Engineering/Architecture – Sida 5

kvalitetstid

mars 29, 2012Johanna W

Har idag för första gången smsat och twittrat från ett flygplan. Var ju bara tvungen, nu när det gick, men det kändes så fel. Och jag saknade egentiden som uppstår när man stänger av. Som ett resevakuum.
Och den lilla stund av spänning när man slår på den igen och får veta om det hänt nåt särskilt i omvärlden. Oftast är det ju mindre än man tror.

Hursomhelst är det kvalitetstid för mig, får vara för mig själv och ändå på väg. Egentid.

Ord som känns lite urvattnade. Vem vill inte ha kvalitet? Och det här med egentid, är det ett uppfunnet behov? Och kvalitetstid.. Det är alltså som egentid, fast med viktiga personer. Som man annats försummar? Ja. And so it goes. Hursomhelst har jag haft gott tid hela dagen, ostressat anlänt till alla företagelser.

Väl i hufvudstaden har dagen flutit på i kvalitets- och miljötecken på seriöst vis, med utbildning för oss som har en samordnande roll för det.

Därefter har jag ätit vad som påstås vara Stockholms bästa sushi (bra, det ska sägas!) och sen var jag inbokad på träning. crosstraining
För alla icke insatta, vilket var jag innan detta, vill jag dementera vad som verkar va ett vanligt missförstånd. Det är inte en crosstrainer från tv-shop framför TVn, ej heller i grupp à la indoor walking (för det vet väl alla vad det är;)) utan det här var ren och skär cirkelträning from hell.
I storstaden benämnt cross(fit)training.
Fy fasen vilket hårt pass, och vad härligt det var. Nära k*%#%}^}as faktiskt, men visste ju inte bar toan låg så det var bara att bita ihop.
Även det riktig kvalitetsegentid för moi.

hann med en kaffe på café Bagdad också, som ligger i medelhavsmuseet, nära slottet som synes

Inspiration, koncentration och lite mer färg

mars 24, 2012Johanna W

Det har verkligen varit en färgtecknens vecka. Fortsätter med lite helgjobb, färglägger ritningar. Kanske låter fantastiskt tråkigt men det är rätt terapeutiskt faktiskt.

Lagt upp lite färgbilder som inspirerat mig i veckan i ett album på facebook. Inte kommit igång med pinterest, och känner mig inte så lockad just nu med tanke på blåsvädret kring rättigheter till bilder etc. Det är ju allmän kodex med länkningar etc. inom bloggvärlden men på facebook är det som att ”dela” har ett helt eget liv. Sharing is caring. Men å andra sidan…för fotografens skull. Dock brukar det vara okej sålänge man kan spåra källan, vilket det borde vara mer självklart än det är för många. Anyways, det blir ett problem när jag väl skaffat kamera och lärt mig fota allt vackert jag ser och kommer på.

Och av bilderna är hämtade via en som ofta inspirerar mig, Annika, som driver Flex inredning. Hon har alltid bara en inspirationsbild, och så några kloka ord om den. Varken för mycket eller för lite och bjuder på vad hon ser i bilden och sin kunskap om inredning, färg och styling.

Som om det inte vore nog med färgsnack så fortsätter temat när ritningarna är färdigfärglagda: färgmärka upp prylar till min och mammas loppis imorgon. (på Nolia, Kom och köp!)

Ett kulört kvällspass

mars 22, 2012Johanna W

Har varit på en intressant ”vetenskapslunch” med mina fina kollegor, och återigen slås jag av hur mycket jag tycker om att lyssna på forskare som verkligen kan sitt om ett ämne. Gärna också något jag är intresserad av. ”vårdmiljöns betydelse för hälsan” var temat idag. Hur känner man sig som patient om det är smutsigt och luktar urin? Eller om man inte kan titta ut genom fönstret från sin sängplats?

Kör ett kvällspass ikväll, har mycket att göra men det är så kul. Nya uppdrag hela tiden, alla möjliga sorter, och det är vårkänsla ute! (och grusigt i min hall, VARS KOMMER ALLT IFRÅN!??!)

Idag igen är det en debattartikel om de enhetliga korvgubbarna, som jag skrev om i inlägget ”mer färg åt städerna” förra veckan. Suck. Varför har ingen ännu förklarat för Umeås politiker och tjänstemän hur idiotiskt hela projektet är?

Suck igen. Att ens debattera börjar jag snart känna. Men, jag har kommit på mig själv återigen med att fastna i bilder idag som är extra färggranna. Måste vara vårkänslorna. Och så fastnade jag för en bild, som från början handlade om manligt och kvinnligt vilket jag inte riktigt tycker behöver uppmuntras, men däremot så kan man verkligen uppfatta färger olika, och det kan bli lite spännande. Det gäller verkligen vuxna också, men det har slagit mig med barn att jag inte riktigt vet vad jag ska svara när vi leker med nån pryl och jag frågar vilken färg det är och lilla hjärtat svarar ”brun” och jag ser ju att den är orange. Eller lila. Eller grön för den delen. Men vem är jag att bestämma det liksom?

Ni som umgås barn, vad brukar ni svara?

Kritik

februari 29, 2012februari 29, 2012Johanna W

Vad är det som gör att man så ofta tar kritik negativt?
Jag brukar kunna skaka av mig, ta det konstruktivt eller kanske undvika den negativa.
Jag har inte fått speciellt mer nu än vanligt, och det är inga stora eller allvarliga saker, men ibland känns bara allting som kritiskt.
Och som vanligt försöker jag göra många saker, och allting väldigt bra och nöjer mig inte med minsta miss.
Som naturligtvis händer förr eller senare, konstigt vore annars. Naturligtvis går det mesta också bra, och jag har oftast vett, styrka och mod att inse det och glädjas åt det också.

Behövde en stund helt utan tankar eller action ikväll och gjorde nåt jag inte gjort på väldigt länge, jag tog fram skissblocket.
Jag har saknat att längta efter det.
Det skulle inte bli något, det är bara mina tankar som får ta vägen nånstans.

2012 Pritzker Architecture Prize till Wang Shu

februari 28, 2012februari 28, 2012Johanna W

Årets Pritzker Prize, världens kanske mest prestigefulla arkitekturutmärkelser (och 100000 dollar och en bronsmedalj) går till kinesen Wang Shu.

48-årige Shu driver ”Amateur Architecture Studio”tillsammans med sin fru Lu Wenyu och är den första kinesen att få utmärkelsen. Detta visar att juryn tagit ett steg mot erkänna Kinas roll inom världsarkitekturen och är ett kvitto på de senaste årtiondenas snabba urbanisering, och med att ge priset till just Wang Shu, vikten av att denna urbanisering harmoniserar med lokala behov, kulturer och traditioner.

Shu är känd för att använda återvunna material på ett unikt sätt och “opens new horizons while at the same time resonates with place and memory. His buildings have the unique ability to evoke the past, without making direct references to history.”