för bloggen, så man kan ”gilla” den även om man inte är vän med mig där. Inte så många som har bloglovin (som är en samlingsplats för bloggar)
Det är det här med sociala medier, medieexponering… Vill man ha allt på offentligt? Varför skulle man vilja lämna ut sig själv? Gör man verkligen det? njae….Det beror väl på. En blogg ska vara personlig, men inte för privat.
Om nån tror att det står samma sak som i min dagbok så är ni välkomna att skita fullständigt i det. Och det gör det inte.
Det här är reflektioner jag hade kunnat ha om jag varit humaniststudent på sjuttiotalet och hyrt ett gammalt ruckel till hus med mina kompisar, eller det jag hade pratat om i gymmet medan jag höll ögonen på börsen om jag var trader i NY. Bara ett annat medium. Som funkar lite bättre, lite oftare och med lite fler än bara ens ”vanliga vänner”
Men vad har man för rättigheter egentligen?
Undrar om bloggfenomenet kunnat utvecklas om vi inte hade haft grundlagen om yttrandefrihet?
Vilken lag går den under? Tryckfrihet eller yttrandefrihet?
Hursomhaver, du som vill prenumerera har många alternativ, eller helt enkelt bara gilla för att du gillar den. Jag gillar massvis med bloggar, man riskerar ingenting för det. Bara lite tid.
Så klicka här eller där, var man känner för att följa den, om man inte ids logga in här och kolla om det kommit nåt nytt. Ibland är det ju ofta, men det går ibland så länge att jag får exilfrågor i kommentarsfältet.
Fast det var längesen.
Förresten har jag köpt en ny hatt

Det regnar?

Johanna W

Det är sant.

”Inte ett moln så långt ögat kan nå…” sedan jag kom och för en och en halv timme sen låg jag ute och bättrade på brännan i lite friska fläktar och några enstaka moln och för en halvtimme sen började det blåsa på rejält så jag gick in och stängde fönstren. Alldeles nyss hör jag hur det börjar regna och NU går åskan!
Första dan jag känt mig riktigt ledig, tog en eftermiddagsöl på egen hand inne i centrum efter skolan och gjorde klart läxan (och för en gångs skull hade vi bara från en av tre lektioner) och planerade att hänga ute i baren här på campus med de andra som bor här.
Nehej, det blev en innekväll då. Ganska mysigt egentligen. Ska göra lite kaffe tror jag minsann, köpte pulver igår och snart är riset färdigkokat så då kan jag använda grytan för kaffet och jag har redan ätit upp (var så hungrig så det blev GI idag, sparar riset till imorrn för det var redan på spisen) så kan jag dricka ur muggen/skålen som jag har till allt.
Det står ”soup” på den, men den har två öron. Så det är försvarbart. Tur armen går böja nu för den går inte hålla i en hand.
Har en del idéer till blogginlägg som komma skall och har börjat ta lite foton men tänkte försöka anstränga mig lite mer än vanligt på en del och kolla upp lite fakta så det blir lite historielektion/fakta/kuriosa/resetips istället för enbart min vardag.
Snubblade över en nygammal favoritbild på Marie Söderbergs blogg Classic Style in the City.
Jag som älskar dörrar. Har nog fotat flera hundra snart.
Och minns ni babar?
”I huset, bortom det huset, bortom det huset hos snickar Vik.
I rummet, innanför rummet, innanför rummet….”

Foto: Marie Söderberg

Till Tacksamhetsjournalen

Johanna W

För ett tag sen lärde jag mig att det är en bra idé skriva tacksamhetsdagbok.

Kom att tänka på det idag. Jag har sån tur ganska ofta. Jämfört med många andra.
– Igår hittade jag 2 euro (ja, pengar är lite kapitalistiskt att vara tacksam för)
– Imorse knep jag den sista lediga tvättmaskinen och har nu strax torkat allt i mitt rum (går inte beskriva hur fort i den här värmen med fönster öppna i korsdrag och en takfläkt)
– Idag i skolan hittade jag en 10 euro-sedel.
Förutom allting annat man egentligen bör vara tacksam för varje dag.
Okej jag hade lite otur som bröt armen i maj, men det var egentligen tur att det bara var armen. Hade ju kunnat sluta så mycket värre. Och det tänkte jag redan på sjukhuset när blodtrycket föll och febern steg och jag blev tvungen bli skjutsad i rullstol till röntgen.
Och det var ju trots allt fredag den 13e. (och gissa vem som faktiskt överlevt två flygningar i sydamerika två fredagar den trettonde i rad? no offence sydamerika men på en var vi faktiskt försenade för motorn var trasig. sa de på spanska. Men sen sa de att det var ok så vi kunde lyfta.)
Här är jag med fantastiska underbara A som aldrig kunnat gå i sitt liv för hon hade en tumör på ryggraden. Och HON är den som är tacksam när någon erbjuder sig hjälpa henne med rullstolen.
J fick en vecka innan kursen startade, hon var redan ute och reste i Europa, att hennes cancer återvänt, visserligen är det en godartad form men cellgiftsbehandling är inte så kul anyways. Och inte att besöka doktorer i utlandet heller (tro mig)
Egentligen är jag ganska duktig på att komma ihåg att vara glad för det jag har, och jag tror jag ärvt det av mormor. Och kanske för det lite tur med sig också, att vara positivt inställd, och om inte så har man åtminstone kul under tiden.
Las chicas, på vårt dagliga morgonkaffe på cafét tvärsöver gatan mot skolan.

Estupenda estipendium!

Johanna W

Fick precis veta att i mitt stipendium som jag fått för att åka hit ingår 250 Euro fickpengar!

Inte illa!
Alla andra har betalat och har olika former av återbetalningsskyldigheter och refunds om de slutför etc.
Känner mig lyckligt lottad som ändå är från Sverige och alla studier är gratis och dessutom har jag fått ett stipendium så detta, som annars skulle kostat, är gratis för mig. Plus fickpengar alltså.
De andra har betalat uppemot 2000 pund, typ 1500 australiensiska dollar och jag kan inte ens räkna ut hur mkt det är.
På tal om stipendier, så vill jag passa på göra lite ”reklam” för ett annat stipendium, som The Koo Koo’s är med och tävlar om. Det är ett band från Umeå med bl.a. Kicki Fagerlund som också är ambassadör för kvinnligt företagande i västerbotten. Hon är helt grym med det hon gör för musiken och framförallt för att unga tjejer ska utöva musik.
Största delen av övriga ligan här har åkt till Pamplona för San Fermín, dock insåg jag att jag inte vill stödja det tjurarna utsätts för, och dessutom blev en tjej stungen imorse.
De springer varje morgon kl. 08.00 i typ tre minuter, så att åka 4,5 h dit och 7,5 hem (!) och betala 60 Euro för bussen, inte sova (för allt är fullbokat) trängas och kanske knappt se ett spektakel där människor och djur skadar varandra….. Not really my cup of tea.